Tack för maten Hur barn lär sig måltidskultur Ingrid Nordström - NTNU
Tack för maten Hur barn lär sig måltidskultur Ingrid Nordström - NTNU
Tack för maten Hur barn lär sig måltidskultur Ingrid Nordström - NTNU
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
7DFN I|U PDWHQ +XU EDUQ OlU VLJ PnOWLGVNXOWXU<br />
,QJULG 1RUGVWU|P<br />
är bäst <strong>för</strong> <strong>barn</strong>en. Den innebär att <strong>för</strong>äldrar ger vägledning, ställer krav<br />
och <strong>för</strong>klarar sina beslut samtidigt som de engagerar <strong>sig</strong> i <strong>barn</strong>ens livsvärld<br />
och respekterar deras självständighet. Denna uppfostringsstil ger väsentliga<br />
utgångspunkter <strong>för</strong> att <strong>för</strong>stå hur <strong>barn</strong> formas genom anknytning till<br />
<strong>för</strong>äldrar och syskon. Måltiden är ett fält där <strong>barn</strong>et visar denna<br />
samhörighet och där<strong>för</strong> ”gör” den också något med personligheten. Den<br />
DXNWRULWlUD uppfostringsmetoden har presenterats i sekelskiftets hierarkiska<br />
mönster, där måltiden var ett träningsfält <strong>för</strong> fina manér och konventionella<br />
attityder och där kontroll och bestraffning ingick i disciplineringen. Det<br />
kan inte uteslutas att auktoritära medel används även idag i de krav vuxna<br />
ställer <strong>barn</strong>en med sikte på ett perfekt uppträdande. Raundalen beskriver<br />
också den metod som han kallar WLOOnWDQGH Den går ut på att <strong>för</strong>äldrarna<br />
lämnar <strong>barn</strong>et att agera på egen hand med allt<strong>för</strong> få regler till hjälp samt att<br />
de är slappa som <strong>för</strong>edömen och inkonsekventa i sin bedömning av <strong>barn</strong>ets<br />
beteende.<br />
Det är nyttigt att beakta dessa tre modeller då vi vill iaktta hur <strong>barn</strong><br />
finner <strong>sig</strong> tillrätta i vardagens rutiner. På dagis och i skolan sker påverkan<br />
både i lekmiljön och i måltiderna. Tuffa och dominanta kamrater kan<br />
bestämma stilen och utöva makt. Med uppmärksamhet och styrning är de<br />
vuxna en motkraft mot kamrattryck och de har medel att stärka <strong>barn</strong>ens<br />
självständighet. Samspelet kring måltiderna, en <strong>för</strong>nuftig erfarenhetsbas,<br />
lugn och tillit samt en lustfylld hållning till <strong>maten</strong> är en god grund som blir<br />
lagd i <strong>för</strong>skolan. På denna vilar både <strong>barn</strong>ets individualitet och gruppens<br />
<strong>för</strong>måga att samverka. De vuxnas ledarskap och <strong>barn</strong>ens hållningssätt<br />
<strong>för</strong>enas i samfostran inom familjeliv och <strong>barn</strong>omsorg.<br />
Litteratur<br />
Brembeck, H. 1997. (IWHU 6SRFN 8SSIRVWULQJVP|QVWHU LGDJ Skrifter från Etnologiska<br />
<strong>för</strong>eningen i Västsverige 15. Göteborg.<br />
Bringéus, N.-A. 1997. )RONOLJ IURPKHW 6WXGLHU L UHOLJLRQVHWQRORJL Stockholm: Carlsson<br />
Bok<strong>för</strong>lag.<br />
Child, L. 2002. -DJ KDWDU KDWDU KDWDU WRPDWHU Stockholm: Rabén & Sjögren.<br />
)|UlOGUDU RFK EDUQ (Q KDQGERN I|U XQJD I|UlOGUDU 1945 Utg. av Ruth Hamrin-Thorell.<br />
Stockholm: Lars Hökerbergs <strong>för</strong>lag.<br />
Juul, J. 2001. 1X VND YL lWD 2P EDUQIDPLOMHUV PnOWLGHU Stockholm: Wahlström & Widstrand.<br />
Liliequist, M. 1991. 1\E\JJDUEDUQ %DUQXSSIRVWUDQ EODQG Q\E\JJDUH L )URVWYLNHQ<br />
9LOKHOPLQD RFK 7lUQD VRFNQDU Stockholm: Almqvist &Wiksell International.<br />
32