En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 1/2013
En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 1/2013
En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 1/2013
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Leif besitter absolut den där ogripbara<br />
inre egenskapen, de magiska<br />
” vibbarna” som en äkta Dog-<br />
Wisperer har. T.ex. hade en kapten<br />
på Försvarets Hundtjänstenhet en<br />
Schäfer, som endast husse kunde<br />
hantera, en riktig best var han.<br />
Han all vänskaplighet. hette Nato.<br />
Så skulle kaptenen på kurs <strong>för</strong><br />
att utbildas till Major. Kaptenen<br />
hade hört talas om Leifs <strong>för</strong>måga<br />
att hantera hundar. Så kom han<br />
till Chang – Dobels och bad Leif<br />
bada Nato och klippa hans klor.<br />
Leif visste ingenting om Nato men<br />
gjorde som han blev ombedd.<br />
Inga problem, en nybadad Nato<br />
med glänsande päls visades upp<br />
<strong>för</strong> husse. Men sedan adopterade<br />
Nato Leif, sov i hans säng, placerad<br />
mitt på bröstkorgen. Anita<br />
fick över huvud taget inte komma<br />
in i rummet.<br />
Vid ett tillfälle jagade Polisen en<br />
bov vars utmärglade Rottweiler<br />
fastnade i ett fä rist. Hunden<br />
kom till Chang – Dobels och blev<br />
<strong>för</strong>siktigt matad till god hälsa.<br />
Innan Polisen lyckats ta mannen<br />
låg hand gömd i buskarna nära<br />
Chang – Dobels och spanade efter<br />
sin hund, som han ville frita. Men<br />
han var rädd <strong>för</strong> alla de Schäfrar<br />
som hördes och syntes, så han<br />
vågade sig inte fram. Detta berättade<br />
han själv <strong>för</strong> Polisen senare.<br />
Det slutade Lyckligt <strong>för</strong> hunden,<br />
<strong>för</strong> den blev omplacerad hos den<br />
Polis, som hade hittat honom. Ytterligare<br />
ett par hundar har<br />
Tasstrycket<br />
behärskat klätterkonsten men de<br />
<strong>för</strong>svann inte utan lufsade bar<br />
lugnt omkring utan<strong>för</strong> rastgården.<br />
Katter hade man i 18 år och de<br />
vistades i nätade hagar med klätterträd.<br />
Somliga var arga av sig<br />
men de flesta goa och snälla.<br />
På min fråga om de mindes<br />
någon där helt galen katastrofartad<br />
historia, en sådan där som<br />
blir vansinnigt rolig i efterhand<br />
fast den inte är rolig just när den<br />
händer så fick jag höra historien<br />
om PREMIÄREN vid midsommar<br />
1985.<br />
Byggfirman hade lovat att allt<br />
skulle vara klart till premiären<br />
vid midsommar 1985. Så Anita<br />
och Leif hade tagit emot några<br />
bokningar <strong>för</strong> midsommarveckan.<br />
Men så blev det byggsemester<br />
fast dörrarna till boxarna ännu<br />
inte monterats. Kul. Så ringde de<br />
en snickare, köpte spånskivor och<br />
massor av läderbälten. Bältena<br />
klipptes i strimlor och av dem<br />
tillverkades provisoriska lås och<br />
gångjärn. Ja nöden är verkligen<br />
uppfinningarnas moder.<br />
Man ville ju inte ringa återbud till<br />
alla familjer som såg fram emot<br />
midsommarfirandet. Och vad<br />
hände?<br />
Jo jyckarna knuffade och buffade<br />
och kunde ta sig ut ur boxarna.<br />
Väl ute började de sina egna<br />
omgrupperingar och slog sig ihop<br />
och låg tillsammans lite huller<br />
9<br />
om buller i all vänskaplighet.<br />
Stor mysfaktor antagligen. Inga<br />
slagsmål, ingen blodspillan, bara<br />
kompiskänsla får man anta.<br />
Så fick Anita och Leif lite sorteingsjobb,<br />
men det gick bra. Hundarna<br />
lystrade ju till sina namn. Fem<br />
svarta labradorer kunde så skiljas<br />
ut från varandra. Utom två som<br />
kom när man ropade namnet. Vid<br />
avhämtandet fick dessa följa med<br />
och rätt jycke kom till rätt hem i<br />
alla fall var det ingen som klagade.<br />
Nu har verksamheten sålts.<br />
Anita och Leif minns de många<br />
arbetsamma åren med glädje,<br />
många vänner har de fått, både<br />
2- och 4- benta. Många hussar<br />
och mattar har återkommit år<br />
efter år, även med nya hundar, när<br />
den <strong>för</strong>sta gick bort. Själv hade<br />
jag flera gånger mina OES ( Old<br />
<strong>En</strong>glish Sheepdog) på Chang –<br />
Dobels. Det bästa betyget är att de<br />
alla blev lika glada varje gång vi<br />
kom dit, de drog in mot kontoret,<br />
glatt hälsande. Chang – Dobels<br />
mångåriga verksamhet <strong>för</strong> våra<br />
jyckar får betyget MVG och stort<br />
A och jag vill även tacka Anita<br />
och Leif <strong>för</strong> att jag fick göra denna<br />
intervju.<br />
Önskar att ni nu får njuta av lite<br />
mer frihet och ha roligt mer er<br />
unga Labradortik! Tack!<br />
Birgitta Svedberg