04.09.2013 Views

En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 1/2013

En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 1/2013

En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 1/2013

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Leif besitter absolut den där ogripbara<br />

inre egenskapen, de magiska<br />

” vibbarna” som en äkta Dog-<br />

Wisperer har. T.ex. hade en kapten<br />

på Försvarets Hundtjänstenhet en<br />

Schäfer, som endast husse kunde<br />

hantera, en riktig best var han.<br />

Han all vänskaplighet. hette Nato.<br />

Så skulle kaptenen på kurs <strong>för</strong><br />

att utbildas till Major. Kaptenen<br />

hade hört talas om Leifs <strong>för</strong>måga<br />

att hantera hundar. Så kom han<br />

till Chang – Dobels och bad Leif<br />

bada Nato och klippa hans klor.<br />

Leif visste ingenting om Nato men<br />

gjorde som han blev ombedd.<br />

Inga problem, en nybadad Nato<br />

med glänsande päls visades upp<br />

<strong>för</strong> husse. Men sedan adopterade<br />

Nato Leif, sov i hans säng, placerad<br />

mitt på bröstkorgen. Anita<br />

fick över huvud taget inte komma<br />

in i rummet.<br />

Vid ett tillfälle jagade Polisen en<br />

bov vars utmärglade Rottweiler<br />

fastnade i ett fä rist. Hunden<br />

kom till Chang – Dobels och blev<br />

<strong>för</strong>siktigt matad till god hälsa.<br />

Innan Polisen lyckats ta mannen<br />

låg hand gömd i buskarna nära<br />

Chang – Dobels och spanade efter<br />

sin hund, som han ville frita. Men<br />

han var rädd <strong>för</strong> alla de Schäfrar<br />

som hördes och syntes, så han<br />

vågade sig inte fram. Detta berättade<br />

han själv <strong>för</strong> Polisen senare.<br />

Det slutade Lyckligt <strong>för</strong> hunden,<br />

<strong>för</strong> den blev omplacerad hos den<br />

Polis, som hade hittat honom. Ytterligare<br />

ett par hundar har<br />

Tasstrycket<br />

behärskat klätterkonsten men de<br />

<strong>för</strong>svann inte utan lufsade bar<br />

lugnt omkring utan<strong>för</strong> rastgården.<br />

Katter hade man i 18 år och de<br />

vistades i nätade hagar med klätterträd.<br />

Somliga var arga av sig<br />

men de flesta goa och snälla.<br />

På min fråga om de mindes<br />

någon där helt galen katastrofartad<br />

historia, en sådan där som<br />

blir vansinnigt rolig i efterhand<br />

fast den inte är rolig just när den<br />

händer så fick jag höra historien<br />

om PREMIÄREN vid midsommar<br />

1985.<br />

Byggfirman hade lovat att allt<br />

skulle vara klart till premiären<br />

vid midsommar 1985. Så Anita<br />

och Leif hade tagit emot några<br />

bokningar <strong>för</strong> midsommarveckan.<br />

Men så blev det byggsemester<br />

fast dörrarna till boxarna ännu<br />

inte monterats. Kul. Så ringde de<br />

en snickare, köpte spånskivor och<br />

massor av läderbälten. Bältena<br />

klipptes i strimlor och av dem<br />

tillverkades provisoriska lås och<br />

gångjärn. Ja nöden är verkligen<br />

uppfinningarnas moder.<br />

Man ville ju inte ringa återbud till<br />

alla familjer som såg fram emot<br />

midsommarfirandet. Och vad<br />

hände?<br />

Jo jyckarna knuffade och buffade<br />

och kunde ta sig ut ur boxarna.<br />

Väl ute började de sina egna<br />

omgrupperingar och slog sig ihop<br />

och låg tillsammans lite huller<br />

9<br />

om buller i all vänskaplighet.<br />

Stor mysfaktor antagligen. Inga<br />

slagsmål, ingen blodspillan, bara<br />

kompiskänsla får man anta.<br />

Så fick Anita och Leif lite sorteingsjobb,<br />

men det gick bra. Hundarna<br />

lystrade ju till sina namn. Fem<br />

svarta labradorer kunde så skiljas<br />

ut från varandra. Utom två som<br />

kom när man ropade namnet. Vid<br />

avhämtandet fick dessa följa med<br />

och rätt jycke kom till rätt hem i<br />

alla fall var det ingen som klagade.<br />

Nu har verksamheten sålts.<br />

Anita och Leif minns de många<br />

arbetsamma åren med glädje,<br />

många vänner har de fått, både<br />

2- och 4- benta. Många hussar<br />

och mattar har återkommit år<br />

efter år, även med nya hundar, när<br />

den <strong>för</strong>sta gick bort. Själv hade<br />

jag flera gånger mina OES ( Old<br />

<strong>En</strong>glish Sheepdog) på Chang –<br />

Dobels. Det bästa betyget är att de<br />

alla blev lika glada varje gång vi<br />

kom dit, de drog in mot kontoret,<br />

glatt hälsande. Chang – Dobels<br />

mångåriga verksamhet <strong>för</strong> våra<br />

jyckar får betyget MVG och stort<br />

A och jag vill även tacka Anita<br />

och Leif <strong>för</strong> att jag fick göra denna<br />

intervju.<br />

Önskar att ni nu får njuta av lite<br />

mer frihet och ha roligt mer er<br />

unga Labradortik! Tack!<br />

Birgitta Svedberg

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!