Ladda ner nr 2, 2011 av Socialpolitik, (pdf-fil)
Ladda ner nr 2, 2011 av Socialpolitik, (pdf-fil)
Ladda ner nr 2, 2011 av Socialpolitik, (pdf-fil)
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
48<br />
TEATER<br />
Uppfostrarna och De Ouppfostringsbara<br />
Regi Suzanne Osten<br />
Unga Klara, Stockholm<br />
En magisk och stark föreställning<br />
som fick mig att dra efter andan<br />
gång efter gång. Ibland skrattade<br />
jag högt, för att en stund senare<br />
igenkännande kvida åt sce<strong>ner</strong> som i<br />
all sin obarmhärtighet visar hur jag<br />
som förälder ibland är mindre än<br />
minst i förhållande till mina barn.<br />
Några sce<strong>ner</strong> är mycket starka,<br />
högst realistiska och grymt <strong>av</strong>skalade.<br />
De visar på makten vi har<br />
som vuxna och som föräldrar, hur<br />
vi bestämmer och domderar över<br />
våra barn, ibland med förödande<br />
konsekvenser. Som när mamman<br />
inte längre vill ha kvar sitt adopterade<br />
barn därför att han är alltför<br />
svår att förstå sig på, eller när pappan<br />
bankar lydnad i sin dotter trots<br />
hennes förtvivlade rop på hjälp.<br />
Ibland finns ingen hjälp att få. Ibland<br />
är barn och unga helt i händerna<br />
på oss vuxna och på gällande<br />
trender, att sortera in människor i<br />
fack, sätta etiketter på dem och tänka<br />
bort sammanhang och ansvar.<br />
Detta gestaltar den fantastiska ensemblen<br />
utan att vare sig komma<br />
med pekpinnar eller snabba lösningar.<br />
För de lyser tack och lov med sin<br />
frånvaro. Både manusförfattaren<br />
Erik Uddenberg, Suzanne Osten och<br />
hennes regiassistent Sara P Borgström<br />
litar i stället till oss som tittar,<br />
berörs och lever oss in i skådespelet.<br />
Det är inte bara barnen som har<br />
det svårt, det är också vi stora som<br />
ibland är så väldigt små. Pappan<br />
som egentligen vill vara mamma,<br />
eller i alla fall kvinna. Mamman<br />
som helst vill att livet ska gå att<br />
förstå enkelt och smärtfritt. Pappan<br />
som inte längre kan tycka om sig<br />
själv och den som han blir som far<br />
till sin son. Mamman som helst <strong>av</strong><br />
allt vill vara någon annanstans.<br />
Och mitt i detta, massor <strong>av</strong><br />
ögonblick vi alla kan känna igen,<br />
alldeles vanliga situatio<strong>ner</strong>, svåra<br />
och lätta. Glädjefulla och smärtsamma.<br />
Hela tiden gestaltat <strong>av</strong> den<br />
elva perso<strong>ner</strong> starka, lysande och<br />
närvarande gruppen skådespelare.<br />
Där ingen är i kraft <strong>av</strong> bara sig<br />
själv, men blir till i det gemensamma<br />
skapandet. De spelar trummor,<br />
dansar, skuttar, slänger sig i livets<br />
alla skepnader, för att helt plötsligt<br />
stanna upp och med total närvaro<br />
skänka en strimma skört hopp.<br />
Det är så bra! Så väldigt bra att<br />
jag önskar att varenda kotte kommer<br />
att se föreställningen. /CH<br />
Systrarna<br />
Manus Malin Lindroth<br />
Regi Gunilla Johansson<br />
Backa Teater, Göteborg<br />
Yvonne<br />
Witold Gombrowic<br />
Regi & bearbetning Mattias<br />
Andersson<br />
Scenografi Ulla Kassius<br />
Backa Teater, Göteborg<br />
I Systrarna är det TV-sändning<br />
från Askungens bröllop med prinsen.<br />
De ratade, oälskade och<br />
”fula” styvsystrarna (härligt ge-<br />
staltade <strong>av</strong> Anna Harling och Josefin<br />
Neldén) går bittra och blodiga<br />
med bandage runt fötterna, på<br />
vippen att stryka med i sina försök<br />
att bli Den Rätta.<br />
På en scen i turkos och rött med<br />
Backas musiker som kostymklädda<br />
farbröder som bärande fond<br />
får vi suveräna speglingar <strong>av</strong> de<br />
villkor unga tjejer ställs inför – för<br />
ung och gammal att begrunda.<br />
Den ena systern går under <strong>av</strong><br />
kr<strong>av</strong> och uppgivenhet. Den andra<br />
går sin egen väg, kliver ur bandage<br />
och kvävande kostymering. Till<br />
en helt annan slags prins; jag väljer<br />
att se honom som en människa<br />
hon får syn på, och inte tvärt om.<br />
Härligt manus och bra föreställning<br />
för både unga flickor – och<br />
äldre, som möts/mötts <strong>av</strong> lockrop<br />
in i en förfelad systerroll.<br />
Systrarna är andra delen i Backa<br />
Teaters senaste projekt. Sin vana<br />
trogen går man ut i dagens unga<br />
verklighet. Nu för att hämta röster<br />
och tankar kring utseende, status,<br />
ensamhet, hat och revansch<br />
och inte minst förälskelse och kärlek.<br />
Texter som starka och träffande<br />
sprängs in i föreställningarna, i<br />
Systrarna även som ny musik (<strong>av</strong><br />
Stefan Abelsson och Bo Stenholm).<br />
yvOnne är en PjäS från 1938 <strong>av</strong><br />
polacken Witold Gombrowic, begåvat<br />
bearbetad <strong>av</strong> regissören Mattias<br />
Andersson, där han lagt in dessa<br />
unga texter och röster <strong>av</strong> idag.<br />
En kuslig föreställning som utforskar<br />
vad som händer runt en<br />
människa som väljer att vara tyst<br />
– Yvonne – närmast autistiskt gestaltad<br />
<strong>av</strong> Emelie Strömberg.<br />
Uppfostrarna och de Ouppforstingsbara är lysande om konsten att vara förälder, barn och människa.<br />
socialpolitik 2 <strong>2011</strong>
Change language