LänkKAMRATEN - Länkens Kamratförbund

Var då?
Varberg så klart. Det var där som
årets fest gick av stapeln. Kamratföreningen
Länken och Hallands distrikt
firade 60 respektive 55 år med pompa
och ståt. God mat och god stämning
så det räckte och blev över till nästa
dag. Då var Länkens Kamratförbunds
kongress på dagordningen. Den gick
över förväntan bra och båda dessa
dagar kan avnjutas på annan plats i
denna tidning. Men en sak får säkert
inte den uppmärksamhet den förtjänar,
nämligen boendet. Under mina
missbruksår bodde jag i många år
på hotell året runt och i några fall
upp till 9 månader på samma hotell.
Även som Länk har jag med tiden
hunnit bo på några av landets bästa
och sämsta hotell. När man ligger i
dilerium har hotellstandarden ingen
betydelse, men som nykter har man
bättre koll på både almanacka och
service. Mat blev ett försummat kapitel.
Som alla fullvuxna minns så
var lagen sådan att för att få in sina 2
vita och en brun, så var man tvungen
att äta. För att få lite högre tempo
på drickandet, så kunde man bonga
för maten så slapp man se den. Ny
ranson ny bong osv. osv. En kväll
på Standard minns jag att jag kalllade
tillbaka servitrisen och ändrade
bongen till den svindyra danssupén,
då den såg godare ut på menyn. Ett
exempel på hur dåligt man fungerar.
Ni andra har förmodligen haft bättre
ordning på hjärncellerna. Sheraton
och Continental får ursäkta, men det
är inte bara lyx och anor som räknas.
Under mina nyktra år har jag rankat
Grand Hotell Helsingborg och Hotell
Witt Kalmar som bäst.
Dom får tråkigt nog flytta ned på
2:dra och 3:dje plats sedan jag haft
den oförtjänta lyckan, att få bo på Hotell
Gästis i Varberg. Hotellet som får
Dubai att framstå som ett budget alternativ.
Vänlig personal fin service,
trevligt rum, skön bädd, god frukostbuffé
och en luxuös kvällsbuffé som
jag hann beskåda, men inte avnjuta
pg.a festen.
Allt ingick i rums priset. Badet och
biblioteket fick jag också avstå till
nästa gång. Men det som placera hotellet
i svensk världsklass, är röksalongen
en ombonad oas i denna
förryckta tid. Bara det en orsak till
återbesök. Även cigarrbutik med utsökta
rökverk från Cuba. Hotellägaren
Lasse Dieling har inte bara säkrat
sin plats på Världsarvslistan genom
hotellet, utan dessutom lyckats göra
detsamma till ett eldorado för samlare
alla kategorier. Genom att börja
samla redan i 3-årsåldern har han
lyckats fylla hotellet med altt från
15.000 böcker till kakelugnar, själv
hann jag inte med annat än att frossa
i montrarna i röksalongen.
Dom innehöll rök utensilier från
många tider och länder som pipor,
tändare, tändsticksaskar och oöpp-
Länk KAMRATEN
nade cigarettpaket. Mycket som jag
aldrig sett tidigare så det är inte underligt
att man blev tänd. Min samlar
bana startade först vid 5-årsålder när
jag fick en stor kartong utländska
frimärken av en morbror som var en
avancerad filatelist. Rätt snart hade
jag tappat kontrollen över samlandet.
När det tog slut på frimärken i omgivningen
så blev det mynt, vykort, nål
märken osv.osv. Efter 10 år så var det
över 100 samlarområden. Då kriget
slutade 1945 så öppnades en ny värld.
Jag blev medlem i flera utländska
samlarföreningar och nästan varje
dag låg det spännande brev och små
paket i brevlådan. På 30- och 40-talet
var ju fickpengar ett rätt okänt begrepp
och julklappar utan överflöd.
Var mest av nyttokaraktär kontanter
skulle tjänas ihop och nyförvärv
gjordes genom byte med kamrater.
Själv började jag att arbeta och tjäna
pengar när jag var 5 år och det lade
grunden både till samlingarna och till
min personlighet. Jag är glad att jag
var barn då och inte nu. Folkskola var
ju ett störande inslag men tog ju bara
7 år, så genom att inte slösa tid på lek
och idrott, så räckte tiden till.
P.S. Särskilt lycklig blev jag över att
Bosse kommit tillbaka till föreningen
D.S.
Länkhälsningar Bob.
Bo Westerback
Stupvägen 1, Sollentuna
info@wessjo.se – Fax 08-35 01 50 – www.bokforing.nu
9