J - Urheilumuseo

Genom en snabb incervju med olika SFI-tränare kom vi ett annat problem
på spåren som säkert har en stor del i att den finländska simningen
utvecklas i så maklig takt som den gör. Några av problemen är de dåliga
träningsförhållandena, tiderna, de stora grupperna, utrymmet i bassängerna.
Det är här skon klämmer.
När 10-17 simmare tränger sig på samma bana i Vasa simhall undrar
man hur Vasa lyckas prestera så pass många nationella toppar som de
nu har. Tyvärr är detta endast ett bevis på den dåliga nationella nivån
vi hat i Finland. Med mera mm i bassängen kunde man öka på träningsinrensiteten
och på det sättet höja på prestationsnivån. Vasa Simsällskap
får urnyttja sin simhall maximalt men då vattenytan är för liten hinner
inre alla de hundra simmare som är inbakade i träningssystemet träna
tiliräckligt per dag. De simmare som ryms med i träningsringarna får
träna gratis på frikort som idromnämnden årligen delat ut åt de aktiva.
Den sidan är bra ordnad.
- Men mera simmare kan vi inre ta emot än vad vi nu har, säger Pentti
Laaksonen tyvärr. Hugade skulle finnas men de får visas på dörren.
Laaksonen hoppas att hallbygget i samband med ett skolhus i Vasa skall
bli klart i en snar framtid. Det är fråga om en 25 m:s bana, den skulle
hjälpa upp situationen en kort tid framåt. Men varför inre bygga en
50 m:s bana direkt så behövs inre den tredje simhallen byggas igen om
några år. Vilket alternativ är biliigare undrar man?
IF Åland har liknande problem där man jobbat med ca 200 simmate,
- mera går det mte att ta emot. Vi är nu redan för många, framhåller
Ann-Christine Donning som har huvudansvaret för adepterna.
IF Åland har träningstid mellan klo 15-21 varje dag men har bara en
bana tili förfogande så tiden vili inte räcka tili för alla. De simmare
som borde satsa hårdast blir lidande, de får ligga och bada i samma "ränna"
som sämre simmare. Farten kan inte hållas tiliräckligt uppskruvad och utvecklingen
sker långsamt.
Donning hoppas på att den tilitänkta 50 m:s hallen i Västra-hamnen
skall få vind i seglen. Det skulle vara lösningen på åländsk simning som
redan under dessa dåliga träningsförhållanden lyckats få fram några fina
simmare. Resurser skulle finnas för tränare och adepter men utrymme
fattas.
- Jakobstads Simmare har från och med hösten fått sina träningspass
förlängda med en halv timme per dag. Så nu hinner också de bäme simmarna
dra igenom en normal träning, säger John-Erik Fum som ansvarar
för elitgtuppen i Jakobstad.
Det ser ljusate ut för jakobstadssimmarna. Sommarträningen har varit
ett problem i staden. Senaste sommar var hallen stängd i sex veckors tid,
under den tid som kan kallas för tävlingssimmarnas högsäsong. Så lite
12
tänker man på sina simmare i Jaokobstad. Först låter man simmarna hårdköra
under hela vinterhalvåret men då själva finslipningen skall ta vid
slår man igen portarna framför näsan på dem. På det här sättet spolierar
man simmarnas möjligheter att skörda frukten av vinterns hårda arbete.
Samma problem stöter man på i Borgå. Där var hallen stängd ävenså
i sex veckors tid och simmarna fick ta sig med egna medel 50 km västerut
tilI närmaste simbassäng.
1 Karleby har man om man hortser platsbristen på banorna det rätt väl
förspänt. Simmarna får bland annat fritt använda hallen då den är stängd
för allmänheten - något att sträva efter i andra simhallar.
Helsingfors Simsällskap har vissa svårigheter att sarnla sina trupper då
träningarna är spridda i tre olika hallar. Träningstiderna i Helsingegatans
simhall är från klo 15-17 vilket måste hållas som en lämplig tidpunkt
fastän knapp. Här tränar elitgruppen. 1 Britas simhall tränar B-gmppen
på kvällarna. 1 Grankulla simhall har HSS kört igång sin verksamhet med
en heterogen grupp där både nybörjare och längre hunna tränar samtidigt
på samma bana som motionssimmarna.
Pargas Simmare har en 12 m:s simbassäng att träna i, det är frågan
om en verklig halja. Förvånansvärt är att Pargas Simmare hållits vid
liv i dessa förhållanden. Rainer Eriksson, allt i allo i Pargas Simmare, gör
allt för att hålla föreningen flytande för han hoppas på en 25 m:s bassäng
inom två, tre år. Då kan lovande Jan Sjöblom, som nu tränar i Mariehamn,
komma hem och träna. Och de pargaShor som nu hor hemma
behöver inte mera åka till St. Karins för att bekanta sig med normalt
dimensionerade bassänger. Pargas Simmare är annars lyckligt lottade då
föreningen har tre B-tränare men tyvärr ingen hall.
Men hall har Närpes fått och det är man glad över. Vi får hoppas Närpes
simmare slår vakt om sina träningstider så att det ger dem möjlighet att
snabbt utvecklas tili en livskraftig och stark SFI-förening.
Träningsförhållandena har visserligen förbättrats på många håll, men
klara förbättringar kan ännu ske. Vi får inte stanna kvar och rulla tummar
och vata nöjda med de förbämingat vi fått till stånd. SFI-simmatna har
nått den nationella toppen, det är bra, men bäme kan och vili vi. Bäme
träningsförhållanden ger oss möjlighet att öka på träningsintensiteten vilket
för oss snabbare mot målsättningarna som nog skall vara högre än
att enbart nå den nationella toppen. Chefstränaten Ruth Grahn ger följande
recept för hur träningsturerna horde vara ordnade.
- Morgonrräning före skolan
- träning genast efter skolan
minst två timmars turer per pass
högst Eyra simmare per bana
tränaren alltid på plats.
13