Vagabond Namibia - Trackers
Vagabond Namibia - Trackers
Vagabond Namibia - Trackers
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Namibia</strong><br />
»Ökenelefanterna måste ofta skapa<br />
sina vattenhål själva – vilket de gör<br />
genom att gräva egna brunnar. Hur<br />
de vet var de ska gräva är en gåta.«<br />
– Välkomna till Damaraland! Det som detta området är<br />
känt för, berättar vår guide Albert medan han kör oss genom<br />
ett torrt gräslandskap, är ökenelefanter och vit och svart noshörning.<br />
I Damaraland lever folkslag som himba och nama.<br />
Själv är jag nama och talar nama, som är ett klickspråk. Vårt<br />
språk innehåller fyra olika sorters klickljud. Nästan alla som<br />
arbetar på er lodge är nama så ni kommer höra mycket klick<br />
under era dagar här, haha!<br />
Vi tas emot med varma handdukar och juice vid vår<br />
tented camp. En timme senare sitter vi i jeepen igen på jakt<br />
efter de unika ökenelefanterna, som beräknas vara omkring<br />
500 till antalet totalt sett.<br />
– Jag skulle säga att ni har 30–40 procent chans att se dem,<br />
säger Albert.<br />
Vi hade hoppats på att han i alla fall skulle säga fiftyfifty.<br />
Men vi hinner inte långt. Plötsligt så är de bara där. Stora<br />
och torra lufsar de omkring i sanden och betar från de<br />
magra träden bara några meter<br />
från vår jeep. Någon kastar sand<br />
över sig för att få svalka, en<br />
annan lägger sig ner i skuggan<br />
av några akacior med en ljudlig<br />
duns. Vi stänger av motorn<br />
och blir stående mitt i hjorden.<br />
Det enda som hörs efter det<br />
att bilens fläktrem stannat är<br />
grenars knakande, elefanternas<br />
tuggande och deras frustanden.<br />
Elefanterna kring oss, som är<br />
något mindre än sina kusiner<br />
på savannen, ser ut att behöva<br />
såväl dricksvatten som gigantiska<br />
doser fuktkräm. Huden är<br />
slapp och torr även med elefantmått<br />
mätt.<br />
En elefant dricker normalt<br />
100–200 liter vatten om dagen.<br />
Här kan det hända att de<br />
dricker så sällan som var fjärde<br />
dag. Ökenelefanterna måste ofta skapa sina vattenhål själva<br />
– vilket de gör genom att gräva egna brunnar. Hur de vet var<br />
de ska börja gräva i den torra markytan är fortfarande något<br />
av en gåta.<br />
– Titta på deras betar. Ofta går de av eftersom de får för<br />
lite mineraler i sin kost, viskar Albert.<br />
I skuggan av ett träd lite längre bort står en hona och<br />
hennes lilla unge och viftar i samspelt takt med öronen.<br />
En ståtlig hane till vänster om oss styr stegen rakt mot vår<br />
jeep men stannar vid en buske två meter bort. Den långa<br />
110 www.vagaBoNd.se<br />
Sanddynerna i Sossusvlei.<br />
snabeln sträcks mot de övre grenarna. De namibiska ökenelefanterna<br />
anses vara de mest aggressiva elefanterna i världen,<br />
men av det syns inget idag. De tar knappt någon notis<br />
alls om oss. De bara är.<br />
Vi stannar en lång stund i deras värld. Lyssnar till deras<br />
ljud, ser deras liv.<br />
Vår resa fortsätter mot nationalparken<br />
Etosha, ytterligare en bit norrut. Etosha<br />
bjuder på mer djur än Sossusvlei och Damaraland.<br />
Här, vid vattenhålen som finns, är<br />
det ofta möjligt att se stora hjordar eller<br />
mindre flockar av springbock, zebra och oryx. Med lite tur<br />
får man även se elefant, giraff och lejon.<br />
För vår del kommer den stora belöningen först sista<br />
kvällen, då persikofärgad sol stryker Etosha till sömns. Från<br />
en gulnad gräsplätt njuter jag, min reskamrat och guiden<br />
Henock av transformationen<br />
från dag till kväll över en sundowner.<br />
Under tystnad äter<br />
vi biltong, torkat viltkött, och<br />
sippar på immigt, vitt vin.<br />
Henock dricker CocaCola.<br />
Plötsligt ser jag en skugga<br />
i ögonvrån. Sextio, sjuttio<br />
meter bort står en noshörning<br />
och tittar rakt mot oss. Henock<br />
vänder sig om och kisar med<br />
ögonen.<br />
– Ingen fara. Det är en vit<br />
noshörning. De är lugna. Det<br />
är värre med de svarta.<br />
Vi står kvar. Den står kvar.<br />
Efter en stund lunkar den in<br />
ett buskage och försvinner.<br />
På vägen mot lodgen blir<br />
det sista stoppet på savannen<br />
oplanerat. I mitten av grusvägen<br />
har en lejonhane parkerat<br />
sig. Med sina bärnstensfärgade ögon iakttar den oss<br />
lojt. Den svartbruna manen ramar in huvudet på ett stiligt,<br />
nästan snobbigt sätt. Det är som om den klätt upp sig i en<br />
minkkrage. Det sista minnet i våra kamerakort är snart fyllt.<br />
Vi blir sedan sittande medan mörkret sakta faller kring<br />
oss. Kraftfulla blixtar slår snart över himlavalvet.<br />
En kort stund senare är Afrikas torraste land söder om<br />
Sahara dränkt i ett hällregn. Imorgon är gräset på savannen<br />
grönt.<br />
Guide till <strong>Namibia</strong> på sidan 114.