Theodor Kallifatides • FNL-aren som blev bibliotekschef • Debatt om ...

Ingrid Atlestam kommenterar
händelser och trender
Gör som pionjär Valfrid
I IFLA-vimlet snappade jag en liten folder med siffror om
USAs bibliotek och hittade en hel del imponerande, som att
59% av de vuxna har lånekort och att ”återbäringen” på varje
dollar investerad i bibliotek är nästan 350% och att biblioteken
tar ansvar för att överbrygga såväl digitala som andra klyftor.
Kolla www.ala.org!
Så för en gångs skull uppmanar bis, lär av USA, den moderna
bibliotekstankens ursprungsland! Det gjorde Valfrid Palmgren
för drygt hundra år sedan, så metoden är beprövad och funnen
framgångsrik. Klyftiga bibliotek motverkar klyftor och, att
det på lång sikt gör hela samhället mer jämlikt, är ju själva
grundtanken i folkbiblioteksideologin. Detta även när så
mycket annat i samhället jobbar åt motsatt håll.
Manifestera manifesten
Nu när det är färdig IFLAt för den här gången, och för mig
både första och sista gången, kan man ställa sig frågan varför
IFLAs arbete inte påverkar vår biblioteksvardag mer. Är det
något som bara sker däruppe, inget för oss här nere? Lite den
känslan fick man.
Varför bryr vi, SB eller KB, oss inte om ens att översätta och
lansera alla de guidelines och manifest som IFLA/UNESCO
arbetat fram i hopp om att kunna påverka och utveckla all
världens biblioteksverksamhet. Tror bibliotekssverige inte
själv på ordets makt?
Skolbiblioteksmanifestet och Folkbiblioteksmanifestet
känner säkert alla till och förhoppningsvis även det nyligen
antagna manifestet för mångkulturell biblioteksverksamhet.
Men Internetmanifestet? Alla de guidelines som finns till
manifesten? Mycket klokt finns det i dessa uppfordrande
texter, som nog många av oss skulle behöva läsa och lära
av för att inse att bibliotek är allvar och inte en del av
upplevelseindustrin.
Å alla kära SYSTRAR!
Så heter Ebba Witt-Brattströms nyutkomna mycket personliga
skildring av livet som feministaktivist från 70-talets början
och framåt. Mest handlar det om hennes tid i Grupp 8 och i
redaktionen för Kvinnobulletinen. Inspirerande, nostalgisk
och uppfordrande läsning. Intressanta intervjuer, massor av
illustrationer.
Inser att mycket hänt, mycket mer kunde ha skett, mycket
återstår att göra. Viktig bok för nu unga feminister av alla de
4
sorter för insikten om att ”ingen individuell
frigörelse är möjlig innan hela gruppen
kvinnor frigjort sig”.
Får lust att plocka fram alla gamla
nummer av Kvinnobulletinen som jag sparat
och visa för yngre kollegor, titta vilken
framtidstro och optimism vi hade och tänk
så mycket som ändå förändrats!
”Gråt inte! Gör motstånd! Var glad!
Gå till angrepp!”
Lite samma tankar som förhoppningsvis bis jubileumsbok
från förra året kan väcka, nostalgi, inspiration och kampen går
vidare! Även om förpackningen är betydligt diskretare och
bibliotekarier varken framhäver sig själva eller sina systrar och
bröder på det Brattströmska sättet
Ta fram skelettet ur garderoben!
Var i Waterford i södra Irland för någon vecka sedan,
spännande resa inom ett EU-utbytesprojekt, CAIC. Projektet
handlar om vuxenutbildning och Kortedala bibliotek och de
andra biblioteken i nordöstra Göteborg är de enda biblioteken
i projektet, en mycket positiv erfarenhet om man vill sprida
”bibliotekssaken” (begreppet användes av bibliotekseldsjälar
vid förra sekelskiftet, de såg sig som missionärer för
folkbibliotekstanken) utanför biblioteksbubblan.
Bland annat besökte vi Waterford City Library ett
imponerande mångsidigt och modernt bibliotek, surfa in och
kolla!
En inte lika positiv upplevelse var Dewey Decimal
Classification! Nog för att SAB-sysstemet är etnocentriskt och
sätter Sverige som världens centrum, men är det bättre att få
den engelskspråkiga västvärlden som alltings utgångspunkt?
Begrunda till exempel
bis #3 2010