Årsskriften 2007 - Förbundet Tanke och Känsla
Årsskriften 2007 - Förbundet Tanke och Känsla
Årsskriften 2007 - Förbundet Tanke och Känsla
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Jag är född <strong>och</strong> uppvuxen i Bromölla i nordöstra<br />
Skåne med dess natursköna områden. Som yngst<br />
i en syskonskara på tre var min skolgång i princip<br />
utstakad, jag skulle följa mina bröders. Vi fick<br />
alla tre tidigt erfarenhet från arbetslivet <strong>och</strong> vuxenlivet<br />
då vi under alla skollov deltog efter förmåga<br />
i olika arbetsmoment i familjeföretaget.<br />
Men visst fanns det drömmar om att mina föräldrar<br />
skulle ha mera tid över för att se <strong>och</strong> lyssna<br />
på ens tankar <strong>och</strong> funderingar. Söndagarna tillbringade<br />
vi ofta ute i skog <strong>och</strong> mark. Detta ”naturrum”<br />
blev under tonåren <strong>och</strong> är fortfarande en<br />
stor källa till lugn <strong>och</strong> skapande av ny energi.<br />
Vad det gäller skolgången kom jag trots allt att<br />
”gå min egen väg”. Det var väl mitt sätt att säga<br />
”jag är jag” <strong>och</strong> jag har fått ett varierande <strong>och</strong><br />
innehållsrikt liv.<br />
Mina konstnärliga studier påbörjades redan vid<br />
Samrealskolan i Sölvesborg där min teckningslärare,<br />
Rolf Palvén var oerhört inspirerande <strong>och</strong><br />
uppmanade mig att studera vidare. Heltidsstudier<br />
för Bengt Hansson vid Skånska Målarskolan<br />
i Malmö under slutet av 60-talet ledde till att jag<br />
upptäckte Cezanne. Cezannes ljusa färgval <strong>och</strong><br />
sätt att applicera färgen var det som först kom<br />
att fascinera mig.<br />
Jag kände dock att jag behövde satsa på ett yrke<br />
med större ekonomisk trygghet samtidigt som jag<br />
ville försöka fortsätta med det konstnärliga skapandet.<br />
Därför bestämde jag mig för att utbilda<br />
mig till arbetsterapeut utifrån den vetskap jag<br />
hade om yrket vid den tidpunkten. Jag blev snart<br />
varse om att det var högst begränsade kunskaper<br />
jag besatt <strong>och</strong> utbildningen kom att bli en fantastisk<br />
utmaning med med nya kundskapsområden<br />
som medicin, psykologi <strong>och</strong> socialmedicin m.m.<br />
vilka behövdes för rehabiliterande verksamhet.<br />
Men först åkte jag som 18-åring,1969, på sommarkurs<br />
för Arne Isacsson på Gerlesborgsskolan:<br />
koncentrerad yrkesvägledande kurs i konstnärliga<br />
<strong>och</strong> estetiska ämnen. Allt var så spännande<br />
<strong>och</strong> nytt med naturupplevelser som var helt annorlunda<br />
mot nordöstra Skåne. En känsla av att<br />
vara liten <strong>och</strong> vilsen kunde infinna sig när jag<br />
vistades i detta öppna <strong>och</strong> karga havsband. Två<br />
år senare åkte jag på egen hand till en sommarkurs<br />
i Spanien som hade arrangerats genom Gerlesborgsskolan.<br />
Detta blev också en emotionellt<br />
laddad resa med intensivt arbete. Jag fick konstnärlig<br />
handledning av Leif Jensen, som poängterade<br />
vikten av att följa sina känslor <strong>och</strong> göra en<br />
fri tolkning av naturupplevelserna.<br />
Dessa omvälvande upplevelser har troligen<br />
18<br />
Utmaningar<br />
– dynamiska möten med yttre <strong>och</strong> inre dialog<br />
Maimo Widesjö<br />
Maimo Widesjö, Island 2004.<br />
också inneburet påverkan <strong>och</strong> inspiration till<br />
mitt fortsatta skapande.<br />
Arbetsterapeututbildningen vid Sahlgrenska<br />
i Göteborg i början av 70-talet kom att bli avgörande<br />
för min framtid, med examen, make <strong>och</strong> så<br />
småningom tre döttrar. Mitt yrkesutövande som<br />
kliniskt verksam arbetsterapeut <strong>och</strong> pedagog vid<br />
institutionen för arbetsterapi i Lund, det senare<br />
under 80- <strong>och</strong> 90-talen, har inneburet många <strong>och</strong><br />
fantastiska möten med personer i olika åldrar.<br />
Personer som har delat med sig av sin livserfarenhet.<br />
Att som ”nykläckt” lärare i arbetsterapi stå<br />
inför studentgrupper där det fanns kolleger med<br />
mycket längre praktisk yrkeserfarenhet (<strong>och</strong> som<br />
kunde ha varit min ”förälder”) innehöll stora utmaningar<br />
men också dialog – en outtömbar kunskapskälla<br />
på alla plan. När jag tio år senare avbryter<br />
forskarutbildning <strong>och</strong> avsäger mig tjänsten<br />
är förhållandet omvänt, studenterna kunde ha<br />
varit ”mina söner <strong>och</strong> döttrar” men dialogens <strong>och</strong><br />
kommunikationens betydelse var densamma.<br />
Under denna period av mitt liv fanns det<br />
inte mycket utrymme för att måla; ”-det gick på<br />
sparlåga”. Vändpunkten blev Kvinna Kan 1993<br />
– mässa i Kristianstad där jag deltog med sex oljemålningar.<br />
<strong>Känsla</strong>n att ta upp måleriet igen på<br />
allvar, nu eller aldrig, blev mycket uttalad.<br />
När jag 1995 återupptar mitt bildskapande på