Svenska Finlands Idrottsförbund

Vllf-tmppen i Rotte,-dam 1913.' stående fl'. v . Ritv a Kääl'iiiinen, K,-istina A.ndersson,
Connie Oslerholt (guide) och Hannelis Heikkinen. Sittande fl·. v. Elsemaija
Houttu, Anu-Liisa Numminen, Thua Heikkinen (p"ogl'al1tkompositör och
t"änare), Eija Francke (Iagledal'e), Kea R ehn och RilHt Silander.
också inför en sträng jury. 1 våra dagar då andra idrotter ofta får
kämpa med tomt gapande läktare drar Gymnastique Moderne fulla
hallar_ "Världens vackraste idrottsgren" har den blivit kallad och
det är åtminstone undertecknad efter en tveksam sidoblick mot
konståkning färdig att skriva under.
* * *
Utvecklingen inom Gymnastique Moderne från första VM i Budapest
1963 tilI sjätte VM i Rotterdam i november 1973 har medfört
många påtagliga förändringar. Förstnämnda år då Ungerns Gymnastikförbund
med Internationella Gymnastikförbundets (FIG) sanktion
inbjöd tilI VM stod allt ännu på försöksstadiet och tävlingarna
anordnades endast i två individuella klasser: en självkomponerad
friövning och ett valbart boll- elleI' tunnbandsprogram. Tio länder
sände sammanlagt 28 deltagare. Endast två nationer, Spanien och
Finland stod ytterom östblocket. 1 friövningarna nådde Finlands
Rauni Koskinen en hedersam sjunde placering och blev tionde i
bollövningen. EfteI' vad man förstått hade de första VM-tävlingar-
44
na många barnsjukdomar att kämpa med. Trots en tävlingarna föregående
domarkurs blev VM för den nyutbildade domarkåren en
övermäktig uppgift. Entydiga reglementen saknades och vältränade
ben djärva spagat och tillräckligt djupa bakåtböjningar lossade
alltför lätt på poänggiven och lämnade levande dynamisk totalrörelse
lottlös. Också det faktum att de tävlande fritt kunde välj a mellan
det lättare tunnbandet och den känsliga bollen gjorde domaI'uppdraget
ännu svårare.
Trots de sedvanliga motstridigheterna i poängidrotterna vaI' dock
de vunna erfarenheterna såpass positiva att gymnastikvärlden blev
tänd för denna nya fascinerande tävlingsgren. FIG tog officiellt upp
den på sitt program och en specialkommitte tillsattes. 1965 anförtroddes
Tjeckoslovakien - en av de stora i Budapest - arrangemangen.
1 Prag ställde 12 länder och 41 gymnaster upp. Nya nationer
vaI' Österrike och Cuba. Också denna gång vaI' östblocksdominansen
helt utklassande och till hemmapublikens stora be­
O'eistring återfanns de tre deltagande tj eckiskorna bland de fyra
bästa. Tävlingsprogrammen hade utökats tilI fyra gI'enar: obligatorisk
friövning, valbar friövning, såväl valbar boll- som hopprepsövning.
Också denna gång visade Rauni Koskinen sitt kunnande
genom att i den stränga konkurrensen - långt hårdare än i Budapest
- belägga 18 plats i slutpI'otokollet.
Som första icke östblockstat anförtroddes Danmark 1967 de tredje
VM-arrangemangen. Helt nya deltagarnationer mötte upp i Köpenhamn
för att ta mått på "veteranerna"_ Från kontinenten i väster
åkte Brasilien och Venezuela över medan de europeiska nykomlingarna
vaI' Västtyskland, Italien och värdlandet Danmark. Sammanlagt
deltog 17 nationer, 44 individuella gymnaster samt 54 truppgymnaster.
Truppgymnastiken, det verkliga publika dragplåstret hadc
kommit för att stanna. Att sex topptrimmade gymnasteI' som en rytmiskt
sammansmältanae enhet med tekniskt kunnande och inlevelse
genomförde ett välkomponerat program kan inte lämna någon med
estetisk blick obeI'örd. Trots att rent folkloristiska moment är förbjudna
hindrar det inte truppen från att låta temperament och andra
nationella särdrag på ett naturligt sätt komma tilI uttryck vid
framförandet. Handredskap för dessa första trupptävlingar var tunnband,
men övningen valfri. 1 de individuella klasserna tävlade man
i obligatoriska övningar med hopprep, valfri övning utan handredskap
och slutligen valfri tunnbandsövning. Endast Danmark representerade
denna gång Norden, men på läktarna satt som observatörer
och insöp intryck och lärdomar ledare från Sverige, Norge och
Finland - bl. a. FSKG: s Thua Heikkinen och Titti Carlberg.
45