Undervisning Men ormen var listigare än alla markens djur som HERREN Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?” Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.” Då sade ormen till kvinnan: ”Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.” Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig. Vid kvällsbrisen hörde de HERREN Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för HERREN <strong>Guds</strong> ansikte bland träden i lustgården. Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Då sade HERREN Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” 1Mos 3:1–13 <strong>Ondskan</strong> = <strong>Guds</strong> <strong>misstag</strong>? 4 Foto: Charlie Balch <strong>Ondskan</strong>s problem är en av de vanligaste och kanske svåraste frågorna att svara på i dag. Men kanske har Gud en orsak till att ondskan finns. Bibeln berättar om ondskans ursprung i och med syndafallet i paradiset, hur Gud lät människan välja fritt och på så sätt öppnade vägen för syndens makt här i världen. Gud lät människan välja fast han visste vad som skulle hända. Under hösten var jag på Apologias konferens ”Var är du, Gud? Om Gud, ondska och lidande” i Lund. Apologia är en nystartad organisation som vill försvara och förklara den kristna tron utifrån vetenskapen och filosofin (även kallat apologetik). Huvudtalare var Eleonore Stump som är filosof från USA. Under hösten har hon kommit ut med en bok om Gud och lidandets problem. Mening i lidandet Eleonore berättade om hur vi ofta gör fel när vi försöker se på all ondska, i hela världen, samtidigt. Det är lönlöst att försöka se någon mening med en stor naturkatastrof till exempel. För att hitta mening med lidandet måste vi istället se hur enskilda personer utvecklas genom dem. Hur såg personens liv ut före och efter? När kom lidandet in och hur förändrade det saker och ting? Eleonore lyfte fram att det till och med är psykologiskt bevisat att lidanden kan utveckla människor på ett positivt sätt. I föreläsningarna visade hon på detta i hur olika personer i Bibeln kom närmare Gud genom olika svårigheter (Läs Jobs och Esters bok i Bibeln till exempel). Lidandet är alltså inte alltid meningslöst, även ifall det kan verka så till en början. Detta är en del av livet och inget vi nödvändigtvis måste fly bort ifrån. Två olika problem I den här artikeln berör jag den intellektuella delen av ondskan, vilket gör att jag inte får med allt. Bara för att vi kan förklara ondskans existens på ett smart sätt betyder det inte att människor börjar tro. Om människor drabbats av olyckor eller sorg finns smärtan kvar. Här måste man ha respekt och visa ömhet och inte panga på med en massa argument och förklaringar. Bibelns förklaring till ondskan För att förstå ondskans ursprung behöver vi gå tillbaka till Adam och Eva. Där började allting och där måste också vi börja för att få rätt utgångspunkt. Det är ju därför det är så viktigt att läsa Bibeln! Många kristna har skapat missförstånd för dem som inte tror när de berättat helt fel saker, bara för att de inte hade koll på vad Bibeln faktiskt säger. Bibeln berättar om hur ondskan kom in i världen eftersom Adam och Eva åt av frukten, något Gud förbjudit dem att göra (1 Mos 3:1–13). Det viktigaste här är kanske inte att de åt just den där frukten – som om det i sig självt var något fruktansvärt – snarare handlar det om att människan gick emot Gud och valde bort honom. Gud är ju godhetens ursprung. Vad händer då om man går emot det som Gud, alltså godheten, har sagt? Ja, just det: ondska. <strong>Ondskan</strong> som gudsbevis Ett vanligt argument mot den kristna tron är det så kallade teodicéproblemet: Hur kan en god och allsmäktig Gud existera när ondska finns? Frågan är om detta verkligen är ett stort problem. De som säger så verkar ju tro det. Men vänta nu! Om ondskans existens skulle vara ett problem för kristendomen, hur skulle då någon religion alls kunna finnas? Alla religioner skulle ju i så fall ha självdött efter uppenbara exempel på ondska i världen. Dessutom har kristendomen vissa bitar som förutsätter att det finns ondska, till exempel djävulen och Foto: Oscar Solis synden. <strong>Ondskan</strong>s existens skulle alltså snarare bevisa att kristendomen är sann istället för att motbevisa den, eftersom ondska uppenbarligen finns. <strong>Guds</strong> goda skäl Kända kristna apologeter (försvarare av tron) såsom William Lane Craig och Eleonore Stump, menar att ondskan inte är ett bevis mot <strong>Guds</strong> existens. I stället brukar man säga att Gud som är god och allsmäktig tillåter ondskan eftersom han har goda skäl att göra det. Här behöver vi gå tillbaka till Adam och Eva igen. Gud vill ju ha en kärleksfull relation till varje människa, det är