Hille församlingsblad Nr 2-3 2010 – Årgång 75 Fastan – Påsk

Christina – mer än 30 år i kyrkan
Hon började så smått med att sköta gravarna på
kyrkogården. Hade varit dagmamma i flera år. Men
när de egna barnen kom upp i skolåldern var det
roligt att göra något annat. Hon trivdes med att
arbeta utomhus. Familjen hyrde huset bredvid kyrkogården,
nära och bekvämt. Hon kombinerade tjänst
på Strömsbrohemmet med kyrkogårdsarbetet. Så
övertalades hon att söka tjänsten som kyrkvaktmästare.
Det var inte så populärt därhemma att hon
skulle jobba på helgerna. Men så blev det. År lades
till år och nu har det blivit mer än 30 år för Christina
Löfgren som kyrkvaktmästare i Hille församling.
– Vi köpte huset som vi hyrde av kyrkan. Jag arbetade till
en början både ute på kyrkogården med ansvar för skötsel
av alla gravar och inne i kyrkan vid gudstjänster, dop och
begravningar. Man fick ibland snabbt tvätta av sig och klä
om för att vara presentabel i kyrkan.
Med åren blev det mindre och mindre utearbete. Christina
har istället förutom arbetet i kyrkan besökt församlingsbor
och uppvaktat på födelsedagar. Hon har varit med i församlingens
leva vidare-grupper där de som har förlorat en nära
anhörig träffas för att prata.
– Man kan aldrig helt förstå eller säga hur andra ska sörja,
men det är viktigt att vara där. Man stödjer och lyssnar på
varandras erfarenheter. För mig var det en stor sorg när min
pappa och sedan även min mamma dog. Det var en tröst att
vara i kyrkan. Jag kunde sitta längst bak som vaktmästare
och gråta för mig själv på många andras begravningar. Det
blev en stor hjälp för mig. Tänk vilken förmån att gråta ur
sig sorgen på jobbet!
Christina känner många församlingsbor och har varit en
trygg person att möta i kyrkan. Vad har varit roligast?
– När jag jobbade på kyrkogården hade jag så bra arbetskamrater.
Det var mycket skratt och trivsel! Som kyrkogårdsarbetare
pratar man med många besökare. Jobbet går inte
Foto: Anders Weiss
bara ut på att kratta! Arbetet i kyrkan har varit omväxlande
och har handlat om hela livet: från glädje till sorg; från dop
till begravningar. Vid begravningar känner man verkligen
att man fyller en funktion. Jag träffar mycket folk och får
vara till nytta och glädje. Närheten till jobbet har varit en
stor fördel!
Alla gudstjänster och predikningar, har det inte varit lite
enahanda?
– Nej, tvärtom tänker jag många gånger: stackars dem
som inte har varit här!
Många undrar nog om det inte är lite kusligt att vistas
ensam i en kyrka?
– Man ska inte vara mörkrädd, för det knäpper och låter
lite här och var. Men det är inte farligt. Kyrkan är den tryggaste
plats man kan vara på, tycker jag. Samma sak om att
bo granne med kyrkogården. Det lugnt och skönt!
Vad är det många inte känner till om ditt arbete?
– Förflyttningen tar mycket tid i kyrkan, för avstånden är
långa. Det är stora ytor att städa. Har man sedan lagt ifrån
sig något på fel ställe, kan man leta ihjäl sig efter det. ”Bakom
kulisserna” är det min uppgift att köpa blommor till altaret och
göra fint. Jag beställer och köper hem ljus och nattvardsbröd
och åker till Systemet och handlar vin…
Vad ska du göra nu när du går i pension?
– Allt jag inte har hunnit göra! Jag vill jobba i trädgården,
vara i sommarstugan i Lingbo och åka till barnbarnen
i Stockholm. Så vill jag nog fortsätta att vara med i vissa
verksamheter tex. soppluncherna och leva vidare-gruppen.
Jag kommer trots allt att sakna vissa delar.
Efter mer än 30 års tjänst i Hille kyrka tackar vi Christina.
Det är skönt att du bor kvar i närheten, men vi kommer att
sakna dig där bakom mixerbordet längst ner i kyrkan. Njut
nu av möjligheten att göra det du själv önskar!
clArA Bergel JAnSSOn
4 Vägvisaren nr 2-3/2010 www.hilleforsamling.se