Mission stavas passion - Ordochmellanrum

Vi och dom
Åren i Kongo gav mig en svensk man och afrikansk »släkt« och
vänner.
Inom sjukvården har kongoleser och svenskar kämpat sida vid
sida för människors liv, ställt upp för varandra och hjälpts åt så gott
man kunnat. Olika erfarenheter och kompetens har smälts samman
för själva livets skull. Och när det lyckades fi ck vi tacka Gud tillsammans.
I familjen hade vi en barnfl icka som såg efter vår son när vi var på
jobbet. Än idag kallar hon sig »hans andra mor« vilket hon verkligen
är och det känns väldigt gott. Själva fi ck vi två extra söner som slapp
byta skolbänken mot geväret.
Redan under de första åren fi ck vi en »farfar« att lyssna till och
värna om. Vi fi ck många, många vänner som bland annat har lärt oss
förstå det kongolesiska samhället och familjen. Vilken rikedom!
Vi har med glädje sett demokratin spira i landet, och entusiasmen
och framtidstron hos folket, men också skräcken, sorgen, förtvivlan
i människors ögon över krigets verkningar på folk och land. Jordbrukare,
lärare, läkare, advokater och arbetslösa har blivit av med sina
hem en, två och tre gånger. Ändå har de inte gett upp, ändå kan de
tacka Gud för beskydd och hjälp. Jag beundrar dom och de har lärt
mig mycket.
Det har inte varit lätt men det har varit ett rikt liv och det har varit
mödan värt.
Så lever vi i olika konstellationer våra liv med »vi och dom« i tro,
hopp och kärlek.
45