Emanuel Kindboms projektarbete som handlar om biodling

kyrkor. Denna produktion fortgår och har gjort så sedan den började för väldigt länge sen.
Något annat som man använder bivaxet till och som man i första hand kanske inte tänker på är
diverse hudläkemedel, hudkrämer, allehanda salvor och läppbalsam. Vaxet har nämligen
egenskapen att behålla fukt och hålla borta kyla. Det är tämligen svårt att hitta något av de
nämnda produkterna och samtidigt undgå vaxet som ingrediens. Sen går det ju faktiskt att
återanvända vaxet till nya vaxkakor om man känner för det (det kommer jag att ta upp
senare), så allt bivax blir inte till andra produkter.
Under tidigt 1800-tal kunde många människor dra en lättnadens suck. Nu presenterades det
nya sättet att utöva biodlingen – genom en kupa med lösa ramar. Särskilt glada blev de
människor som hade ifrågasatt det gamla sättet då man var tvungen att behandla bina väldigt
grymt. Nu hade man hittat ett mer bekvämt tillvägagångssätt där man kunde mixtra i bikupan
utan att förstöra stämningen för de små stackars, kidnappade djuren. Biodlingen hade nått en
mer human form. På många områden inom biodlingen prövades nya metoder och de
revolutionerande upptäckterna radades upp (exempelvis slungaren) – biodlingen såg ut att gå
framåt mot en alltmer bredare användning – men… det fanns konkurrens. Honungen hade
länge varit obestridd i toppen när det gällde sötningsmedel. Under t.ex. 1700-talet kunde man
räkna med att varje bondehushåll hade ett antal bisamhällen. Honungen man fick användes
som sötningsmedel i hushållet, bland annat i bröd, sylt och dryck. Hursomhelst sköt
sockerproduktionen i höjden under 1800-talet i och med att man anlade de första
sockerbruken. Priset sänktes betydligt och sockret konkurrerade helt enkelt ut honungen som
sötningsmedel. Biodlingen försvann så småningom från ett alltmer specialiserat jordbruk.
Efter denna period, dvs. slutet av 1800-talet och framåt kan man säga att biodlingens
popularitet gått i vågor, mycket beroende på honungspriserna. Man kan inte säga att någon
särskild yrkesgrupp ägnat sig åt biodling. Under ett tag, just då biodling börjat försvinna från
jordbruket, så började speciellt folkskollärare syssla med aktiviteten. Vad detta berodde på är
ganska svårt att säga, kanske berodde det på att biodlingen krävde extra engagemang
sommartid. Binas svärmningstid kom tämligen olämpligt utifrån en bondes ögon eftersom
denne var upptagen med andra sysslor runt midsommartid. Det underlättade även ifall man
kunde ta del av nya upptäcker genom böcker och så vidare. Det gjorde biodling till en perfekt
sysselsättning för just folkskollärare. I samma veva som folkskollärare ”grep tag” i biodlingen
började även allt fler biodlingsföreningar starta, vilka till en början präglades av väldigt
mycket undervisning och demonstrationer. Biodlarna samlades helt enkelt för att sprida sina
tankar och funderingar om biodlingen. Detta känner jag personligen igen från de
föreningsmöten jag har varit på. De gånger jag har befunnit mig på föreningsmöten har man
just ägnat sig åt detta. Man samtalar helt enkelt om vad man har varit med om under veckan
som gått och om det eventuellt är någonting som någon annan biodlare kan ta del av och
använda sig av.
En annan märkbar utveckling ur ett historiskt perspektiv är den att fler kvinnor börjat ägna sig
åt biodling. Faktum är att man innan 1800-talet kunde få svårt att hitta en enda kvinnlig aktiv
biodlare bland de föreningarna som fanns. Men å andra sidan är inte det här så svårt att förstå
då Sverige i allmänhet under denna tid inte var särskilt feministiskt präglad. Märkvärdigt är
4