Monas hemlighet - Knutbyskolan

Kapitel 12
”Sitt rakt! Det finns inget värre än en person
som ser ut som ett visset päron.”
Mona satte sig rak i stolen. Leonardo var en
snäll gammal man som ständigt hade ett
leende på läpparna. Förutom när han
målade. Då var han väldigt allvarlig och
koncentrerad.
Mona sneglade på honom och var förvånad över hur snabbt penseln dansade över tavelduken.
Han var otroligt skicklig.
”Du har ett fantastiskt vackert ansikte, unge Johan. Ofta får vi konstnärer bara måla gamla rika
gubbar och tanter. Det är en trevlig omväxling att få ett ungt och spännande ansikte som ditt att
måla av. Vill du att jag målar dig med långt eller kort hår?”
”Vad?” utbrast Mona.
”Klänning eller byxa?” frågade Leonardo roat.