1973/2 - Vi Mänskor

. eller en rivningstomt i Annedal .
det. Man måste arbeta och arbeta extra för a.|betalningarna
på insats och bil. För bil måste man
ha. De kollektiva färdmedlen räcker inte långt. Och
arbetsplatserna ligger långt ifrån bostäderna.
Den typ av arbeten, som tidigare fanns i centrum,
exernpelvis textil- och konfektionsindustrin, har
försvunnit. Idag finns bara några få kvar av de
många som en gång präglade Göteborg som textilstad.
Och textil är ett traditionellt kvinnodominerar
område. Ett annar kvinnoområde är handelssidan.
Även där sker en höggradig rationalisering
och kvinnorna drabbas särskilt hårt. Arbetsplatserna
koncentreras till den tunga verkstadsindustrin.
Volvo är den enda industri i stan, som fortfarande
expanderar. Inom verkstadsindustrin i stan, Volvo
oclr SKF, utgör kvinnorna ca 25 procent av arbetskraften.
Industrierna koncentreras till em område, Hisingen,
vars miljö blir alltmer belastad. Och Göteborgs
kommun försöker få hit ny industri. Men den
enda som är aktuell är raffinaderier - på Hisingen.
Och raffinaderier betyder bara arbetstillfällen under
uppbyggnaden. Sedan drivs de nästan helautomatiskt.
Många tvingas lägga en stor del av sin tid på
långa och obekväma arbetsresor. De som gynnas är
de som har råd att bo kvar i det "sanerade" centrum.
De som först flyttar ur är de som "rvingas ra det
som finns" låginkomsttagarna. Och en stor del
-
av dessa är barnfamiljer med små barn. Men daghem
och fritidshem är koncentrerade till centrum.
Det vill säga - det finns inte så att der räcker ens
där, men situationen år mindre katastrofal än i
ytterområdena. Områden som Biskopsgården och
Västra Frölunda (eller Järnbrotr som stadsdelen heter)
som tillhör de tidigast byggda "förorterna",
har fortfarande mycket långa köer till sina få daghemsplatser.
Det kan ta åtta år - som i Västra Frölunda -
innan fritidsgårdar och idrottsanläggningar byggr.
Och ytterområden, som har en stor del av stans
barn och ungdom, blir så kallade problemområden.
"Dom står bara och hänger." Passiviteten och likgiltigheten
bildar en grogrund för det våld vi matas
med i masskulturen. Och affärsinnehavare ropar
på polis och lejer privata vakter. Och ungdomen
drivs bort av batonger och hundar.
Göteborg hade ett allaktivitetshus. I centrum naturligtvis.
Men ändå. Det hade tillkommit genom
ungdomars eget initiativ och arbete. Men det fick
inte vara öppet länge. Jag minns inte om argumentet
var "Flälsovård" eller "Brandskydd" den gången.
Bingo flyttad in. Gamla Dicksonska biblioteket
stod tomt. Ett fantastiskt skönt sagohus av sten.
Efter mycket resonerande fick allaktivisterna flytta
in - under Socialförvaltningens myndiga överinseende.
Det gamla biblioteket blev "Haga-huser". Ett
av de få ställen där ungdomar och äldre möttes.
Där de hemlösa kunde få sig en kopp te och spela
kort eller ta em parti schack. Där man kunde spela
utan att störa grannarna med sin musik. Och
ungarna hade plats att rasa ut.
Men myndigheterna hittade flera program på
repertoaren, som var vad de kallade "politiska".
Haga-huset stängdes av politiska skäl. Officiellt
sa man, att det var på grund av knark-problem. Nu
har kommunen anslagit 200.000 kronor till Socialförvaltningen
för att "lösa" knark-problemen på
det nya Femmans torg i Nordstan. Affärsmännen
klagar. Och torget fylls av poliser och hundar.
. . . eller kanslee de typisha landshaztdingebusen och den
kuperade terrängen.
Haga-huset kostade 20.000 kronor i månaden, när
det var öppet. Det kostade minst 30.0000 kronor
i månaden att hålla stängt. Två vakter med hundar
bevakade tomt och öde hus dygnet runt. Fönstren
beslogs med järnbalkar och galler. När huset var
öppet hade det ca 400 till S00 besökare varje dag.
Men kulturen är väl tillgodosedd i centrum. Antalet
sex- och porrklubbar bara växer. För art inte
tala om bingohallar. Och de tycks aldrig ha några
problem med vare sig Hälsovårdsnämnd eller
Brandskydd.
Och Haga-huset ska öppna igen. Men det ska inte
bli aktiviter för alla. Huset ska rymma kafd och
kurser för pensionärer. Också en segregerad grupp.