Tidningen Vardagsliv - Kristdemokraterna

vilseledas av det. Att det är annorlunda
i dag löser inte förekomsten
av mobbning, men det gör det lite
lättare att komma åt den.
i stället för hjälp från vuxenvärlden
kom den inifrån honom
själv.
– I nian bestämde jag mig helt
enkelt för att det inte var mej
det var fel på. Jag var på ett läger
på sommarlovet och där var det
en kille som hade en basker. Jag
tyckte han såg så cool ut så jag
bad mamma köpa en åt mig också.
Så började det.
Baskern provocerade och störde
och hans plågoandar gjorde
allt för att få honom att ta av den.
Men de lyckades aldrig och när
det sedan blev dags för gymnasiet
kom den stora förändringen.
Henrik Ståhl hittade sin värld –
teatern!
– Där passade jag äntligen in.
Alla hade långt hår
och speglar på kläderna
och lyssnade
på annat än Eddie
Meduza och Ultima
Thule.
Redan som liten
hade han tagit sin
tillflykt till en egen
skapad värld.
– Som barn har
man kontroll över
sin situation och då klär man den
strävan i olika kostymer i stället.
Jag gick in i sagans värld, där hade
jag makt över mitt eget liv.
nu kan henrik ståhl titulera sig
skådespelare, dramatiker och författare.
Är det en revansch? Nej,
säger han. Visst fanns hävdelsebehovet
där i ungdomen, som
6
” I nian bestämde
jag
mig helt enkelt
för att det
inte var mej
det var fel på.
hos alla, men det blev mindre när
mognaden blev större.
– Att vara skådespelare har
alltid varit något utöver det där.
Något större än mig själv och min
egen lilla värld. Jag har alltid tyckt
om att berätta.
– Det du kallar revansch är ju
något omättligt. Något man måste
göra sig av med förr eller senare.
Man måste ha självkänsla. Ett ljus
tänt i bröstet. Känslan av att någon
är hemma.
Och så känns det i dag. Han
lever med det som har hänt,
mobbningen och vad det gjorde
med honom kommer aldrig
att försvinna, han har ständigt
mobbningsradarn uppe och han
är väldigt känslig för hur andra
mår. Men i dag är det mycket sällan
som han ”kastas tillbaka” till
skolgården och mobbarna.
– Efter tio år med ”Henrik – en
tönt” har jag liksom gnuggat bort
de vassa hörnen på mina minnen.
Det gör inte ont längre.
flera frågor är obesvarade för
honom. Varför blev han mobbad
egentligen? Varför dog han inte
på kuppen – det finns det ju faktiskt
de som gör?
– Att försöka förklara mobbning
är att leta efter en begriplighet
där ingen finns att hämta.
Mobbning, precis som annan
ondska, uppstår i glappen mellan
människor. Inte i sammanhangen.
– Och jag vet inte varför jag
står upp i dag medan andra som
mobbats fortfarande ligger ned.
Det finns inga enkla svar. Men
kanske beror det på att jag alltid
känt att mitt ”hemma” varit intakt,
åtminstone som jag såg det
i barndomen. Mina föräldrar var
bra och det fanns en kontext där
jag kände mig meningsfull. Det
var en stor hjälp för mig.