Höjdaren - Läs en bok

Stjerne och tömde whiskyglaset. ”Det är
inte vad jag betalar dig för. Jag vill ha klara
besked, inte undanflykter eller försök
att skjuta saken på framtiden. Vad är det
för fel på förslaget?”
Han reste sig och gick fram till fönstret,
väl medveten om att det skulle ta en liten
stund innan juristen hade formulerat sina
negativa åsikter på smidigaste sätt. Det
var ett drag som Stjerne ogillade. Han ville
ha snabba och konkreta besked, men
samtidigt var han medveten om att Tallback
var den skarpaste hjärna han kunde
hitta, den mest geniale och kanske mest
skrupelfrie affärsjurist som gick att få för
pengar. Så han väntade och lät Tallback
formulera färdigt.
Advokaten betraktade honom från sin
nersjunkna plats i den bekväma fåtöljen.
Josef Stjerne var en stor man även om han
inte var det till kroppsvolymen. Han hade
breda axlar, en satt kropp som bars upp av
lite krumma ben. På den stabbiga halsen
hade naturen placerat ett runt huvud. I sil-
huett liknade han faktiskt en färsk röksvamp.
Egentligen såg Stjerne ut som hundratals
andra män som hunnit passera halvsekelsdagen.
Håret var uttunnat vilket gav
honom hög panna. För övrigt var det välansat
i den moderna längden bak, men olikt
andra män som ville visa att de hängde
med var håret klippt så att öronen syntes.
Det var av rent praktiska orsaker. Stjerne
hörde lite illa på ena örat, och fast han
själv visste med sig att det var inbillning,
tyckte han att han uppfattade saker bättre
om håret inte hängde över. Detta trots att
det ena örat var lite mer utstående än det
andra, något som den kvinnliga frisören
påpekade varje gång han satt i hennes stol.
Under buskiga bryn satt ögonen djupt.
Ena ögat var brunt, det andra blått, men
båda var klara och intelligenta och visade
för det mesta intresse för den person de
riktades mot.
De flesta som någonsin träffat Josef Stjerne
uppfattade honom som sympatisk, men
10 11