Idrottsarvet - Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

4
Örnsro - en härlig
plats att växa upp på!
Tidningsredaktionen har bett mig berätta om min
Örnsro-uppväxt och här kommer några glimtar från
40- och tidigt 50-tal.
Örnsro har format mitt liv
Många örebroare tyckte nog att Örnsro var ett
ganska tveksamt ställe att åka till, åtminstone när
det var mörkt. För mig och mina kompisar var det
tryggheten på jorden. De fl esta papporna var väl
inte alltid helt nyktra, men vi hade mammor som
var fantastiska och höll ihop det hela. Ordning och
reda skulle det vara; alla mammorna höll ordning
inte bara på sina egna ungar utan även på andras.
På den tiden visade vi de vuxna respekt.
Som ni förstår fi nns det mycket att berätta om
Örnsro, men jag ger bara ett par korta glimtar.
Ingen kan vara mer tacksam över sin uppväxt än
jag. Att mitt vuxna liv blev som det blev beror nog
till största del på min uppväxt i Örnsro och närheten
till Idrottsparken.
Idrott från morgon till kväll
I vårt kvarter växte det upp en fantastisk massa
barn. Husen i kvarteret kallades barnrikehus. Vi
bodde på Idrottsvägen 22 vilket ställe! Vi hade nära
till allt väsentligt för en grabb: nära till Svartån och
nära till Idrottsparken, som också blev mitt andra
hem. Jag ”hjälpte” den hygglige vaktmästaren
Albinsson från det jag var sju år fyllda - Albinsson
gillade mig och jag honom.
Grabbarna och tjejerna i kvarteren idrottade
från morgon till kväll. Vi tävlade i allt mellan
himmel och jord. I vårt kvarter hade vi fotbolls-
och handbollslag och naturligtvis ishockeylag. I
ishockey var vi väldigt bra. Som jag nämnde var
Albinsson snäll, så det saknades inte träningsmöjligheter.
Jag Örebros meste korphockey-spelare
I korphockeylagen fattades det dock ofta folk, och
därför höll jag mig alltid väl framme vid sådana
matcher. Jag fi ck spela mycket: ibland var jag
back, ibland forward och till och med målvakt (se
bilden).
På bilden är det inte vilka lirare som helst. Laget
är nämligen IF Starts korplag. Överst från vänster
ser ni ingen mindre än Per-Arne Berglund, på sin
tid en av världens bästa spjutkastare, Gösta Damm,
fi n 400-meterslöpare och Asplund som var en bra
bandyspelare. I nedre raden ser ni Eric Widén,
200-och 400-meterslöpare, undertecknad ca 12 år
gammal samt Bernt Löfv också han löpare i IF Start
och så småningom chef för MoDo.
Jag tror inte att det fi nns någon i Örebro som
representerat så många företag i hockey-bockey
som jag.
Som rubriken säger - Örnsro var en härlig plats att
växa upp på.
Rolf Hallgren