Preliminär nyckel till Skånes Mossor - Lunds Botaniska Förening

2 * Bladceller mest 20–90 µm långa med ± rundade
ändar. Vanligen brun. Sällan med kapslar.
– S. cossonii späd skorpionmossa: ma i k
(mycket basrikt).
* Bladceller mest 60–150 µm långa med avsmalnande
ändar. Vanligen ± rödfärgad. Ofta med kapslar.
– S. revolvens röd skorpionmossa: r i k
(måttligt basrikt).
116. Straminergon
Medelgrov, gulgrön, sparsamt förgrenad pleurokarp. Bl
smalt äggrunda – tunglika, helbräddade, med brett
rundtrubbig ± huvlik spets. N upphörande nedom
bladspetsen. C linjära, mot bladens bas och spets kortare
och i de basala bladhörnen uppblåsta, släta. K
klubbformig på lång seta.
– *S. stramineum blek skedmossa: ta i k
(både basrikt och -fattigt).
117. Warnstorfia
Grova, ofta rödbruna, oregelbundet förgrenade pleurokarper
i kärr och vattendrag. Bl lansettlika, ± jämnt
avsmalnande, nästan raka – kloformigt ensidigt böjda,
fintandade. N upphörande nedom bladspetsen. C linjära,
släta, mot bladbasen korta och i de basala bladhörnen med
en ± distinkt grupp vidgade–uppblåsta och färglösa celler
som ± når fram till nerven. K klubbformig på lång seta.
1 * Blad ej nedlöpande. Bashörnceller < 70 µm långa.
Nerv upphörande strax ovan bladmitten. Ofta med
kapslar.
– W. fluitans vattenkrokmossa: r i k (basfattigt).
* Blad ± nedlöpande. Åtminstone vissa bashörnceller
70–150 µm långa. Nerv upphörande strax nedom
bladspetsen. Nästan aldrig med kapslar.
– W. exannulata kärrkrokmossa: ma i k (måttligt
basrikt).
– 44 –
Brachytheciaceae
Medelgrova–grova oregelbundet förgrenade pleurokarper.
Blad oftast ± tilltryckta–framåtriktade, ± äggrunda – brett
lansettlika oftast långt och smalt tillspetsade med enkel
nerv som upphör i bladmitten eller strax nedom
bladspetsen (sällan kort och dubbel). Celler alltid ± linjära,
släta, i bladbasen dock kortare och ibland med ±
vidgade–uppblåsta bashörnceller i de nedre bladhörnen. K
klubbformig, svagt krökt, sidoriktad, på lång, tämligen
grov och styv, ofta papillös seta.
118. Brachytheciastrum
Klen oregelbundet förgrenad pleurokarp. Blad triangulärt
lansettlika, med ± utdragen spets, skarpt sågtandade, föga
nedlöpande. N upphörande ovan bladmitten, på grenblad
ofta utstickande som en tagg på bladundersidan. C linjära,
släta, mot basen och isynnerhet i bladhörnen med en ±
tydligt differentierad grupp korta bashörnceller. K
klubbformig, sidoriktad, med koniskt lock utan spröt, på
lång knottrig seta.
– B. velutinum sammetsgräsmossa: ta på
h, m, ks & gs (sällan b).
119. Brachythecium
Grova, oregelbundet förgrenade pleurokarper. Stamblad ±
framåtriktade – tilltryckta, äggrunda–lansettlika, med
kortare–längre utdragen spets, fintandade–helbräddade;
grenblad smalare. N upphörande i eller ovan bladmitten. C
± linjära, släta, i de basala bladhörnen med en ± tydligt
differentierad grupp korta och vidgade celler. K
klubbformig, sidoriktad, med ± koniskt lock utan spröt,
på lång slät eller knottrig seta. Hithörande arter är mycket
variabla och ibland svåra att skilja åt, särskilt material
utan kapslar.
1 * Skott, ± masklika med tätt tilltryckta blad, översta
centimetern ogrenad. Blad smala med långt och smalt
utdragen spets, ± längsveckade. Basala bladhörn med
en långsmal grupp differentierade celler.
– *B. albicans blek gräsmossa: a på m, g
& gs (torrt och soligt).
* Skott knappast masklika, rikt greniga och med löst
anlagda blad. Grupp av bashörnceller bredare än
lång. 2
2 * Seta åtminstone upptill starkt knottrig. Välutvecklade
stamblad ungefär dubbelt så långa som breda, brett
äggrunda–triangulära med relativt kort utdragen spets
(< 25 % av bladlängden), tydligt tandade. (Grenblad
och blad på klena stammar dock ofta smalare!)
Bashörnceller ± begränsade till bladhörnen. 3
* Seta helt slät (knottrig hos B. tommasinii men
denna har smala blad och nästan aldrig kapslar).
Stamblad minst 2,5 ggr längre än breda, med längre
spets (33–50 % av bladlängden), tandade eller
helbräddade. Bashörnceller ibland nående nerven eller
uppstigande längs bladkanten. 5