Vatten och mångfald i jordbrukslandskapet

- 7 -
De senaste 200 åren har vi som bor i nederbördsrika Norden med stora ansträngningar
torrlagt odlingsbar mark. Detta till gagn för en rationell jordbruksproduktion och för att
säkra matförsörjningen. Även vägar och bosättningar är kantade av omfattande markvattensänkningar.
Tyvärr har därigenom mycket stora arealer av fuktbiotoper förstörts. I och
med detta har många landskap även förlorat naturens inneboende förmåga till renande
funktioner och många arter har berövats sina hem i rask takt. Ibland hör man kommentarer
i stil med att ”om de bara vetat vad vi vet nu hade de inte dikat ut våra landskap”.
Då glömmer man dock en viktig faktor, nämligen att det var svält på många håll i Sverige
och Europa p g a brist på jordbruksmark för matproduktion. Det var under denna period
som stora andelar av Europas befolkning emigrerade till Amerika. Även om vi idag
kan se att åtgärderna haft negativa effekter på miljö och natur, fanns det nog inte många
alternativ på 1800-talet. Men idag har vi möjligheter att delvis återskapa vatten- och fuktbiotoper
i dessa dränerade områden.
I södra Sveriges jordbruksområden har ca tre fjärdedelar av allt ytvatten försvunnit de senaste
200 åren, vilket är fullt jämförbart med andra stora naturkatastrofer, som t ex torrläggningen
av den en gång så stora Aralsjön i Asien.
Figur 2. Kävlingeåns avrinningsområde i Skåne med mynningen till havet. De ljusblå
ytorna visar öppet vatten i landskapet 1820, och de mörkblå ytorna situationen 1959. Efter
utdikning och sjösänkning under drygt 100 år fanns endast 12 % av landskapets ursprungliga
vatten kvar (ändrat, efter P. Wolf, 1956. ”Utdikad civilisation”).