Djarfurbladet 3/2004 i pdf-format
Djarfurbladet 3/2004 i pdf-format
Djarfurbladet 3/2004 i pdf-format
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Tjatige Tirre spinner loss...<br />
Hej, nu är jag här igen, Djarfurs glappigaste<br />
häst med det bäst vässade tangentbordet!<br />
Jag hoppas att sommaren har varit<br />
skön, och nu ser vi väl fram emot vintervilan<br />
allihopa? Det gör jag i allafall. Jag<br />
kan behöva lite vila, så jobbigt som jag har<br />
det. Alltid händer det något i min närmaste<br />
omgivning som stör lugnet! Människorna i<br />
vårt stall har tydligen<br />
gett sig tusan på att<br />
inte fastna i vardagslunken.<br />
Sist berättade jag att<br />
alla flickornas stora<br />
idol Skolli flyttade<br />
ifrån oss. Ryktet<br />
säger att han har flyttat<br />
till Skogsgärde för<br />
att arbeta för mat och<br />
husrum. Ryktet säger<br />
också att flickorna<br />
på Skogsgärde blev<br />
stormförtjusta när<br />
han dök upp, och de<br />
började brunsta alla<br />
på en gång! Vad i all<br />
världen är det han<br />
har som inte jag har?<br />
Inte ställer de sig i flockar runt mig och<br />
himlar med ögonen inte! Nåja i allafall,<br />
när en häst försvinner så betyder det att<br />
någon annan dyker upp, det har jag lärt<br />
mig nu. Den här gången dök det inte bara<br />
upp EN ny häst, utan TVÅ! Krummi och<br />
Joka heter de, och är som ni förstår en han<br />
och en hon. De är som ler och långhalm,<br />
och så fort de är ifrån varandra så skriker<br />
de efter varandra. Värst är Krummi, han<br />
är en riktigt gapig typ. Nu verkar det som<br />
att även Krummi har "det", för han blev<br />
genast flickornas nye favorit. Men det<br />
Sid 42<br />
kunde jag absolut inte gå med på! Det vet<br />
ju alla att mörka, kortväxta killar är bara<br />
ute efter en sak, och de är verkligen inte<br />
att lita på! Så ridderlige Tirre fick ju ta på<br />
sig rollen som damernas beskyddare, och<br />
jisses vad det var jobbigt! Jag var ju tvungen<br />
både att slåss för deras ära, och ständigt<br />
bevaka varje steg han tog! Och flickorna<br />
fick jag bevaka<br />
också, så de inte<br />
smög sig iväg till<br />
Krummi bakom min<br />
rygg. Mycket ansträngande,<br />
om kvällarna<br />
var jag så trött<br />
att jag nästan inte<br />
orkade bråka med<br />
matte i paddocken.<br />
Men till slut så kom<br />
vi överens om<br />
vapenvila och en<br />
broderlig uppdelning<br />
av damerna.<br />
Han fick ta Dád och<br />
Joka, men Albina och<br />
Dokka är mina! Och<br />
Byr är MIN kompis<br />
som skall hålla sig till<br />
mitt gäng, så det så! Alla känner sig nöjda<br />
och glada med den här uppdelningen, och<br />
faktiskt så kan jag skryta med att jag är ett<br />
pinnhål högre i rang än Krummi, HA! När<br />
jag kommer får han flytta sig. Men det<br />
krävde som sagt mycket energi, och det<br />
blev en del repor i min fina hårrem på<br />
vägen dit.<br />
Min matte hittar som bekant på märkliga<br />
saker i bland. En kväll kom hon som<br />
vanligt och borstade mig och kratsade<br />
hovarna, och satte på tränset. Sedan skulle<br />
vi traska ut i paddocken. Men vänta lite,
Change language