Flugfiske i Norden 30 år! - Norwegian Flyfishers Club

På Europatoppen…
Fortsättning från föregående uppslag
kullerstensbotten men är omöjlig att se
trots det klara vattnet. Helt otroligt att de
kan kamouflera sig så. Gör några krumbukter
och smårus men först då den tippar
över på sida avslöjar den silverdräkten.
Väl strandad ser jag att den har några
väl synliga löss så visst tusan har laxen
rört på sig. Snabbt dessutom så inte undra
på det är så mycket folk ute på de olika
sträckorna längs älven.
Hela älven fiskar
Junidagarna löper vidare i omväxlande
väder medan midsommar närmar
sig. Mestadels skiner solen från klarblå
himmel men så med ens tornar någon
regnskur upp sig varför jackan hela tiden
måste vara på plats. Nere i Støren passerar
bilar med spön på taken och man kollar
senaste fångstrapporterna som häftas
upp utanför Naturcentret. Hela älven fiskar
visst ända upp mot Eggafossen. Själv
tar jag en fika och snackar som hastigast
med en av tjejerna på centret. Alla tjejerna
som jobbar där är lika hjälpsamma som
kunniga och utgör en verklig tillgång för
de besökande varför det inte bara är laxhonor
det pratas om i dalen.
Uppe i huset på kullen vid Rognes träffar
jag Hellkvist som svär lite grand, då
han just mist en fin lax. Han slår ut med
armarna och berättar att laxen tog benhårt
mitt i strömmen. Gick först lite lugnt
och stötte innan den brakade iväg med ett
språng och kastade kroken på ett retfullt
enkelt sätt. Den bara försvann! Visst hade
den varit fin att få med sig hem lagom till
midsommar men det finns fler. Några laxar
hade också visat sig nere på brekket
under fiskets gång och är troligen på väg
uppöver. Men nu får fisket vara en stund
menar Hellkvist. Vila och sedan tidigt
morgonfiske är vi eniga om medan vi
fixar i ordning lite stadigt att äta.
Snabb ström – utdragna hugg
För egen del vaknar jag några timmar
senare och kan inte somna om. Bara ligger
och rullar runt i den korta sängen som
Blom försett med dubbla madrasser. Tankarna
far hit och dit. På mitt rotationsschema
har jag Long pool ovan Støren vilket
passar mig fint. Kör iväg och kommer
fram samtidigt som det mörknar i dalen
och juninatten förvandlas till rena augustimörkret.
Fiskar av hela poolen som gör
skäl för sitt namn, då jag registrerar att
något nafsar på flugan. Misstänker lax
28
men kanske var det bara lite skräp.
Strömmen är snabb och jag mendar nästa
kast lite mer. Inget känn denna gång och
inte i nästa kast heller. Kanske var det ändå
bara inbillning.
Trampar ner ett par steg och lägger ytterligare
några kast med rejäl mendning.
När flugan är inne vid strandstenarna
tynger det och tynger innan en kraftfull
och tung rusning följer. Jag älskar dom
utdragna huggen! Det blir sedan en styv
fight i den starka strömmen och innan jag
lyckas styra upp laxen är jag själv ordent-
»När flugan är inne vid
strandstenarna blir det bara
tyngre och tyngre innan en
kraftfull och tung rusning
följer. Jag älskar dom
utdragna huggen!«
Överst: Manfred Raguse är ordförande i
NFC som bildades 1988.
Nederst: Fira midsommar i Gauldalen gör
verkligen inte ont.
ligt slut i drillarmen. Medan knotten anfaller
mäter jag en lätt färgad hanfisk till
108 centimeter och cirka 12 kilo.
Jag är mer än nöjd och flyr knottplågan.
Stoppar vid Oppstu gård på hemvägen
och ser att sista dygnet givit en hel del fisk
på Norwegian Fly Fishers Clubs (nfc) olika
sträckor. Förvånansvärt många är återsatta
och speglar sannerligen en ny trend
och ödmjukare attityd bland fiskegästerna.
Visserligen är det fastställda kvoter
numera som reglerar spöfisket men för
bara några år sedan åkte det mesta i frysen.
Språkar en stund med Manfred Raguse
som är nfc:s ordförande och som
meddelar att säsongen varit riktigt bra så
långt. Nu är det bara att hålla tummarna
och hoppas det fortsätter i samma stil.
Rekordsäsong
Efter det att Gaula stängt för säsongen
pratar jag med Manfred igen. Vi känner
varandra sedan åtskilliga år och möttes
för övrigt vid Emåns pooler redan i slutet
av 70-talet. Han berättar att nfc:s sträckor
producerat nästan 500 laxar under säsongen
2008. Detta med en snittvikt på 5,5
kilo vilket är rekord. Tänk er själva ungefär
5 laxar per dag under 3 månader och
med ett fantastiskt storlaxfiske i juni. Vid
en jämförelse torde det vara vassast bland
alla laxälvar i hela Europa. Visst landas
det lika mycket och betydligt fler laxar på
vissa sträckor i skotska Tweed eller Tay
exempelvis men då under 10 månaders
fiskesäsong. Kanske är det bara några isländska
älvar som kan konkurrera med
antalet, dock inte storleken.
Fångstsiffrorna som Manfred nämner
imponerar naturligtvis – liksom förhållningssättet
med att återsätta sin fångst
istället för att döda. Ser man på det norska
spöfisket rent traditionellt har ju nästan
all fångst dödats tidigare. Här har nfc
lyckats på ett övertygande sätt då 60,5%
av laxarna återsatts under säsongen på
dessa sträckor. Samma tendens ser man
också på några andra sträckor där just
flugfisket prioriteras. Aunan vid Orkla,
exempelvis, visar motsvarande siffror
medan andra blandsträckor uppskattningsvis
hamnar på 20–30%. Här har alltså
skett en drastiskt snabb »milstolpsvändning«
från bara några procent året
innan, vilket skänker såväl respekt som
positiv eftertanke.
Manfred menar på att det är av yttersta
vikt att hela tiden jobba för en ännu större
andel catch and release, inte bara i Gaula
utan även alla övriga älvar.
I takt med att North Atlantic Salmon
Fund (nasf) varit med att inspirera och
löst in en betydande del av det fasta laxfisket
i Trondheimsfjorden når fler laxar
sina lekälvar. Denna inlösen har pågått
sedan 2005 och kostar åtskilliga miljoner
varje år. Vidare har norska regeringen i
tillägg senarelagt starten för de kvarvarande
fisket. Men skulle detta utnyttjas fel
och att spöfisket dödade motsvarande
Fortsättning nästa uppslag