Staffan Delin om termodynamik, exergi och det ... - Exergiakademin

Text till figur 5
Det livsuppehållande systemet kan uppfattas som sammansatt av resursskapande och resursförbrukande processer.
Resurser, råvaror, drivmedel, arbetskraft (2, i fig 5) bildas ur avfall via omvandling av exergifattig
materia,(avfall) i processer i ekosystemet (1, i fig 5) som överför och binder exergi från solljuset.
Via ”produktions”- och konsumtionsprocesser i samhället (3 & 4 i fig 5) förloras exergin (som värme). I takt med
att exergin i resurserna förbrukas omvandlas resurserna till avfall (5 i fig 5).
För att det livsuppehållande systemet inklusive samhället skall vara uthålligt, måste fixeringen av exergi och
resursuppbyggnaden i systemet vara minst lika stor som exergiförlusten och resursförbrukningen. Det betyder att
systemet måste reparera sig själv i minst samma takt som det bryts ned.
Om exergiförlusten är större än fixeringen av exergi från solljuset i systemet, bryts systemets strukturer ned
(miljöförstöring). Det betyder att systemet inte hinner med att reparera sig själv. Det leder till bl.a. att
exergifixeringen från solljuset in i det livsuppehållande systemet försvåras och minskar allt mera.
6.
För att öka fixeringen av exergi in i det livsuppehållande systemet och därmed också förbättra livsbetingelserna
här på jorden, måste ekosystemets förmåga att fixera exergi från solljuset öka. Det förutsätter expansion och
effektivisering av de exergifixerande processerna i systemet. Den biologiska mångfalden, som är en förutsättning
för samverkan mellan systemets komponenter, spelar en viktig roll i det sammanhanget.