Erikas franska hörna. Flaskhållaren inköp- tes precis ... - Erika Pekkari

Erikas franska hörna. Flaskhållaren inköptes
precis som skolplanscherna i Frankrike.
»Jag älskar gröna fl askor. Från början
fungerade fl askhållaren som min julgran,
och sedan har den fått stå kvar året om.«
32

Formstjärnans
hemligheter
Erika Pekkari är designern som helst
håller sig i bakgrunden – men här gör hon ett
exklusivt undantag och bjuder in till sitt hem.
Text NIKLAS INSTEDT Foto DANIEL HERTZELL
Koordinator MIKAEL BECKMAN
Välkommen hem till en av Sveriges
mest framstående formgivare! Erika
Pekkari gläntar på dörren till sin
våning i Fredhäll i Stockholm.
33

FORMSTJÄRNAN
Erika och ständige följeslagaren Walter.
I fönsternischen samsas vit keramik om utrymmet.
I mitten syns formklassikern Duva
av fi nske designgiganten Tapio Wirkkala.
34
En liten anteckningsbok
för små och stora tankar.
Peacemärke inköpt i
trendoraklet Li Edelkoorts
butik i Paris.
Att inte låta sig exponeras alltför mycket i
media har alltid varit ett medvetet val för
formgivaren Erika Pekkari.
Ett livsmotto som dock kantrade rejält
för några år sedan när hon överraskande
nog fi ck höra sitt tornedalsfi nska namn ljuda i storfi lmen
Fight Club. I en smått fantastisk passage greppar Jack (spelad
av Edward Norton) luren och ringer inrednings fi rman Fürni
med orden: »Uh, yes… I’d like to order the Erika Pekkari
dust ruffl es.« Repliken med den malplacerade sängkjolen blir
en ironisk kommentar till 1990-talets cocooning-ideal, och
är en vink om Pekkaris världsomspännande renommé som
formgivare.
Erika tar tillsammans med den stora svarta pudeln Walter
emot i tvårummaren i Fredhäll.
»När jag var ny i Fredhäll i slutet på åttiotalet fi ck jag
höra: ›Jaså, du har fl yttat till Kungsholmens Beverly Hills.‹«
Hemma hos en formgivare som haft framgångsrik verksamhet
i över 20 år hade jag väntat mig en uppsjö inredningsobjekt
med egen signatur. Det »korintiska« brickbordet
Tangle för David Design fi nns där, liksom ett par kuddar från
en utgången Ikea-kollektion: Inez rand. I övrigt inget från
den egna produktionen. Försäljningssuccén Nikkala-soffan,
namngiven efter en by utanför gränsstaden Haparanda där
familjen hade sin sommarstuga, åkte ut för ett antal år sedan.
Förklaring: den stod i vägen för nya, fräscha idéer.
Ut med det gamla och in med det nya är en ton som går
igen under vårt samtal, även när Pekkari beskriver sin väg in
i designeryrket.
»Jag har gjort det jag varit intresserad av, utan att veta vad
som legat bakom nästa kulle. Allt hänger ihop, oavsett det
»Det ska kännas
skönt och stillsamt
att komma hem.«

På golvet samsas en
afrikansk pall med ett
gjutet rabarberblad och
en träkub inköpt på Habitat.
Glaspelaren gjorde
Erika av tallrikar hon
hittade på olika loppisar.
35

XXXXXXX FORMSTJÄRNAN
I huvudet på
en formgivare...
En lampa inköpt
under en
Vietnamresa.
Erikas arbetshörna, med
Myranstol och ett bord ur
Ikeas 1700-talskollektion.
36
Vanligt glas
– men vackra
former. Fynd
på Myrorna.
Bredvid lampan från
Vietnam står tre
friidrottsspjut. »Jag
kommer inte ihåg var
jag hittade dem, men
det är något poetiskt
elegant över dem.«

ör sig om näverslöjd, väveri eller något som ska massproduceras
för h&m. Jag har aldrig tänkt på det jag gör som vore
det en del av en karriär. Det viktiga har varit att utvecklas,
från här och nu.«
När hon som 19-åring anlände till Stockholm från Umeå
var det för att fortsätta studierna i industriell sömnad vid S:
t Görans gymnasium. Det blev även en avstickare till Borås,
där maskinstickning väntade, innan Pekkari landade på
Beckmans med mode och illustration på schemat. Styrkt av
utbildningen ritade hon plagg och klädetiketter för Dobber
och h&m.
»Efter ett tag blev det jag gjorde alltmer rumsligt. Jag arbetade
med illustrationer, ritade vaser och skärmväggar. Det
gick så småningom upp för mig att det kunde vara något för
Ikea.«
Ett möte bokades och det blev inledningen till ett
långvarigt samarbete som resulterat i en sådan
mängd produkter att inte ens Ikeas pressavdelning
kan svara på hur många det har blivit genom åren. Några
favoriter vill Pekkari helst inte tala om, men hon kan ändå
inte låta bli att nämna Haparanda-soffan, en möbel som hon
gjorde för små boenden och som ingick i Ikeas fasta sortiment
1993–1999.
När frågan om de egna inredningsidealen lyfts säger formgivaren
att hon är starkt präglad av en naturromantisk sida.
»Jag samlar mängder av föremål: det kan vara allt från
grenar och blad till bruksföremål och konsthantverk som
jag fl yttar runt i otaliga arrangemang. Det är en ständigt
pågående process som utvecklar seendet och insikten om vad
form egentligen är för något. Men framför allt ska det kän-
»Jag samlar på allt
från grenar och blad
till bruks-föremål.«
Porslinscollaget på väggen ingick i
en utställning om vardagsföremål.
Erika gillar att arrangera vardagsföremål i små samlingar,
även i köket. En engelsk fathållare blir ett perfekt sällskap
för en aladåbform. »Fast jag har aldrig gjort någon aladåb.«
37

FORMSTJÄRNAN
Ovanför sängen har Erika gjort
ett tunt löv i ståltråd. Den magnifi
ka lampan på nattduksbordet
hittade hon hos Myrorna.
38

Vaser i klarglas. Erika med tre
mexikanska
plåtmasker.
nas skönt och stillsamt när man kommer hem efter en lång
dag med massor av intryck«, säger hon.
I vardagsrummet står en fl asktork snarlik den surrealisten
Marcel Duchamp ställde ut i gallerimiljö i början av förra
seklet och kallade för »ready-made«.
På fönsterbrädan intill står något som påminner om en futuristisk
bostad i miniatyr, men som i själva verket är en multifunktionell
vas från Holland. Den får samsas om utrymmet
med svenskt konsthantverk av bland andra Stig Lindberg
och Wilhelm Kåge.
»Vissa ting är som gjorda för att bli tittade på. Som den
här underbara laserade saken i keramik som faktiskt är en
avgjutning av ett stycke ingefära. Eller kolla in den här!« säger
hon och räcker förtjust fram en kronärtskocka.
När Aines konstmuseum i fi nska Torneå arrangerade
en utställning på temat Erika Pekkari var det inte
bara de vanliga inredningsföremålen som visades.
Eftersom det var ett konstmuseum ville Pekkari bidra med
något som sträckte sig utanför det rent användbara.
Det blev en uppsättning stilleben av loppisfynd, utsorterade
ting som sällan kan härledas till någon känd designer
men som brukats av väldigt många.
En hyllning till det vardagliga. Här fanns svanar och kammusslor,
vinfl askor och ödlor och till och med skulpterade
salladsblad i lustfyllda collage.
»När jag gör mina inredningsprojekt är jag mestadels ett
verktyg mellan arkitekt och kund. Något som jag trivs utmärkt
med, men med collagen fi ck fantasin arbeta fritt.«
Ungefär som när hon fl yttar runt och hittar nya arrangemang
för sina saker hemma i Fredhäll.
R
»Jag älskar vardagsföremål
– och arrangerar
hela tiden om dem.«
Innan det blev möbler och prylar
i karriären pluggade Erika
på modelinjen på Beckmans.
Erika uppskattar »stillheten«
i inredningen.
39