Ljusglimtar från Mongoliet 1930 avd 1

- 76 ­
år 1922 och har under de sista åren stått vid sin mans sida
i Goltjaggan. Särskilt har skolarbetet legat på hennes ansvar.
Missionens enda skola är förlagd till Goltjaggan. Dess betydelse
behöver jag näppeligen ange, den förstå vi nog ändå.
Sj ukvårdsarbetet sköttes av den nu hemgångne d:r Ollen,
känd vida omkring och älskad av alla. Hans förflyttning till
högre tjänst, eller befordran till härligheten, är ett av Guds
rikes stora frågetecken, som vi kortsynta människor bry våra
hjärnor med. Må det vara nog, att det är Herren, Han gör
inga misstag, och Han må få göra som Han vill i sitt rike.
Tj änarna böra j u icke gå tillrätta med husbonden.
Dänned har jag pres·enterat missionärerna på Goltjaggan
vid tiden för mitt besök där. Sedan har j u allt förändrats
Inga av dem, som då voro där, äro nu kvar. Dock fortgår
verket alltjämt, och utan tvivel ha de sista smärtsamma tilldragelserna
plöjt djupa fåror i de inföddas hjärtan, både
kristna och icke kristna.
N u gäll de det att bereda rum för alla dessa som kommo
till konferensen. Vi manliga svenska gäster fingo oss anvisade
ett mongoltält ute på gårdsplanen, såsom vårt tillfälliga
hem under vistelsen där. Det var ju en nyerfarenhef att bo
i tält, som Abraham, Isak och Jacob, men en synnerligen nyttig
sådan. Jag lärde mig förstå, att det är betydligt lättare
att bevara pilgrimssinnet, när man bor i tält, än i en våning
med nutida bekvämligheter. Jag ber att få inflika, att det var
väj' sörjt för vår trevnad, där fattades ingenting, snarare var
för mycket gj ort, men tältet bär tillfällighetens prägel, om
det är aldrig så välordnat. Mer än en natt låg jag och betraktade
stjärnorna genom öppningen i taket, medan hundarna
utari.för förde ett hemskt liv i kampen mot vargarna. Det var
något av ödemarkens poesi över det hela, ofantligt tilltalande
för ,.en kortare tid men mindre romantiskt i längden. Något
som j ag har svårt att förstå är, hur våra syskon därute kunnat
tillbringa fl era vintrar i tält. Det är uthållighetsprov som
inge mig respekt.
Så voro vi nu alla samlade »inför Herrens ansikte» för att
höra vad Han hade att säga oss . . Samvaron inleddes och helgades
pingstafton med ett bönemöte i den lilla ky,rksalen, som
var till trängsel fylld. En liten fotogenlampa framme vid
bordet spred ett sparsamt ljus över den gudstjänstfirande
skaran knäböjande inför Herrens ansikte. Det var en oförgätlig
stund, som sent skall glömmas.
Forts.
-77­
Resor i Mongolmissionens tjänst.
Återigen en resa bakom, och för resten god om än rätt
strävsam. Skulleman ej vara tacksam för alla goda möten och
goda människor och all god bj älp, som överallt strömmat emot
en under rundresorna i Värmland. Jag räknar då nästan till
Värmland även Nora och Åmål, ty de platsernas folk bo ju
så nära värmländska gränsen, att dekariske knappast ha något
emot att få räknas bland våra kära berömda värmlänningar.
Det var en hel mängd platser jag under en månad fick '
till fälle att besöka, nämligen N ora, Karlskoga, Degerfors,
Kristinehamn, N ykroppa, Filipstad, Sutterhöj den, Frykåsen,
Sunne, Rottneros, Hånsjö, Gräsmark, Torsby, Oleby, Lysvik,
Stjärnfors, Hagfors, Arvika, Karlstad, Skåre, Åmål, Berga,
samt Säffle. Några av platserna besöktes två dagar. N aiurligtvis
skulle jag bra gärna velat framhålla vissa platser och
vissa möten och vissa människor, men det blir så väldigt svårt,
då jag så här efteråt är så glad och tacksam för alltihop. I alla
fall måste jag få tacka alla kära pastorer och bröder, som öppnade
lokaler samt beredde tillfällen att medverka vid olika
möten - och sannerligen om de tillfällena voro små, ty de olika
mötenas antal under månaden räknar j ag nu i 49. Naturligtvis
var jag så glad få hålla de kombinerade evangeliska och missionsmötena,
varav de flesta belysta med vackra, kolor·erade
Ij usbiIder. Men huru glad var jag ej dessutom att få medverka
viden hel rad junior- och ungdomsmöten, i flesta fall avhållna
omedelbart före missionsföredragen ifråga. . Dessutom tillkommo
j u söndagsförrrtiddagspredikningar i Filipstad, Al:vika
och Säffle samt andra evangeliska möten.
Gud har varit så god och vi känna att missionen fått en
hel del vänner och förebedj are i Värmland. Gud välsigne
eder alla! Och så tror jag även att några fått någon särskild
välsignelse, förmedlad från Gud, ty många kommo för personliga
samtal samt hade hjärtebekymmer och hjärtenöd. Hur gott
är det ej att vara sänd och att se huru Herr,en förmår förmedla
någon välsignelse, även genom ett svagt redskap. Men kanske
blir det naturligare, i det att Herren då Hr större möjlighet
till äran, som vi, Hans redskap ofta vilja tillräkna oss själva.
Gud vare tack för hela denna resa! Tack, värmlänningar, för
allt! Bedjen också för min resa i Dalarna och Gästrikland
under tiden 28/4-23/5. Med hjärtehälsningar.
Tacksamme
Axel Friberg.