Johan Ernst Nilson - Aron

Aron:
Vad har du för tips till personer som vill känna mer inspiration i sina liv?
Johan:
När jag talar om något som jag kallar mitt personliga Everest säger folk ofta till mig att de inte
har något personligt Everest – att de inte har några drömmar.
Då är ditt personliga Everest att hitta ditt personliga Everest. Oftast när vi gör saker i våra liv
gör vi de inom gränserna för vad vi tycker är möjligt och för vad som går att göra.
Där utanför är sånt som andra gör, andra uppfyller drömmar, jag uppfyller bara små mål. För
att drömmar är så långt borta, det är så farligt och avlägset för många. Ofta ser man folk som
rör sig utanför sin comfort zone några millimeter men de där stora drömmarna de vågar de
sig inte på. Därför att samhället säger att om man misslyckas är man en dålig människa.
När jag var på Aconcagua i Syd-­‐Amerika vänder jag 12 meter innan toppen. Jag kommer
tillbaka till Arlanda och då står Aftonbladet där med frågan: Du har misslyckats, hur känns
det?
Jag har inte alls misslyckats sa jag.
-­‐ Jo det har du visst gjort -­‐ du vände innan toppen.
Visst det stämmer jag vände innan toppen men jag har inte misslyckats, jag har bara skjutit
upp framgången till nästa år.
-­‐ Vad menar du med det?
Så länge jag fortsätter att försöka har jag inte misslyckats. Det är när jag slutar försöka som
har misslyckats. Jag kan stå och försöka ett helt liv men jag har inte misslyckats så länge jag
inte ger upp.
Aron:
Fantastiskt – jag gillar verkligen svaret som du gav journalisten. Tror du att inspiration är
något som kommer inifrån eller utifrån?
Johan:
Jag tror ibland att det är så illa att man måste smälla i väggen rejält för att få ett wake-­‐up call.
Oftast är det först när det händer något tragiskt som att en nära vän dör som man faktiskt
ställer sig själv frågan: Alla dessa dagar som bara går – är de det som är livet?
Man kanske ska ta tag i det lite mer. När jag är ute och föreläser försöker jag ta tag i folk innan
det händer. Det är tragiskt att det ofta ska behöva gå så långt att man ska behöva knarka ner
sig innan man fattar att man inte ska knarka ner sig. Man borde fatta det innan.
Vad som inspirerar mig är egentligen gång på gång människor. Nu när jag cyklade genom hela
Syd-­‐Amerika träffade jag människor ute på landsbygden som har allt emot sig men ändå så är
de glada. Lyckan Jinns även i de fattigaste hemmen. Samtidigt som sorg och misär Jinns i de
rikaste familjerna. Det Jinns egentligen inte någon rak linje som man kan följa över vem som
är lycklig och vem som inte är det. Lyckan kommer inifrån och man bestämmer det själv.
7