Läs programbladet - Teaterföreningen i Mariehamn

– Pojke, iss inga
va lessen.
Året var 1987. Anni Blomqvist hade
läst en recension av mitt skådespel
ELD. Nu ringde hon upp.
– Du ska ta till dej kritiken. Å lära dej
av den.
– Det kommer att ta tid, sa jag.
Och det gjorde det. Tog tid. Men Anni
hade rätt. Jag lärde mig.
REGIN
Det har varit en ära att få regissera
Stormskärs Maja, detta vardagsnära,
och samtidigt så storslagna epos.
Glädje och sorg blandas, precis som
i riktiga livet. Precis som i Anni
Blomqvists eget liv.
Matti Puurtinens musik och
Jussi Helminens libretto med
översättning av Jan Lindroos har varit
inspirerande att jobba med och givit
tolkningsmöjligheter.
Ja, att föra regirodret för Stormskärs
Maja har resulterat i en lång och
givande seglats. Redan i mars vidtog
auditionerna, då 72 personer sökte
roller. Av dem valdes 33 skådespelare
ut och åtta månader senare står de här.
Färdiga för premiär.
6
Ensemblen hade sommaren på sig att
läsa in rollerna, som följdes av tal-
och sångrepetitioner varvade med
röstövningar. Många i ensemblen
debuterar. De har haft ett tufft jobb. Det
har också de s.k. scenrävarna, som ändå
haft hjälp av sin scenrutin.
SCENOGRAFIN
Min första tanke då jag fi ck förfrågan,
var inte regin. Nej, jag funderade mer
på scenografi n. Skulle stadshusets scen
räcka till?
Den oron skingrades snart, för denna
tittskåpsscen har ett scendjup som
är ovanligt generöst och dessutom
kan framscenens sidor byggas ut
till salens hela bredd. Detta blev
utgångspunkten då jag byggde min
scenmodell. Kören kunde placeras på
”bryggor” på sidoscener för att ge rum
åt skådespelarna på själva scenen.
Det blå temat går igen i allt från
scenbild till annonser och programblad.
Jag valde att inte använda kulisser, utan
låta den blå fonden vara bakgrund till
allt. Fonden är havet som omger oss.
Ulf Schröder har följt mina skisser
och snickrat bryggor, säng, det
s.k. Högberget och mycket mer,
medan Dick Häggblom dekorerat.