Dro?mga?ddan:Rio Ebro - Catch and Release Productions

44
Drömgäddor & ismetemagi
Mille återbördar en tolvkilos till sitt rätta element. Ismetet har
skänkt Mille och hans vänner många fina fiskar under årens lopp.
Anpassad efter aktuellt fiskevatten är metoden ett mycket
effektivt vapen för svårflörtade storgäddor.
länge och deras syn på gäddfiske är i mångt och mycket snarlik.
De tillhör en förhållandevis anonym gruppering, en väskustfalang
av skickliga gäddfiskare, som av utomstående anses något
udda. Jag har känt ett par av killarna sedan slutet av 90-talet och
visst finns det fog för resonemanget: Flanellskjortor, stuprörsjeans,
kontinuerligt bivvyboende och seriösa grillmiddagar är
mer synonymt med deras fiskefilosofi än identiska kamouflageuniformer,
flashiga båtar, sladdlösa handsfrees och produktplacering,
som annars är vanligt förekommande bland män inom gäddfiskegenren.
Dessutom bor de i ett område som av tradition,
bortsett från Göta Älv, anses bjuda ett ganska torftigt fiske efter
stor gädda. Trots det fiskar de sötvattenskrokodiler med beundransvärd
framgång i alla typer av vatten och är ständig på jakt
efter nya guldklimpar.
Storgäddornas skilda levnadsmiljöer har tvingat grabbarna till
anpassning. Ingen metod är för udda eller okonventionell för att
provas och deras innovationslusta har ofta gett bra resultat. I en
av favoritsjöarna, Rödsvattnet, som ligger på Orust, skördade man
under några säsonger stora framgångar. Bland annat överlistade
Palm en imponerande isgädda på 12,5 kilo fördelat på blott 109
cm i det näringsrika vattnet. Med det praktexemplaret steg förhoppningarna
om en riktig drömfisk, men på grund av massiva
gösutsättningar förändrades konkurrenssituationen i sjön och
gäddornas kondition försämrades.
Men varken Mille eller de andra killarna är bittra. En passionerad
relation till vattnet på Orust hade nått sitt slut och nu skapades
istället mer utrymme för att leta efter nya gäddvatten och
det skulle ge resultat…
jakten på drömvattnet. En stor del av västkustfalangens fiske
har handlat om älvar och spricksjöar, men man drar sig inte för
att söka utanför de vanliga ramarna. När man i januari 2009 testade
en liten, obetydlig sjö, enbart känd bland sportfiskare för sina
inplanterade regnbågar, var det med blandade förhoppningar.
Rykten hade tagit dem dit, men trots att vissa put & take-vatten
tenderar att producera otroliga gäddor, bland annat det tidigare
svenska ismeterekordet, är Mille noggrann med att påpeka att
regnbågar inte alltid är en garanti för storgädda:
– Flera gånger har liknande vatten varit en stor besvikelse för
oss. De är ofta överskattade. Överallt i Sverige florerar seglivade
rykten om monstergäddor från regnbågsvatten, men variationer i
utsättningarna och decimeringsfiske, gör att det sällan blir mer
än just rykten. Dessutom måste andra faktorer vägas in. Bland
annat verkar konkurrensen mellan små gäddor i kombination
med utsättningsfiskens storlek ofta vara avgörande för vattnens
förmåga att driva upp exceptionella exemplar, säger han bestämt.
En sak som gänget tagit fasta på när det kommer till att utröna
potentialen i olika P&T-vatten är fiskens utseende. Feta och välgödda
smågäddor är med all sannolikhet ett tecken på att det inte
heller går någon nöd på större individer. Träffar man rätt ska
man inte heller utgå ifrån att en enda gädda är ensam herre på
täppan. Kontinuerligt tillskott av mat öppnar möjligheter för onaturligt
många stora individer även i ett litet vatten.
Framgångarna i det oprövade regnbågsvattnet är numera ett
stycke svensk gäddfiskehistoria. Den enorma toppfisken står
givetvis i en klass för sig, men grabbarna fångade ytterligare några
storgäddor i den lilla sjön. Bara dagar efter Jonas rekordfångst
landade exempelvis Mille ett annat välgött exemplar på 12,1 kilo!
underskattad metod. Ismetet går som en röd tråd genom killarnas
framgångssaga och metoden har skänkt dem många storgäddor.
På Rödsvattnet lärde man sig bland annat att ett visst angreppssätt
kan sortera ut större fisk. Andra gäddfiskare som besökte sjön flyttade
sig kontinuerligt. Ofta var taktiken en antalsmässig framgång,
men de fångade aldrig någon riktigt stor gädda. Mille, Palm och
övriga killar i gänget valde istället specifika platser och flyttade sig
sällan, men när det väl högg rörde det sig ofta om större exemplar.
I skuggan av Jonas rekordfisk och Joels återfångst, lyckades
även en annan medlem i gruppen med en smått osannolik
bedrift förra året. Efter en hård och ihärdig satsning belönades
Niclas Gunnarsson med en ismetad dagsdubblé som aldrig tidigare
skådats i vårt land: Gäddorna vägde 14,1 respektive 14,6 kilo!
2009 går verkligen till historien som ismetets år. Inte mindre
än fem officiella fiskar över 16 kilo dokumenterades i Sverige och
Mille är inte förvånad. För honom och hans gäddfrälsta vänner
är ismetet en ansedd metod för stor fisk.
Ismetet går som en röd tråd
genom killarnas framgångssaga
och metoden har skänkt
dem många storgäddor.
Minde än två veckor senare var det Joel Abrahamssons
tur att överlista den enorma gäddan, som faktiskt visade
sig väga exakt lika mycket som vid första fångsttillfället.
Ett trevligt bevis på att catch & release fungerar!
Jonas Jansson-Fors med det svenska ismeterekordet
för gädda. Den magnifika fisken, som mätte 125 cm
och hade en omkrets på 64 cm, vägde hela 17,7 kilo och
överlistades i ett litet västsvenskt regnbågsvatten.