Även om han har gjort en utflykt till Skåne blir Ulf Lundell inte fri från ...

dricker längre. Fast jag försöker bjuda på champagne! Men folk är
dåliga på att dricka champagne.
Är de?!
– Ja! Vill du ha..?
Ulf Lundell skrattar och jag hinner tänka både självklart! Och nejtack-inte-i-tjänsten
innan chansen är borta.
– Jag har tyvärr ingen kyld.
Nähä.
– Men jag är i bättre fysisk form nu än jag var då.
Du brukar ju jogga, jag vet en som tycker att det är
strongt av dig att göra det bland alla människor,
igenkänd av precis alla.
– Jag skiter i det. Stockholm råkar vara min stad och här gör jag
vad jag vill. Halv sju på morgonen är det ganska lugnt och jag
trivs med att springa i stan. I skogen finns så mycket lösa hundar.
Dessutom är det bra med lite publik, särskilt på vissa sträckor.
Man får bättre löpsteg om någon kollar.
– Just det.
Vad tycker du om Stockholm?
– Åh, S t o c k h o l m - S t o c k h o l m - ä l s k a d e-hatade-jävla-
Stockholm-Nordens-Venedig-staden-med-världens-vackrastekvinnor-Tjockhult:
där har du det. Säg det man älskar som man
inte utvecklar en hatkärlek till? När jag bodde i Nacka var det
rena landet där och man såg det rosa skimret över stan bakom
silhuetten och jag tänkte dit! ska jag. Och sen kom man dit och
så var man där och – (kort paus) – jag har alltid haft svårt för
Stockholm. Det finns så många spänniga människor där, en
parad av ängslan och mallighet. Folk säger att det är stroppigt
på Östermalm, men herregud åk till SoFo! Ett tag hade jag ett
arbetsrum vid Hornstull. Då bar de ut gamla tanter med en filt över
huvudet och jag vet att jag tänkte att det skulle förändras där. Nu
har det gjort det, Hornstull har också blivit hippt. Där jag bor vid
Zinkensdamm är det fortfarande mänskligt. Jag tror inte att det
kommer att bli snobbigt där, det är för mycket Bajen-land.
Vilka platser tycker du om?
– Jag går ju inte på krogen längre, men jag tycker om gator och
varuhus. Där finns mina torg, särskilt i city. NK är en kommersiell
teater. Djurgården var fridfullare förr, nu är det lite Östermalms
trädgårdsförening över det. Och en massa lösa hundar. Jag kan bli
less på Stockholm men jag blir inte fri från Stockholm. Det är min
hemstad.
Tillbaka till din bok. Det var givet att tidningarna skulle
kommentera dina slängar åt olika recensenter och feminister. Man
kan undra varför du bjöd på det? För att det säljer böcker?
– Jamen, detta är sista delen i en trilogi, där ”Saknaden” handlade
om saknaden efter ett äktenskap som kraschat, och efter
folkhemmet, och där ”Friheten” handlade om nyliberalismen
och reklamvärlden. ”Värmen” handlar om medievärlden, och
människor i den. Även de namngivna recensenterna är en del av
den. I boken är de inte verkliga människor utan medierna. Vad
som är verklighet och inte verklighet. Det här som vi gör nu är en
naturlig fortsättning på min roman, det är också medierna.
En annan vanlig synpunkt är att du är dålig på att gestalta kvinnor.
– Säkert. Den kritiken får jag ta till mig, om än med en viss
kluvenhet: jag har aldrig försökt skriva om en kvinna. Jag har
finns mina torg, särskilt i city.
NK är en kommersiell teater.
Djurgården var
fridfullare förr, nu är det lite
Östermalms trädgårdsförening
över det. Och en
massa lösa hundar. Jag kan bli less
på Stockholm men jag blir inte fri
från
Stockholm. Det är min hemstad.