Profeten Muhammad - Islamguiden

När Muhammed blev tolv år gammal reste han med sin farbror Abu-
Talib till Sham för en handelresa, när han kom fram till Bassar såg en
munk vid namn Bahira dem från sitt eremitage, han bjöd dem till
maten och sade: Jag har lagat mat till er och jag vill att ni kommer
allihopa små som stora, slavar och fria. Hela karavanen kom, utom
Muhammed, Bahira tittade på dem forskande, som om han letade
efter någon han kände och sade: Har någon av er missat min inbjudan
? De sade ingen annan utom en pojke, som är den yngsta av oss, som
har stannat hos våra sadlar. Bahira bad dem att hämta pojken och när
han kom till honom såg han noga på honom och satte honom bredvid
sig och sade till honom; O, pojke, jag ber dig i al-Lats och al-Uzzas
namn, Muhammed sade då:
Be mig inte i al-Lats och al-Uzzas namn för någonting, för att vid
Allah, jag har aldrig hatat någonting mer än dem, Bahira sade: Tycker
du om ensamhet ? Muhammed svarade: ja, Bahira sade: Tittar du
uppmärksamt på himlen och stjärnorna ? Muhammed svarade: ja,
Bahira frågade: Ser du drömmar som blir sanna ? Muhammed
svarade: ja, Bahira vände sig till Abu Talib och fortsatte: Abu Talib
berätta, denna pojke är inte din son, eller hur ? Abu Talib sade: Han är
min brorsson, Bahira frågade: Och vad hände med hans far ? Abu
Talib sade: Han dog, medan hans mor var gravid med honom.
Bahira sade: Så sant, återvänd hem med din brorsson och akta honom
från judarna, för att vid Allah, om judarna ser honom och känner till
vad jag känner till, kommer de att försöka skada honom, för att din
brorsson äger något märkvärdigt, vi läser om det i våra böcker och
våra förfäder har berättat om det. Abu Talib lyssnade noga på Bahira,
sedan återvände han med sin brorsson till Mekka och lämnade sina
kompanjoner att ta hand om hans handelsvaror.
3/27