Svensk klimatpolitik – erfarenheter och lärdomar - Global Utmaning

Industrin – mer varor, mindre utsläpp
Figur 5. Industrins specifika oljeanvändning, 1970-2010, i 2005 års priser, uttryckt i kWh per
krona förädlingsvärde.
(Källa: Energimyndigheten och SCB, bearbetad och presenterad i Energiläget 2011, s. 72)
Växthusgasutsläppen från svensk industri ökade stadigt fram till början av sjuttiotalet, då de
var som störst. Under sjuttiotalets första år släppte industrin ut dubbelt så mycket koldioxid
som år 1950. Men redan i början av nittiotalet hade utsläppen minskat så pass mycket att de
var lägre än de var 1950, och under hela 2000-talet har sedan utsläppen legat kvar på denna
”femtiotals-nivå”. Miljöförbättringen har skett samtidigt som förädlingsvärdet - produktionen
– har mer än femfaldigats (1). Industrin får alltså ut mer varor till en lägre miljöbelastning.
Totalt har industrin halverat sina utsläpp sedan sjuttiotalet, vilket innebär en minskning från
cirka 30 till 16 miljoner ton koldioxidekvivalenter (2). Ett annat mått på effektiviseringen är
att industrins totala energianvändning har varit oförändrad sedan sjuttiotalet, trots att
industrins tillväxt periodvis har varit historiskt snabb under nittiotalet (3).
De stora miljöförbättringarna skedde under sjuttio- och åttiotalet, som en direkt följd av
oljekriserna. Genom en övergång från olja till klimatvänlig el från kärnkraft och vattenkraft,
ökad användning av biobränslen samt energieffektivisering bidrog tillverkningsindustrin mest
av alla sektorer till att minska Sveriges koldioxidintensitet * under perioden 1970 till 1990 (4).
Sedan 1970 har oljeanvändningen minskat från 48 till 10 procent av industrins totala
17