Tempel- källan - Broängskyrkan

Gud gör nu. Enskilda och församlingar
söker funktion i ett då framför. Där är
min tillhörighet. Avståndet till vågorna
därute verkade stort. Det gällde att inte
bli uppgiven. Längtan drev mig vidare.
En dag hände det jag inte räknat med.
Allt stannade upp. Ett dimmigt vakuum
omslöt mig. I stället för strömmen från
tempelkällan kände jag enbart mina
tårar. De brände, gjorde ont och ville
inte ta slut. Fokus på
tid och rum försvann.
Efter månader insåg jag
att Guds plan för mig
inte kunde vara min
egen förtvivlan. Jag
frågade: ”Vad vill du
Gud?” Ljusstrimmor smög sakta in i mitt
vakuum. Jag började se strömmen. Den
var dubbel, och jag var fortfarande i den
fast jag inte orkade simma. Strömmen
bar! De välsignelser jag ville nå längtar
jag fortfarande efter. Jag upptäckte andra
Tack till alla
som sponsrade
oss!
Vi samlade
in 8 600:som
vi ger till
RIA!
Jag förstår mig
inte alltid på Gud,
men jag litar på
honom .
2
välsignelser jag fått för att bli rustad att
gå vidare. Gud låter allt ske i rätt ordning
och i rätt tid. Jag förstår mig inte alltid på
Gud, men jag litar på honom. Jag är det
bibeln säger att jag är; jag har det bibeln
säger att jag har; jag kan det bibeln säger
att jag kan.
Hesekiel berättar att vid strömmens
stränder finns träd som bär frukter varje
månad. Dem vill jag sträcka mig efter för
att få näring och energi.
Trädens blad ger läkedom.
Att få lägga dem på sina
sår helar även om ärren
blir kvar.
Till sist fick profeten se
strömmen mynna ut i havet. Vattnet blev
sunt och allt fick liv. O, att få vara i strömmen
när den når målet! Vilken härlighet,
vilka återseenden!
Solveig Karlsson