Stettin Berlin Szczecin - Läs en bok

flaska vodka; de båda senare dryckerna avsedda för
hotellrummet efter parkering.
Flödande sol och jag slår mig ner ett stycke från byggnaden,
noterar att den gula telefonkiosken är lika trasig och
sönderslagen som den var när jag passerade för två år sedan;
på väg till Swidwin.
Jag har varit flyktigt i västra Polen fem gånger i modern tid
men blott rundat Szczecin – om man undantar en ungdomlig
eskapad 1964. Med färja från Ystad till Swinoujscie och ett
långsamt lokaltåg; tretton mil på fyra timmar. Precis som under
mellankrigsåren; enligt en tidtabell jag hittat på nätet.
Vätskorna sammanfattar. Kaffet är tyskt, och praktiskt taget
alla bryggerier och brännerier är numera i utländsk ägo – Miller,
Pernod Ricard och Bols är storägare, vilket exemplifierar
västkapitalets annektering av det en gång kommunistiska
Östeuropa.
Orlen, sprunget ur kommunisttiden, är dock polskägt. Och
ett av Polens få internationellt sett stora företag. Med ett namn
som är en ordlek, kommer från substantiven för “örn” och
“energi”.
Knölig-skumpig-sönderkörd väg in mot staden. Huggen
gatsten kopulerar med sliten betong och hålrik asfalt. Somt
har inte åtgärdats sedan Röda armén drog in. Och detta är
knappast ett undantag, snarast normalsituation.