Ombergs häckfågelfauna - en atlasinventering 2002-2004 - Tåkerns ...
Ombergs häckfågelfauna - en atlasinventering 2002-2004 - Tåkerns ...
Ombergs häckfågelfauna - en atlasinventering 2002-2004 - Tåkerns ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Talgoxe Parus major<br />
Talgox<strong>en</strong> är allmän i hela Sverige<br />
med <strong>en</strong> stabil population på 1,5 - 3<br />
miljoner par. D<strong>en</strong> har stor flexibilitet<br />
i sitt biotopval, m<strong>en</strong> eftersom<br />
d<strong>en</strong> är hålhäckare blir tillgång<strong>en</strong> på<br />
bohål <strong>en</strong> begränsande faktor. D<strong>en</strong><br />
föredrar lövskog, gärna lite<br />
öppnare typer av skog. Art<strong>en</strong> är<br />
väl spridd på Omberg m<strong>en</strong><br />
hålbrist<strong>en</strong> gör att det är<br />
relativt låga tätheter.<br />
Svartmes Parus ater<br />
Svartmes<strong>en</strong> är <strong>en</strong> mindre kräs<strong>en</strong><br />
barrskogsmes, som är vanlig i<br />
granskogar över hela Omberg. I<br />
södra Sverige förekommer d<strong>en</strong><br />
ibland äv<strong>en</strong> i lövskogsmiljöer.<br />
Det sv<strong>en</strong>ska beståndet, som uppskattas<br />
till 1/2 - 1 miljon par,<br />
betraktas som stabilt äv<strong>en</strong><br />
om art<strong>en</strong>s numerär varierar<br />
kraftigt mellan år<strong>en</strong>.<br />
Talltita Parus montanus<br />
Beståndet av talltita i landet har<br />
halverats sedan sjuttiotalet, vilket<br />
tillskrivs förändringar i skogslandskapet<br />
med allt mindre andel gamla<br />
lövträd och död lövved. Art<strong>en</strong> förekommer<br />
i olika typer av barrskog,<br />
i blandskog och sällsynt<br />
äv<strong>en</strong> i r<strong>en</strong> lövskog. Att art<strong>en</strong><br />
saknar häckningskriterier på<br />
de c<strong>en</strong>trala och östra delarna<br />
av Omberg har trolig<strong>en</strong> bl.a.<br />
att göra med brist på död ved<br />
och lövinblandning i skog<strong>en</strong>.<br />
Blåmes Parus caeruleus<br />
Blåmes<strong>en</strong> har ökat i antal sedan 1985.<br />
D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska stamm<strong>en</strong> uppskattas till<br />
närmare <strong>en</strong> miljon par. Hon häckar<br />
allmänt i löv- och blandskogar, i trädgårdar<br />
och parker. Art<strong>en</strong> saknar häckningskriterier<br />
i <strong>en</strong> ruta på c<strong>en</strong>trala<br />
del<strong>en</strong> av berget, vilket trolig<strong>en</strong><br />
både visar på brist på lövinslag<br />
i barrskog<strong>en</strong> och brist på bohål.<br />
Ökad lövskogsandel och lövinblandning<br />
i barrskog<strong>en</strong> på<br />
Omberg lär gynna art<strong>en</strong>, liksom<br />
ökad mängd död ved med fler<br />
”andrahandsbostäder”.<br />
Entita Parus palustris<br />
Entitan finns söder om Dalälv<strong>en</strong> i olika<br />
typer av lövskog, gärna med fuktigare<br />
partier. Det viktigaste kravet tycks<br />
vara flerskiktad skog med ett rikt<br />
buskskikt samt förekomst av murkna<br />
träd och stubbar. Art<strong>en</strong> minskar och<br />
beståndet i landet uppskattas till<br />
100 000 - 250 000 par. På<br />
Omberg är d<strong>en</strong> begränsad till<br />
brantområd<strong>en</strong>a. Större lövskogsandel,<br />
ökad mängd död<br />
ved och återställande av sumpskogar<br />
på berget gynnar <strong>en</strong>titan.<br />
Tofsmes Parus cristatus<br />
Tofsmes<strong>en</strong> är vanlig i södra och mellersta<br />
Sverige, m<strong>en</strong> har minskat något<br />
de s<strong>en</strong>aste dec<strong>en</strong>nierna. Beståndet har<br />
uppskattats till 150 000 - 500 000<br />
par. Oftast påträffar man d<strong>en</strong>na<br />
näpna mes i tallskog, m<strong>en</strong> art<strong>en</strong> är<br />
ganska kräs<strong>en</strong> och föredrar inslag<br />
av fuktigare skog med björk och<br />
andra lövträd. Förekomst<strong>en</strong> av<br />
död ved är viktig både för bobygge<br />
och födosök. D<strong>en</strong> bör<br />
gynnas av ökad andel lövträd<br />
och död lövved i barrskogarna.<br />
53