Flygvapnets Strilsystem Strilcentraler

Bilaga 2 till Flygvapnets Strilsystem, Strilcentraler 2(5)
Överföringen av spaningsdata till luftförsvarscentralen sker
därför i "STRIL 60" automatiskt på elektronisk väg över
radiolänkförbindelser eller direkta telefonförbindelser. I
denna central sker likaledes på elektronisk väg
sammanställning, filtrering, presentation och delgivning av
insamlade data. Där sker också med hjälp av datamaskiner en
kalkylering som underlag för beslut angående vapeninsats.
Maskinen gör också kontinuerliga elektroniska styrorder till
vapenbärarna. Dessa order överföres i form av radiosignaler
till vapenbäraren, flygplanet eller roboten.
Den närmast ansvarige för utformningen av "STRIL 60" är
givetvis flygledningen. Det är dock uppenbart att ett så
komplicerat och dyrbart system inte kan tillkomna utan att all
tillgänglig erfarenhet tillgodogöres. Flygförvaltningen har
därför ett mycket intimt samarbete i denna fråga med. främst
Försvarets forskningsanstalt men även i avsevärd omfattning
med industrier för att de senaste tekniska landvinningarna
skall kunna tillgodogöras.
Den största och mest komplicerade enheten inom "STRIL 60",
luftförsvarscentralen, har efter ett omfattande förarbete av
ovan nämnt slag specificerats att få sådan utformning att den
skall kunna möta de krav som vapenutvecklingen inom
överskådlig tid kommer att medföra.
Det steg som nu har tagits är ett stort steg in i
automationens tidsålder och innebär införlivande i det svenska
försvaret av elektronisk utrustning innehållande sammanlagt ca
200 000 transistorer och övriga halvledare och ca 15000
elektronrör. Utrustningen har beställts hos Marconi´s Wireless
& Telegraph Co, England och kostar ca 25 Mkr.
Denna utrustning sörjer för all elektronisk databehandling i
luftförsvarscentral och underställda centra. Behandlingen
börjar med att - efter att ett luft- eller ytmål har anvisats
– maskinen följer målets rörelser helt automatiskt.
Målets verkliga läge inmätes genom spaningsorganen mod vissa
tidsmellanrum, bestämda av den sökande antennens rotations
tid. Målet uppritas av en elektronstråle på ett bildrör. Ett
eller två sådana i följd visade lägen inmatas till
målföljningsapparaturen, som därpå själv räknar ut var nästa
inmätta läge bör komma, om målets fart och kurs inte ändras.
Den elektroniska "predikteringen" av målets läge visas på
bildröret som en syntetisk märksymbol (t ex en ring), som
förflyttas i takt med den kalkylerade rörelsen hos målet. Vid
varje inmätningstillfälle bör målets verkliga läge markeras på
samma plats som märksymbolen (mitt i ringen). Genom att
bildröret har en viss efterlysning är det lätt för en mänsklig
övervakare att kontrollera att maskinen följer målet även om
målets fart eller kurs ändras.
2.Hörberg -59.doc