Här - Lunds universitet

En granskning av fonologiska förhållanden och ordstruktur visar att inte
ens ur diakron synvinkel är det särskilt lämpligt att se -is-avledningar som
ellipser eller avkortningar. I stället bör de ses som parallellbildningar som
lånar vissa delar av källordet. Ur synkron synvinkel bör man betrakta
källord och -is-avledning som två olika ord som p.g.a. formlikhet
representeras i samma lexikala nätverk – förutsatt att de står för delvis
samma begrepp.
Vidare har jag försökt visa att betydelsekriteriet inte är särskilt
användbart för att skilja ut om det finns ett eller flera -is-suffix, utan att vi
bör använda andra test, främst morfologiska och fonologiska för att avgöra
detta. Betydelse knyts till ord som helhet, och ett antal ord som delar ett
prominent betydelsesärdrag utgör en betydelsedomän. Resonemanget gör
det möjligt för oss att se det vetenskapliga -is som samma suffix som det
pejorativa -is.
Jag har slutligen pekat på de möjligheter som finns att betrakta
pluralbildningar som grammisar och makaronisar som ord där suffixet -is
supplerats i pluralböjningen. Skälet till att använda detta, ur
betydelsesynpunkt onödiga suffix, är att vi då undviker det brott mot
svenska fonotaktiska regler som kombinationen av två korta vokaler skulle
utgöra.
22 GJ 2002