undersökning av vingprofiler för modellflygplan vid låga reynolds tal
undersökning av vingprofiler för modellflygplan vid låga reynolds tal
undersökning av vingprofiler för modellflygplan vid låga reynolds tal
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
B. Bestämning <strong>av</strong> motståndskoefficient.<br />
Profilmotståndskoefficienten c D har bestämts genom impulsmätning var<strong>vid</strong> utvärdering skett enligt en metod angiven<br />
<strong>av</strong> Silverstein & Katzoff (ref. 13).<br />
Här<strong>vid</strong> gäller:<br />
k = korrektionsfaktor enligt Silverstein-Katzoff.<br />
C. Vindtunnelkorrektion.<br />
Då beräkning <strong>av</strong> vindtunnelinterferens på profilegenskaperna är en mycket komplicerad sak, med osäkert resultat, har<br />
hänsyn härtill ej tagits <strong>vid</strong> resultatens angivande, särskilt som dessa i första hand ha ett kvalitativt och ej kvantitativt<br />
värde.<br />
VII. FÖRSÖKSPROGRAM<br />
Inom ramen för detta examensarbete har endast profil C undersökts experimentellt.<br />
Mätningarna ha utförts <strong>vid</strong> sex olika Reynolds <strong>tal</strong>: R = 20 000, 27 000, 75 000, 105 000, 138 000 och 206 000. På<br />
grund <strong>av</strong> besvärligheten att omställa den lutande manometern har mätningarna utförts som polarmätning d.v.s. med<br />
konstant hastighet och variation <strong>av</strong> anfallsvinkeln.<br />
Dessutom har en kompletterande undersökning <strong>av</strong> det kritiska R-området utförts med konstant anfallsvinkel och<br />
varierande hastighet. Denna har utförts <strong>vid</strong> tre anfallsvinklar a= 8,2°, 9,2° och 10,2°.<br />
VIII. ERHÅLLNA RESULTAT<br />
De erhållna experimentella resultaten ha åskådliggjorts genom ett an<strong>tal</strong> i kurvform uppritade funktioner enligt<br />
nedanstående tabell.<br />
Funktion Parameter Diagram<br />
c N =f(a) R 19<br />
c mN =f(a) R 20<br />
c Do =f(a) R 21<br />
c Do =f(c N ) R 22<br />
e=f(a) R 23<br />
k=f(a) R 24<br />
c Nmax =f(R) 25<br />
c Domin =f(R) 25<br />
e min =f(R) 25<br />
k min =f(R) 25<br />
c N =f(R) a 26<br />
Tabell V<br />
Resultatdiagrammen återfinnas i en särskild diagrambilaga. Kurvorna gälla för oändligt sidoförhållande. Att<br />
anfallsvinklarna i diagrammen alltid sluta på ,2° beror på att dessa <strong>vid</strong> körningarna inställts i förhållande till profilens<br />
undre tangentkorda och sedan korrigerats till den enligt kap. III definierade profilkordan. I de fall då Reynolds <strong>tal</strong> är<br />
parameter ha kurvorna identifierats med följande symboler:<br />
R=20 000<br />
R=27 000<br />
R=75 000<br />
R=105 000<br />
R=138 000<br />
R=206 000<br />
De olika kurvorna bli nedan föremål för en kort diskussion.<br />
IX. DISKUSSION AV FÖRSÖKSRESULTATEN<br />
A. Diskussion <strong>av</strong> resultatkurvor.<br />
1. Lyftkraftskurvor (Diagram 19)<br />
Dessa kurvor visa den för låga R vanliga variationen i lyftkraftskurvans lutning. Sålunda har man <strong>vid</strong> låga
Change language