radda-livet

– Fem, fyra, tre, två, ett, noll!
Claes Rogenius räknar ner och börjar sedan jogga
runt i en cirkel. Han har just börjat leda jympapass
igen på Friskis och Svettis efter ett halvårs uppehåll.
Och han är lyrisk.
– Det är ett euforiskt rus, man får så mycket
tillbaka.
Jympan lades på is direkt efter cancerbeskedet för
att inte ha fler måsten än nödvändigt.
Det hela började med att Claes Rogenius ville få koll
på sitt psa-värde. Ett första prov visade förhöjda nivåer
och efter att vävnadsprover tagits kom kall duschen:
prostatacancer. Av en ofarlig eller aggressiv sort –
vilket kunde läkarna inte avgöra – och det bar vidare
till Karolinska universitetssjukhuset för ytterligare
prover. Dagarna innan svaret kom var en pina.
Jympan har
hjälpt Claes
Rogenius att hålla
oron för cancern
på avstånd.
– Jag hade sådan ångest innan jag fick veta statusen.
Tänkte på det hela tiden. Jag visste att det finns
bra chanser till bot, men ändå – det finns något i
kroppen som inte ska vara där. Min fru och mina
söner var också väldigt oroliga, berättar Claes.
Men det visade sig vara en lågriskcancer som inte
krävde behandling. Rekommendationen var i stället
så kallad aktiv monitorering, det vill säga kontroller
var tredje månad för att se att cancern inte blivit
allvarlig. Bara i så fall blir det aktuellt med strålning
eller operation.
– Det var en enorm lättnad. Vi har haft svårare fall
av prostatacancer i bekantskapskretsen och jag har
sett hur deprimerade de blivit.
Att gå runt med en obehandlad cancer i kroppen
kan tyckas obehagligt. Men Claes Rogenius har
knappt varit orolig alls sedan beskedet att cancern var
av en lågrisktyp. Mycket tack vare de täta kontrollerna.
– Det är väldigt skönt att jag själv inte behöver ta
kontakt om jag undrar över något, utan att jag blir
automatiskt kallad. Jag känner snarare att jag har tur
att inte drabbats av den värsta sortens prostatacancer.
Oron slår inte ens till inför kontrollerna, som
potentiellt kan omvandla en beskedlig diagnos till en
farlig.
– För mig känns det snarare som en trygghet att få
veta hur det ligger till, förklarar Claes.
Att ha ett aktivt liv, både fysiskt och psykiskt, tror
han har hjälpt mycket för att hålla oron och tankarna
på sjukdomen på avstånd. Förutom att leda jympapass
är Claes med i två coverband.
– När man spelar gitarr är man inne i sin lilla
bubbla. Då mår jag bra och får bort alla tankar. Det
tror jag är en stor anledning till att jag klarat detta så
pass bra.
26 | RÄDDA LIVET | NUMMER ETT 2015