Ascala special!

Ascala special! 

GRATIS att Öppna ladda sinnen ned! 

Inspirerande tillbakablickar 

Tidningen 

för andliga 

sökare! 

Ascala Digital 2014 

MAGAZINE 

Jörgen & Christer Tranberg: 

”Meditation 

för 700 personer 

för att vi ville 

mäta kärleksenergi” 

Peter Varg magiker 

lever efter 

attraktionslagen 

Terry Evans, medium: 

”En natt i Sydafrika blev jag väckt 

av en ande - då blev jag riktigt rädd” 

A

2 

Läs mer på webben! 

V 

i tar steget och förnyar oss. 

Dagens snabba information 

gav oss en utmaning. 

Du är viktig för oss. 

Vi vill ge Dig som läsare 

det senaste snabbare. 

PAPPERSTIDNING 8 ggr / år 

DIGITAL TIDNING 10 ggr / år 

Medlemssidor där du 

laddar ner din tidning 

och läser mer. 

Extramaterial, filmer, 

exklusiva intervjuer, 

tips och övningar som 

förbättrar din intuition. 

NY WEBBSIDA 

- din portal för andlighet 

DINA MEDLEMSSIDOR! 

Få tillgång till extra sidor där du kan 

läsa budskap från andevärlden, krönikor 

och artiklar av medium och vår tids 

tänkare. Se också filmklipp 

och lyssna på intervjuer. 

GRATIS! 

MAGAZINE 

PRENUMERERA! 

Beställ din tidning 

i vår nya webbshop. 

Ladda ner och läs på en gång! 

www.ascala.se 

Ladda ned vår extratidning! 

Redaktion 

redaktion@ascala.se 

Maria Äxter 

Chefredaktör 

Grafisk Form & Layout 

Skribent & Foto 

Terry Evans 

Ansvarig utgivare 


Malou Thorman 


Övriga medarbetare 

Anna Eriksson Skarin 

Ehva Löpp 

Bildbearbetning 

Maria Äxter 

Korrektur 

Maria Johansson, Cavallo & Lingua AB 

Annonsering 

Mejla till annons@ascala.se 

för info och prisuppgifter. 

Distribution 

All distribution sköts från vårt kontor 

på Gamla Byskolan i Fanthyttan, 

Terry Evans kursgård. 

Kontakt: 

Tel 0581-519 00 

Du kan även mejla order@ascala.se 

för frågor och mer information. 

Återförsäljare 

Vi har återförsäljare runt om i landet. 

Se www.ascala.se 

Prenumeration 

www.ascala.se 

Beställ prenumerationer direkt i vår 

webbshop eller köp enstaka tidningar. 

Ascala Magazine köper du även 

via storseanser med Terry Evans. 

Redaktion 

Kontakta: Chefredaktör Maria Äxter 

Tel 070-377 16 30 

Du kan även mejla redaktion@ascala.se 

om du har frågor om text och bild. 

Facebook: Ascala Magazine 

Tidningen trycks med miljöcertifierad färg 

och miljöcertifierat papper. 

Arkitektkopia/Trycksaksbyrån Eskilstuna. 

Ascala Magazine har copyright på infört 

material. Citera gärna texter, men ange 

alltid källan. 

Ascala Magazine är ett registrerat 

varumärke och ges ut av 

Ascala Publications & Distribution AB. 

Vi vill inspirera 

dig att ladda ner 

Ascala Magazine! 

Redaktören har ordet 

Chefredaktör Maria Äxter 

Hejsan! Vad roligt att just du ville ladda ned eller tanka hem en gratisversion 

av Ascala Magazine till din dator, smartphone eller padda. Vi har 

många tekniska verktyg numera för att hålla oss uppdaterade, informerade 

och alerta och vi är ständigt redo för att ta till oss ny kunskap. 

ttt 

Det är precis därför vi startade Ascala Magazine. Vi vill skriva om saker som 

kanske inte är självklara, vi vill utmana dig som läsare att tänka nytt. Vår önskan 

är även att du ska bli inspirerad så att du i din tur kan inspirera andra. 

ttt 

I den här tidningen har vi hämtat reportage, krönikor och debattinlägg från 

tidigare tidningar. Vi vill passa på att visa dig hur en tidning kan se ut och vilka 

ämnen vi skriver om. I detta nummer kan du läsa munken från andra sidan jorden 

som vaktar en kristall, läs om Caroline Giertz när hon berättar om vad hon tycker 

är viktigast i livet. Möt också prästen som har kunskap om fyra religioner och följ 

med mig på en spritualistisk utbildningar i England. Det som är unikt för Ascalas 

del är att vi i redaktionen är utbildade terapeuter, medium, healers och intresserade 

av parapsykologiska fenomen. Vi är inte bara skribenter som gör ett jobb. 

Vi är intresserade av din livsresa och vill skriva om vad som fick dig att växa som 

människa. Det är vår vision och vårt uppdrag. Att berätta om personlig utveckling. 

ttt 

Vi hoppas att du finner denna upplaga intressant och läsvärd. I innehållsförteckningen 

hittar du från vilka nummer av Ascala Magazine reportagen är hämtade. Vi 

startade med nummer ett i mars 2011. Nu skriver vi september 2014 och nummer 

17 är på väg in i tryckpressarna för att landa hos dig som prenumerant den 20 

oktober. Vi har gjort en spännande resa under dessa fyra år och resan fortsätter. 

Prenumererar gör du lättast genom att gå in på vår hemsida www.ascala.se 

och sedan välja alternativ papperstidning eller digital tidning. Som prenumerant 

får du även tillgång till våra medlemssidor. Du får ett mejl med inloggningskod 

som du enkelt byter ut till ett valfritt lösenord. Då kan du se extramaterial som 

filmer, fördjupade intervjuer, få tips om meditation, och så klart, ladda ner din 

tidning. Varmt välkommen till Ascala Magazine Specialutgåva.Trevlig läsning! 

3

Gratisspecial! 

Innehåll: 

Ur Ascala nr 2: 

Ascala 

besöker 

Englagård 

och Satyam 

10–13 


Terry Evans 

privatpersonen 

varvar ner 

i trädgården 

28–31 


Caroline Giertz 

med smak 

för det okända 

42–45 


Malin Hammar överlevde 

med hjälp av attraktionslagen 

20–21 


Vår redaktör 

Maria Äxter 

på spirituellt 

college i England 

28–31 


Terry Evans provar 

klangmassage 

med Mari Bergman 

6–9 


Bröderna Tranberg mediterade 

i kärlek med 700 personer 

14–19 

Terry Evans skriver: 

Whispers from Spirit: 

”Mitt i natten väcktes jag av en ande” 42-43 


Ehva Löpp besöker 

kraftplats på Hawai 

22–27 


Anna Eriksson Skarin 

besöker en schaman från Peru 

33–35 

5 

4

Mediumskap 

Terry Evans möter 

Ljudligt helande 

I tidiga nummer av Ascala Magazine 

tog vi mediet Terry Evans till ett för 

honom helt okänt möte. 

Att hålla något hemligt för ett medium 

med ett väl utvecklat sjätte 

sinne var en utmaning och vi gjorde 

allt för att lyckas. 

Text Malou Thorman 

Foto Sussi Lorinder 

I det här reportaget mötte Terry Evans 

helaren, sångaren och artisten 

Marie Bergman i Stockholm. Med 

hjälp av klangmassage och vibrationsvågor 

av ljud upplever Terry 

Evans att han får hjälp i sitt eget 

arbete. 

Vi är på väg till mötet med stort 

M. Jag som sitter bredvid, småmyser 

förnöjt och är glad över att jag 

lyckats att behålla mötet hemligt medan 

Terry Evans fortfarande försöker luska ut 

vart och till vem vi är på väg. 

Han använder små listiga knep såsom 

”Du vet ju att det är viktigt att vara presentabel, 

vad ska jag ha på mig?” och ”Känner 

du honom?” 

Terry är lite nervös men säger att det är 

bra att vara det, då är man alert. Nervös är 

inte samma sak som att inte ha tillit och 

det har han. 

Den hemliga person Terry Evans ska 

möta är Marie Bergman, en känd och professionell 

artist som bor i Stockholm. Hon 

är en kvinna som verkligen inte slutat att 

vara nyfiken på livet. 

Inom den genren som hon arbetar, 

musiken, har hon arbetat med allt från 

svensk visa till jazz. Hon har vunnit den 

svenska schlagerfestivalen 3 gånger, hon var 

medlem i gruppen Family Four och som 

soloartist har hon sedan fortsatt med konserter 

och skivinspelningar, till dags dato 

20 stycken. Jag läste på hennes hemsida innan 

vi åkte iväg att hon i Dagens Nyheter 

kallades den ”Svenska sing-and songwriterns 

urmoder”. Definitivt en spännande 

kvinna och som jag tror – ett spännande 

möte för Terry Evans. 

Vi stiger in i Maries hem och möts 

familjens tre hundar. En av de första saker 

som Marie säger är att hon tycker att det 

märks att vi har en lugn energi då hundarna 

uppför sig exemplariskt. Mötet börjar bra. 

Vi blir bjudna på te och deras möte börjar 

ta form. Terry undviker att ställa några 

frågor om vad det är tänkt att han ska få 

vara med om utan låter istället samtalet 

flöda - men hans intuition arbetar. 

– Du är en kvinna som tycker om att 

vara i rörelse, säger han plötsligt till Marie. 

Du är kreativ och en samlare. En samlare 

av minnen. 

– Ja, det stämmer. Marie håller med. Om 

Terry Evans är nyfiken så är även Marie ny- 

6 7

” 


Jag känner att skålarna lär mig. De utvecklar mig, 

mitt nervsystem förändras och jag faller djupare ner 

i mig själv. Det här är ren skönhet, själens konst. 

Marie Bergman 


fiken på Terry och hans arbete. Hon ställer 

lite frågor men det dröjer inte länge innan 

hon frågar om hon nu kan avslöja vad det 

är han ska få vara med om. Jag nickar. 

Djupt avslappnande 

– Du ska få vara med om en klangmassage 

och sedan ska du få tona, säger hon. 

Hon fortsätter med att ge information. Terry 

är idel öra och mycket intresserad efter 

den första förbluffade blicken. 

Den klangmassage och klangterapi som 

Marie använder sig av är grundad av Peter 

Hess. Han är även grundaren av ”Institut 

für Klang-Massage-Therapie” i Tyskland. 

Klangmassage sägs vara en metod för 

friskvård som enligt grundaren är djupt 

avslappnade med läkande effekter. 

Det märks att Marie tycker om och är 

djupt engagerad i det här. Rösten blir djup 

och bär oss alla som sitter där och lyssnar 

när hon förklarar vad hon i dag bland annat 

arbetar med. Hon säger att toner och dess 

vibrationer går direkt in och påverkar utan 

att behöva gå omvägen genom det analytiska 

sinnet. Vilket nu även är bevisat och 

vetenskapligt fastställt. 

Hon säger att tonerna är det som gett 

henne den anknytning hon behövt genom 

alla år. 

När hon fortsätter sin berättelse förstår 

vi att det funnits en hel del smärta att bearbeta 

genom åren och hon säger: 

– I dag är jag inte rädd för mörkret, jag 

respekterar det och jag kan även ta en fight 

med det om det behövs. 

– Du har hittat din balans, flikar Terry 

in. Du har hittat skälet till att du går upp 

ur din säng. Marie nickar sakta och håller 

med. 

Vid det här laget har de börjat tona in 

sig på varandra. När Marie påbörjar en mening 

avslutar Terry den och i nästa mening 

är det tvärtom, Marie avslutar meningen 

för Terry. Fascinerande att iaktta. 

Skålen är från 1600-talet 

Vi tar oss från köket och ner till Marie 

och hennes mans lilla inspelningsstudio. 

En mysig liten stuga där en brits finns mitt 

på golvet tillsammans med de mest varierande 

musikinstrument. På britsen står 

det ett antal metallskålar. 

– Skålarna är från Tibet, säger Marie. De 

flesta är nya men här har jag en skål från 

1600-talet. 

Hon tar en stav och slår på sidan av 

skålen. En otrolig klang fyller rummet. Det 

vibrerar länge. Hon tar fram en jätteskål 

och ställer den mitt på golvet. Hon vill att 

Terry ska bli lite förberedd på det som ska 

hända och det känns som om hon inbjuder 

honom steg för steg till den värld som hon 

verkligen behärskar. Terry får först lyssna på 

den magnifika och djupa klang som denna 

skål har därefter tar han ett steg ner i skålen 

och står där medan Marie tar en stav och 

låter klangen komma till liv. När klangen 

tystnat är Terry förundrad. 

– Jag kan känna hur saker rör sig i kroppen, 

jag kan känna hur det vibrerar och rör 

sig. Underbart och nu är jag verkligen nyfiken, 

säger han. 

Klangen jordar 

Han behöver inte vara nyfiken speciellt 

länge utan rappt och enkelt plockar Marie 

fram skålar och ställer britsen mitt på golvet 

och säger till Terry att lägga sig. Han får 

lägga sig på magen. Efter lite inledande prat 

börjar hon tona och hon använder till att 

börja med sin egen röst. Mjukt och försiktigt 

går hon från huvudet ner till fötterna. 

Jag får känslan av att hon på något sätt 

nästan mäter och tonar in sig själv på Terry 

genom sin egen röst. Därefter tar hon en 

skål och medan hon låter skålen sjunga, för 

Marie den ovanför och över Terry. 

– Jag avbryter aldrig en klang. Det är 

klangen som arbetar, jag är bara en mellanhand 

säger hon. Jag ska nu låta de sjungande 

skålarna hjälpa till att jorda dig, berättar 

hon för Terry som ligger på britsen. 

Hon tar en skål och går ner till fötterna. 

Hon placerar botten på skålen mot foten, 

hon håller själv i något som ser ut som en 

plastpropp mitt i skålen och tar därefter en 

stav och slår mot skålen. Ett ganska dovt 

ljud uppstår, klangen vibrerar till slut ut 

och hon gör samma med nästa fot. 

– Jag låter alltid tonen gå så långt som 

den vill, tonen och klangen ska finna sin 

egen väg. Vibrationsvågorna arbetar själv 

och bildar en form av en ljudvåg som tillåter 

kroppen hjälpa sig själv, informerar 

Marie Bergman. 

Hon ställer en stor skål på Terrys rygg. 

Hon menar att om vi hade haft en infrarödkamera 

hade vi kunnat se hur dessa 

vibrationsvågor arbetar. Klangerna går genom 

kroppen, sprider sig som koncentriska 

vågor, som när du kastar sten i vatten, ner 

genom organen, ner till cellnivå. 

Skålen sjunger 

– Hela min kropp vill börja röra på 

sig, säger Terry. Det är som om alla chakran 

är ihopkopplade och jag känner rörelser i 

mitt hjärta. 

– Det är rätt, menar Marie. När skålarna 

pratar ihop sig bildas harmoni. Dessa 

klanger löser blockeringar i vävnaden och 

i organen. 

Marie leder nu tonerna från skål till skål. 

Det blir som loop av klanger. Stämningen 

blir för mig nästan helig. Plötsligt känner 

jag mig som en inkräktare och jag kommer 

på mig själv med att hålla andan. Det är 

som om jag fått ta del av en uråldrig ceremoni 

och min känsla är healing. Om jag 

har den känslan vad ska inte Terry Evans 

uppleva där han ligger? 

Efter att Marie avslutat toningsmassagen 

på ett speciellt sätt bland annat genom att 

använda någon form av stränginstrument 

och sin egen röst börjar Terry så småningom 

komma tillbaka igen. 

– Vad har du gjort med mig? frågar han 

Marie. Du nådde mitt hjärta, du skapade 

på något sätt en loop i min kropp, i mina 

organ och något försvann. Jag nådde en 

speciell frekvens och jag kunde plötsligt 

finna att jag återknöt med ett minne. 

– Jag känner att skålarna lär mig. De utvecklar 

mig, mitt nervsystem förändras och 

jag faller djupare ner i mig själv. Det här 

är ren skönhet, själens konst, säger helaren, 

sångaren och artisten Marie Bergman. • 

Låt sinnet blomma ... 

Meditation 

Forskning 

Sinnets magi 

Medialitet 

Healing 

Vardagsmöten 

Terry Evans krönika 

Medlemssidor & tips 

för dig som prenumerant! 

Prenumerera på 

Papperstidning 

8 nr/år - 360 kr 

Digital tidning 

10 nr/år - 200 kr 

I vår webshop på 

www.ascala.se 

8 

9

Besök på Englagård 


Möte med Frank Satyam Hougen 

– medium, fadder & vaktmästare Englagård 

”The world isn’t your enemy so who is? 

The world isn’t stupid so who is? 

The world won´t wait for you. It hasn’t got time to 

wait and understand your needs and demands. 

You have to go out there and do it for yourself” 

Terry Evans 1994 

Orden från citatet här ovanför, som mediet Terry 

Evans förmedlade till Satyam Frank Hougen på en 

seans för många år sedan, lade han på minnet. 

Satyam Frank Hougen är ägare, eller som han säger 

själv, vaktmästare för kurscentret Englagård. 


Text & Foto Malou Thorman 

När Satyam Frank Hougen får 

klart för sig att mediet Terry Evans 

är delägare i Ascala Magazine, 

berättar han att Terry Evans var en 

anledning till att han arbetar medialt idag. 

Eller som Satyam uttrycker det, den ”andliga 

verksamhet” som han ägnar sig åt. 

– Terry Evans är en person som jag respekterar. 

Jag såg honom på en seans för 

många år sedan och var även på en privatsittning. 

Min önskan var att gå en kurs med 

Terry Evans, Iris Hall och Julia Griffiths i 

början på 1990-talet men jag hade inte råd. 

– Så småningom löste sig detta genom 

att jag började arbeta som tolk för Julia 

Griffiths. Jag fick gå en kurs för varje två 

kurser som jag tolkade. Jag tränade, hade 

privatsittningar och åkte runt för att hålla 

seanser på olika spiritualistiska föreningar 

i Sverige, berättar Frank Satyam Hougen 

om hur hans andliga resa började. 

Terry är inte den enda person som 

Satyam fått och får inspiration från. Det 

är många kända namn han haft som lärare 

och mött genom åren. Byron Katie, Caroline 

Myss, Louise L Hay, Hale Dwoskin 

och Ruby Ruettiger är bara några. 

Andevärldens planer 

Satyam, som han helst blir tilltalad 

numera, fick sitt internationella mediumskaps-certifikat 

1999. År 2001 startade 

han sitt kurscentrum Englagård. Det är 

också på hans kurscentra som vi träffas. 

Vad har du för mål, vilken är din vision 

med Englagård? 

– Jag har känt från första början att det 

här med Englagård inte var min idé, utan 

snarare andevärldens planer som jag genomför. 

Visst har jag visioner och planer 

men dessa är inte fixerade utan jag ställer 

mig öppen för det som kommer och även 

till tankar som kommer från vänner runt 

omkring mig. 

Är inte detta tankar som går stick i stäv 

med hur man får ett företag vinstgivande? 

Ja, även personlig utveckling har ju mål 

och visioner som viktiga ingredienser? 

– Englagård fungerar väldigt bra och 

har gjort det från ruta ett. Det finns en 

önskan om att saker ska fungera och en 

10 

11



väldigt stark önskan om att människor 

ska komma i kontakt med sig själv här. 

Jag säger så här: ”När vi skapar tillsammans 

med existensen så är varje check 

redan signerad” – det är min upplevelse. 

”Och när vi skapar utifrån det 

som vi kallar egot, då har vi svårt för 

att hitta checkboken.” 

– Jag har tillit och är öppen för det 

som händer. Kanske är det så att jag 

gör lite tvärtom än vad man brukar. Jag 

beställde exempelvis ett hus, modulhus, 

eftersom vi behöver mer utrymme 

till bland annat en ny matsal. Jag fick 

reda på kostnaderna för att frakta huset 

och insåg att det där var väldigt 

mycket pengar och såg mig omkring 

efter andra lösningar. Här bakom har 

vi två stora magasinsbyggnader så istället 

kontaktade jag ägaren och undrade 

om han funderat på att sälja. Det hade 

han visserligen inte, men det dröjde 

inte länge förrän vi stod och tittade på 

magasinen tillsammans, säger Satyam 

och fortsätter engagerat. 

– I samma veva var det en kille som 

ringde mig och han erbjöd sig att frakta 

upp mitt modulhus till ett helt annat 

pris och nu är huset snart på väg. 

Magasinen har jag också köpt och där 

kommer det nog förmodligen bli någon 

form av Gocart-bana. Jag säger förmodligen 

eftersom jag inte helt säkert 

vet och jag vill fortsätta vara öppen om 

det är något annat som kommer in. 

Kanske blir det en matsal eller så blir 

det nya lokaler för kontoret, eller nya 

behandlingsrum som också behövs. 

Öppet sinne 

– Jag har visioner och idéer men tillåter 

mig att vara öppen för förändringar 

och ser vart Englagård vill ta vägen 

med mig. Som en vaktmästare. Det 

här ordspråket är ett bra exempel på 

hur jag fungerar. ”Den okunniga mannen 

vaknar på morgonen och undrar 

vad han ska göra med dagen, den vise 

mannen vaknar och undrar vad Allah 

ska göra med honom idag.” 

– Om man är som det sistnämnda 

exemplet här, väldigt öppen, blir livet 

enkelt jämfört med att försöka styra. 

Det är inte för min skull det finns en 

trädgårdsmästare här, det är inte för 

min skull det ska finnas god mat. Det 

är för alla personer som är här nu och 

som kommer att komma hit i framtiden. 

Allt är en helhet. 

Men menar du att du aldrig har 

en tanke som ”Jag vill ha” eller ”Jag 

önskar mig?” 

– Jo, visst har jag det, men jag tillåter 

mig inte att fastna i det. Det här 

med pengar och att spendera är en 

hake för många personer. Något av det 

första som mina lärare i USA sa var ”Så 

länge du har ont av att andra tjänar 

pengar eller har pengar, så länge kommer 

du inte ha eller tjäna pengar själv.” 

– Det är en del personer som hakar 

upp sig på att de anser att det är 

fel att jag tjänar pengar här på kursgården 

men dels har de inte all information 

och dels tycker jag inte att det 

är fel att ha en god inkomst. Min inkomst 

kommer från mitt yrke och min 

kunskap om datorer. Jag har passiva 

inkomster som med råge kan försörja 

mig. Att ha en god ekonomi är viktigt 

eftersom det även ger en möjlighet att 

dela med sig, fastslår Satyam. 

Åtta fadderbarn 

Och dela med sig – det gör han. 

Han har 8 fadderbarn och stöttar även 

en familj där han skjuter till medel så 

att pappan i familjen kan klara försörjningen. 

En viss del av kursavgifterna 

går exempelvis till Plan International. 

På tal om ekonomi är det ju ganska 

vanligt att det debatteras inom ”andliga” 

kretsar om det är okej att ta 

betalt som medium. Vad är din tanke 

om det? 

– Det är tvärtom känner jag. Med 

tanke på kvalitén du får av att gå till 

ett medium är priset nästan aldrig för 

högt. Sett till vad du kan få ut av ett 

besök är det billigt om man jämför 

med vad det kostar att handla eller 

gå ut och äta en middag. Det ett medium 

levererar är mer än näring som 

enbart räcker 4 till 5 timmar. 

– Ska vi prata ekonomi så har jag här 

på kursgården även erbjudanden som 

vänder sig till de som har en god ekonomi 

och till de som inte har så god 

ekonomi. 

Satyam pratar om Superkurserna 

på 3 dagar som han arrangerar och 

som kostar 248 kr och inkluderar 

allt, både kost, logi och kurs. Under 

en Superkurs får du smakprov på det 

som Englagård erbjuder. 

Smakprov 

– Det är inte bara jag som har Superkurser 

eller smakprovskurser, utan 

även andra kursledare, säger Satyam. 

Istället för att till exempel stå på en 

mässa för att profilera sig själv, kan 

man här ge ett smakprov på vad man 

har att erbjuda. 

Vi har mediumkurser med olika 

teman, healingkurser och retreater 

men även kurser som ”Succé och 

Överflöd” samt kurser om hur du 

kan optimera ditt företag, exempelvis 

med passiva inkomster. Nyinsatt är 

kurser som har innehåll från två olika 

metoder som är inriktade på tankens 

kraft, Sedona och The Work. 

Englagård består av ett flertal hus 

och just nu finns det 94 tillgängliga 

bäddar. Även om området är ganska 

stort får jag en intim och välkomnande 

känsla. Det är mycket atmosfär i husen, 

en härlig trädgård och promenadstråk 

i närheten. 

I ett av husen finns en liten butik 

där du kan köpa allt från CD till stenar. 

Även om det just nu är ganska 

många personer som befinner sig på 

kurs finns det ingen känsla av stress 

eller främlingsskap. Under den tidiga 

morgonmeditationen upplever jag mig 

helt ostörd och i en härlig frid trots 

många personer runt mig. • 

Fakta 

Vill du veta mer om Englagård 

och få information om de kurser 

som finns att tillgå kan du gå in 

på hemsidan 

www.englagard.se 

” 

Jag har visioner och idéer men 

tillåter mig att vara öppen 

för förändringar och ser vart 

Englagård vill ta vägen med mig. 

Ungefär som en vaktmästare. 

Frank Satyam Hougen 

12 

13

Personlig utveckling 


700 personer samlades för att skicka kärlek 

Foto: iStockphoto 

Kvantfysik, mätinstrument 

& meditation i Göteborg 

Jörgen Tranberg, Tranbergs Institut i Göteborg, är den 

person som bjudit in till föreläsningen ”Hjärnans medvetande 

går via hjärtat”. 

700 personer ska i stillhet skicka en omfamnande tanke 

till en person, och det ska mätas och dokumenteras. 

700 personer ger mycket sorl och ljud ifrån sig. Trots det 

blir det allt tystare, och till slut helt stilla, utan att Jörgen 

Tranberg sagt ett enda ord. Han bara står där på scenen. 

Ascala Magazine var på plats. 

14 

15



”Hjärnans 

medvetande 

går via hjärtat” 

Både Jörgen Tranberg och 

Christer Tranberg, till 

höger, har ett stort intresse 

för kvantfysik. 

– Vi behöver utforska 

helheten för att bli friskare 

som människor, menar de 

båda bröderna. 

Text och foto: 

Malou Thorman 

Terrorattacken i USA 

11 september 2001 

– Den 11 september 2001 uppmättes så kraftiga förändringar i jordens 

elektromagnetiska fält att man trodde att det skulle ske en naturkatastrof. 

När det började forskas på detta fenomen fann man att det snarare handlade 

om all den medkänsla, all den empati som världens folk upplevde 

i samband med det terrorangrepp som skedde i USA. Det var medkänsla 

som skapade den kraftiga förändringen. Detta fält förändrades dock och 

försvann efter 3 dagar för att återgå till normala uppmätta värden igen, 

säger Jörgen Tranberg. 

Det är inte bara jag som är förundrad, personer runt mig tittar på varandra 

med stora ögon. Kanske för att få en bekräftelse på att det de hör är 

verkligen det de hör. 

Tsunamin i Thailand 

26 december 2004 

– Den 26 december 2004 skedde också en kraftig förändring. Tsunamin 

påverkade människors medkänsla och denna förändring i det elektromagnetiska 

fältet varade så länge som 3 veckor. Så länge som människor 

donerade pengar, konstaterar Jörgen Tranberg. 

Under dagen kommer Jörgen 

Tranberg med hjälp av Lars Landström, 

ingenjör inom akustik, att 

mäta den effekt det har då 700 personer 

skickar sina positiva tankar och energi mot 

en enda person. Personen som har förmånen 

att få ta emot, och som samtidigt är 

uppkopplad till ett mätinstrument som registrerar 

hjärnvågor, är Mona-Lisa Bäckevik, 

ordförande i det Kraniosakrala Terapeutförbundet. 

Jörgen har plockat ut tre tider under dagen 

då det är möjligt för oss att sända denna 

energi och det är dessa tre tider som Lars 

och Mona-Lisa har att förhålla sig till. Poängen 

är att ingen av de två har en aning om 

vid vilken tid Jörgen Tranberg kommer att 

leda hela publiken in i den meditation där 

vi ska rikta vår tankes och vårt hjärtas kraft 

till en person. 

– Jag vill visa att vi kan påverka varandra 

och vår omgivning, säger Jörgen Tranberg, 

när han börjar dagen. Han vill visa att hjärnans 

medvetande går via hjärtat. 

Jörgen och hans bror Christer, som även 

finns med under dagen, driver tillsammans 

Bröderna Tranbergs Institut i Göteborg. 

De erbjuder kursverksamhet i bland annat 

kraniosakral terapi för allmänheten och för 

medicinskt utbildade terapeuter. De har 

även en klinik och en elevklinik där de ger 

klientbehandlingar. Båda bröderna har ett 

stort intresse för kvantfysik och har fördjupat 

sin förståelse inom detta område. De 

menar också att många svar kan sökas i det 

kvantfysiska området där den vetenskapliga 

medicinen har begränsningar. 

– Det är det här området, i utforskandet av 

helheten där man tar hänsyn till emotionella, 

mentala och fysiska aspekter, som är så viktigt 

för att vi ska bli friskare som människor, 

menar både Jörgen och Christer Tranberg. 

Det är ägget som bestämmer 

Jörgen lotsar oss igenom bilder och text 

och berättar mycket under dagen. Jag kan 

höra många som är förvirrade samtidigt 

som de är fascinerande. Vi får höra hur 300 

miljoner spermier sätter full fart mot ägget 

och ändå verkar det som att dagens teorier 

visar att det enbart är en enda spermie som 

får klartecken från ägget. 

– Det är dig jag vill ha, utropar Jörgen 

istället för ägget och hela publiken skrattar 

högt. Samtidigt är det ganska fantastiskt att 

tänka sig att just jag är utvald att bli till. 

– Det är inte ett omedvetet val att du är 

du. Du är ett medvetet val, säger han med 

eftertryck. 

– Jörgen Tranberg berättar att det tar 21 

dagar från det att spermien förenar sig med 

ägget till att det första hjärtslaget sker. Han 

lägger även tyngdpunkten på att det tar 21 

dagar för oss att förändra vår biokemi. En 

förändring av tankarna, en stilla stund under 

21 dagar kan förändra dig, eftersom det 

enligt Jörgen Tranberg, förändrar både ditt 

fysiska och emotionella tillstånd. 

Vi tänker 80 000 tankar per vaket dygn. 

80 000 tankar som leder till känslor. Känslor 

som leder till vibrationer. Vibrationer som 

påverkar både oss själva och vår omgivning. 

Och många av dessa tankar härstammar 

från en inre rädsla. Tänk om vi kunde förändra 

alla tankar till att vara positiva? Vilken 

förändring som skulle kunna ske. Inte bara av 

oss själva utan det skulle även påverka vår omgivning. 

Dessa vibrationer och fält som omger 

oss omger även jorden. Och de elektromagnetiska 

vågorna är mätbara. 

Vi påverkar och blir påverkade av de vibrationer 

som vi sänder ut och tar emot. Det blir 

väldigt tydligt när man hör Jörgen prata och 

visa bilder. Vi vet ju att tankar påverkar men 

det blir liksom mer verkligt när man ser det i 

bilder. Och precis som Jörgen säger behöver 

vi kramas mer för då sker den starkaste förändringen 

i det elektromagnetiska fältet. 

När du läser det här så är arbetet i full 

gång med att sammanställa resultatet från dagens 

resultat. Jan Jutander, ingenjör och Lars 

Landström, ingenjör inom akustik håller just 

nu och analyserar frekvenser, diagram och 

uppmätta värden. Jag är nog långt ifrån ensam 

om att se fram emot resultatet. Ascala Magazine 

vet också att fler tillfällen kommer där 

nya spännande mätningar kommer att ske. 

Läs om det i kommande nummer av Ascala 

Magazine. • 

Tankefältsexperimentet 

Göteborg 

18 oktober 2013 

Nå, hur gick det då med meditationen 

och publikens riktade tankar. 

Man kanske kan säga att det här var 

dagen då Mona-Lisa Bäckevik fick ta 

emot en enorm jättekram. En kram 

som gav henne en upplevelse som 

hon sent ska glömma. 

Läs om Mona-Lisas unika upplevelse 

i artikeln på nästa uppslag! 

16 

17



En oförglömlig dag 

Hon blev utvald som försöksperson under föreläsningen “Hjärnans 

medvetande går via hjärtat” där man ville undersöka om man kan 

påverka en person med positiva och kärleksfulla tankar utan att personen 

är närvarande. Hon accepterade uppdraget. 

Mona-Lisa Bäckevik satt i ett angränsande rum med EEG-mätinstrument 

runt huvudet och hade ingen aning om när och om hon skulle 

känna något av tankevågorna som alla 700 personerna skickade. 

Men som hon kände. Det blev en kärleksfull dag att minnas. 

Text: Mona-Lisa Bäckevik 

Foto: Lars Landström 

” 

Jag kände energier. 

Sedan började jag 

gråta, av tacksamhet. 

Och som jag grät! 

20 minuters gråt av 

tacksamhet och av 

kärlek. 

Mona-Lisa Bäckevik 

En av de mest fantastiska dagarna 

i mitt liv fick jag uppleva under 

Jörgen Tranbergs föreläsningsdag 

Hjärnans medvetande går via hjärtat. Jag 

blev tillfrågad om jag kunde vara försöksperson 

under föreläsningen. Det innebar 

att jag skulle sitta med EEG runt mitt 

huvud för att det skulle gå att mäta hjärnvågor 

under vissa tider av föreläsningen. Så 

mycket mer information fick jag inte. Det 

jag fick veta var att vi hade tre tider som jag 

skulle vara uppkopplad med EEG. Under 

någon av dessa tider skulle Jörgen be alla 

708 personer i publiken att rikta sin energi 

till mig. 

Under själva föreläsningen satt jag tillsammans 

med ingenjör Lars Landström i 

ett angränsande rum. Det var ett rum utan 

fönster, men med högt i tak och en fantastisk 

stor målning på ena väggen gjorde 

rummet energifyllt och behagligt. Vi hade 

ingen möjlighet att kunna höra något från 

föreläsningen. 

I början av föreläsningen presenterade 

Jörgen oss. Jag och Lars fick komma upp 

på scenen med EEG- band runt våra huvuden 

för att visa hur jag skulle se ut. Jörgen 

visade också en bild på mig och mitt 

namn på storbildsskärmen. Denna bild 

skulle eventuellt visas när sändningen till 

mig skulle ske. 

Första tiden jag skulle vara uppkopplad 

var 11.45. I det pannband jag hade runt 

mitt huvud fanns två elektroder som kände 

av mina hjärnvågor. Fem minuter innan 

kände jag av energier. Det började pirra i 

mage och hjärta. När klockan var slagen 

såg jag två delfiner komma till mig och 

dra i väg med mig ett par varv runt jorden 

för att sedan hamna i en stillhet flytandes i 

vattnet. Mitt hjärta öppnades med ett fantastiskt 

ljus. Jag såg hela vår jord komma 

och lägga sig till ro i mitt hjärta. Sedan 

blev allt stilla en stund igen, och det kändes 

om att jag låg och flöt. Efter en stund 

såg jag jordklotet igen och helt plötsligt var 

det som det fick igång sitt första hjärtslag, 

dunk-dunk, sedan fler hjärtslag. När de 15 

minuterna gått sa Lars att det var klart. Vi 

tittade på vågorna som registrerats på datorn. 

Vid de två tillfällena när jag fick en 

vision av jorden så blev det markanta skillnader 

på mina hjärnvågor. 

Lars och jag gick på lunch lite före de 

andra. Jag fick inte luncha med någon av 

de andra för att inte påverkas av vad som 

skett under föreläsningen. 

Nästa klockslag var 15.00. Det hände 

inte så mycket, och det kändes mest som 

att jag gick in i en avslappning. Jag blev lite 

orolig. Tänk om jag inte känner rätt. Tänk 

om jag inte känner när de skickar energin 

till mig, vilket fiasko det skulle bli. Men jag 

fick hela tiden till mig att jag skulle känna 

när de började skicka energi. Även Lars var 

övertygad om att vi kommer att känna det. 

Sista klockslaget 16.15 närmade sig och 

vi förberedde oss. Cirka fem minuter före 

började min mage att dra ihop sig och hjärtat 

började slå fortare. Jag kände energier 

runt om mig, speciellt runt armarna. 

– Känner du, frågade jag Lars. 

– Ja, sa han, det är på gång nu. 

Sedan brakade det loss!! När klockan var 

slagen sa jag: ”Jag vet inte vad som händer 

men nu börjar jag gråta, av tacksamhet”. 

Och som jag grät! 20 minuters gråt av 

tacksamhet och av kärlek. En stund trodde 

jag att både hjärta och hjärna skulle spricka. 

Det kändes som det inte fick plats allt 

det underbara som kom till mig. Alla celler 

i hela min kropp bara vibrerade. 

Lars ville att jag skulle berätta vad som 

kom till mig och hur det kändes under 

tiden, så han kunde skriva ner och dokumentera. 

Jag såg en bild där jag stod i mitten och 

alla i salen stod i en ring runt mig och 

skickade kärlek. Jag kunde se Jörgen och 

Christer tydligt som två stora ljusbärare, 

de andra såg jag lite mer diffust. Efter en 

stund vände sig alla i ringen och gav ut sin 

energi till ALLT. Jag såg sedan fattiga och 

sjuka hålla sig om sina hjärtan och tacka så 

ödmjukt för det vi alla gav. Även vår jord 

tackade för vårt jobb. Det kom så mycket 

tillbaka. Jag satt och höll mig för hjärtat 

och bara tänkte TACK, TACK, TACK! 

Jag hade velat krama om alla 708 personer 

och tacka dem för den underbara 

energi de gav. Hela jag skakade. Det är så 

svårt att förklara denna känsla. Men när 

jag fött mina barn och fått dem på bröstet 

hjärta mot hjärta, det är en känsla som kan 

liknas vid det jag kände då. En underbart 

fantastisk känsla av kärlek och tacksamhet. 

Innan jag öppnade mina ögon, hörde jag 

Lars som sa, ”Ja, ja” och så lite snyft emellan. 

Alldeles efter jag öppnat mina ögon kom 

Mikael Nilsson in i rummet. Han har varit 

med under allt förarbete. Han ville se hur 

det gått för oss under dagen. Jag frågade 

hur det var i salongen när de sände. Han 

berättade: 

– Det var som en virvelvind som drog i 

väg bakom mig mot dig, sa han. 

När vi kom in i salongen kände jag allas 

blickar mot oss. Jag var så tagen så jag 

fick ta tag om Lars arm, jag hade svårt för 

att stå helt upprätt. Jag skakade och var 

väldigt nära att på nytt börja gråta när jag 

såg alla underbara människor. Lars visade 

vågorna på storbildskärmen och förklarade 

vad som hänt. Sista bilden han lade upp 

var ett kort på mig när jag satt och grät 

med en pappersnäsduk i ansiktet, och dessutom 

en text om vad jag upplevt. 

Sedan var det min tur att försöka berätta 

för dryga 700 personer vad jag upplevt 

men det var inte lätt. Jag var så darrig, nära 

att brista ut i gråt, men jag fick i alla fall 

fram att jag tackade alla från hela mitt 

hjärta. 

Lars Landström ska nu gå igenom dessa 

EEG-diagram tillsammans med ingenjör 

Jan Jutander, som också varit delaktig i 

denna mätning, men som inte kunde närvara 

denna dag. 

Sedan fick jag information. Vid det 

första tillfället hade Anci Hjulström och 

Rickard Åström spelat och sjungit Håll 

mitt hjärta och hela salongen var en enda 

stor kör, 700 personer som stod upp och 

sjöng. Vid andra tillfället föreläste Jörgen 

som vanligt. Inte konstigt att jag inte kände 

något speciellt då! Men det kom desto 

mer vid sista tillfället. Det fick mig att inse 

att jag måste lära mig att lita på min egen 

intuition och magkänsla mycket mer än 

vad jag vågat göra tidigare. Fredagen den 

18 oktober 2013 kommer för alltid att 

vara en oerhört stor dag i mitt liv! 

Jag sov oerhört gott på natten. Vaknade 

vid ett tillfälle och kände bara ljus och 

tacksamhet runt mig. Då var det lätt att 

somna om igen! Varma kramar till alla er 

som deltog. 

Mona-Lisa Bäckevik 

Ordförande, Kraniosakrala 

terapeutförbundet 

18 

19

Attraktionslagen 

Malin lever 

Attraktionslagenn 

med attraktionslagen 

Om du är ensam i Costa Rica och känner dig 

rädd och sjuk efter att ha fått tre hjärtinfarkter 

på 24 timmar och bara längtar efter stöd 

och någon att hålla i handen men vet att 

ingen finns för dig – skulle du ge upp då? 

Det gjorde inte Malin Hammar. 

Hon tänkte och skapade levande bilder för 

attraktionslagen finns ju bara där, för dig 

och för mig, oavsett om vi tillämpar den eller 

inte. Den tillämpar helt enkelt sig själv. 

Text & Foto Malou Thorman 

Attraktionslagen och starka 

”målbilder hjälpte mig att överleva 

Fakta 

Malin Hammar 

Utbildad och professionell föreläsare på heltid. 

Hon har arbetat och studerat utomlands i 11 olika länder 

under 30 år och arbetat som försäljnings- och marknadschef 

inom den 5-stjärniga hotellbranschen. Hon pratar sex 

olika språk och kan hålla sina föreläsningar på 4 av dem. 

Här är några av titlarna: “Att leva med attraktionslagen”, 

”Jorden runt på 60 minuter”, ”När man ligger på sin dödsbädd 

önskar man INTE att man hade arbetat mer”, ”Ungdomar, 

våga studera utomlands”, ”Hur säljer man i andra 

länder?”, ”Sälj dig själv och din produkt bättre”. Hon är 

också vald som Ambassadör för kvinnligt företagande. 

http://hmci.se/ 

Långt innan ”The Secret” blev 

känd i Sverige, levde Malin Hammar 

efter attraktionsteorins lagar. 

Eller rättare sagt, Malin använde sig av attraktionslagen 

på ett medvetet sätt. 

– Rakt på sak och mycket enkelt är det så att 

det som vi tänker, säger eller skriver är det 

som universum svarar på, säger Malin. 

Gång efter annan har Malin själv använt sig 

av sin tankes kraft för att manifestera det 

som hon behövt och behöver i livet. 

Malin Hammar är en dynamisk, energisk 

kvinna. Det går inte att undvika att bli påverkad 

av hennes utstrålning. Någonstans 

blir det självklart att hon kan tala 6 språk, 

det är inget konstigt med att hon jobbat i 11 

olika länder eller styrt och ställt inom hotellvärlden. 

En kompetent och stark kvinna 

helt enkelt. Så när jag hör henne berätta att 

hon en dag för cirka 2,5 år sedan befann sig 

i en situation där hon hade cirka 1 procents 

chans att överleva blir jag undrande och förbryllad. 

Vad har hon varit om? Det är också 

nu som jag förstår exakt hur stark, motiverad 

och fokuserad Malin är. 

Skapar inre bilder 

Hon vaknar upp en dag med smärta, tror 

att det är halsbränna, tar en sväng till apoteket 

där hon får lite medicin och fortsätter 

till jobbet, som i det här läget är i Costa 

Rica. 

Dagen efter återkommer smärtorna och 

när hon nu tar sig till sjukhuset får hon reda 

på att hon haft tre hjärtinfarkter inom lop- 

pet av 24 timmar. Det är nu en aning rädd 

och mycket ensam Malin som ligger på ett 

sjukhus i Costa Rica. 

Mitt i allt får hon besked att hennes amerikanska 

försäkringsbolag inte vill betala för en 

operation och då förstår Malin att ska hon 

ha den minsta chans är det dags att ta till sin 

övertygelse om att saker och ting reder ut sig. 

Eftersom hon även var ensam och hade ett 

behov av en hand att hålla i, var detta också 

något som hon började fokusera sig på. 

Hennes tankar och inre bilder pendlade mellan 

att hon föreställde sig själv helt frisk på 

en äng till att hon hade besök av en person 

som hon kunde hålla i handen och samtala 

med på hennes eget språk, svenska. 

Det dröjer inte länge förrän sköterskan 

ivrigt berättar för Malin att det är en svensk 

tjej som har blivit inlagd precis i båset bredvid 

hennes. Inte långt därefter hör hon en 

svensk manlig stämma prata på ren Göteborgska. 

Det är Lasse Gustavsson, brandmannen 

som sadlade om efter olyckan och blev 

föreläsare. 

Lasse blir den hand som Malin håller i 

och den som så småningom även blir hennes 

mentor. Malin blir efter fyra dagar opererad 

och enligt läkaren är det ett rent under att 

hon klarat sig. 

Malin berättar att hon nu är förbjuden att 

ge sig in i hotellbranschen igen och att hon 

istället tog till sig Lasses råd att bli föreläsare. 

Elefantens välsignelse 

Men hennes väg tillsammans med attraktions-lagen 

började för cirka 21 år sedan då 

hon arbetade som försäljningschef på ett hotell 

i Indien. Malin berättar: 

– En dag var jag på marknaden och då 

såg jag en elefant med en vackert målad snabel. 

Jag gick närmare och frågade elefantens 

skötare om jag fick klappa elefanten. Javisst, 

svarade ägaren men han tittade samtidigt på 

mig med sina mycket speciella ögon och frågade 

”Vill du inte bli välsignad av den?” 

– Jag lägger pengar i min hand och stunden 

efter står mitt hår åt alla håll och kanter. 

Det är som att få kraften från 3 hårfönar 

samtidigt. Elefantens välsignelse bestod av 

att den blåste på mitt huvud men det var vad 

elefantskötaren sa efteråt som fick mig att reagera. 

Åtta gånger tidigare har det nämligen 

hänt att vilt främmande människor på helt 

olika ställen runt om på jordklotet, kommit 

fram till mig och sagt samma sak. 

– Du har fått många gåvor men om du 

lever efter attraktionslagens tecken så skulle 

du kunna använda dina gåvor bättre, säger 

elefantens skötare efter att ha studerat mig 

en lång stund. 

Visualiserar nytt jobb 

Malin berättar sedan hur hon fick en 

förklaring av attraktionslagen och att hon 

tackade mannen och gick därifrån med en 

ny kunskap i sitt liv. Det dröjde 9 månader 

innan det blev dags för henne att använda sig 

av mannens råd. 

I Indien blev det oroligare och oroligare 

och Malin insåg att det var dags för henne 

att skaffa sig ett nytt arbete. Hon kom att 

tänka på mannen som hade berättat för henne 

om attraktionslagen och förstod att det 

var dags att försöka praktisera den medvetet. 

Hon började genast visualisera och meditera 

i omgångar under 3 dagar. Hon visualiserade 

för sitt inre ett fint hotell, trevliga rum, trevliga 

arbetskamrater med mera. Hon byggde 

helt enkelt upp en helt ny arbetsplats för sig 

själv, för sin inre syn. 

– Efter 3 dagar ringer telefonen. Det var 

en god vän från New York som sa: ”Jag har 

hittat världens pangjobb till dig. Du måste 

söka det här jobbet, det är på bästa hotellet. 

Ring vd:n direkt.” 

När jag ringer upp chefen visar det sig att 

han 3 timmar tidigare har avskedat en kvinna 

från sin försäljningsavdelning. Han blir 

mycket konfunderad över hur det kommer 

sig att jag ringer precis i det här ögonblicket 

och då får jag tillfälle att säga det där som 

man kanske bara får säga en gång i livet. ”I 

keep myself informed!”. Hon fick jobbet. 

Mediala gåvor 

I dag har hon varit med om flertalet händelser 

där visualiseringar haft en avgörande 

betydelse för hennes liv. En av gåvorna Malin 

berättar om är hennes medialitet. Hon 

kallar det ”att kunna prata med kompisarna 

som lämnat oss”. En annan gåva är att hon är 

synsk, Malin förklarar det med att hon kan 

känna fara innan det händer och att det har 

räddat livet på henne två gånger. Men det är 

21

Kraftplatser 

Kraftplatser 

”På Hawaii 

hittade jag 

Lemuriens 

gömda kristall” 

Ehva Löpp 

besöker kraftplatser: 

Text och foto: Ehva Löpp 

Hawaii. En andlig tillflyktsort 

och en svindlande 

vacker ögrupp. 

Hawaii är även ön som 

gömmer på en underbar 

hemlighet, kristallen 

som härstammar 

från Lemurien. 

Alla hawaiianska öar 

är också uppkallade 

efter olika chakran. 

Natursköna Kauai 

kallas Pineal gland, 

tallkottkörteln eller 

som benämningen 

är i chakrasystemet 

– ”Det tredje ögat”. 

På Hawaii, där finns 

magin. 

22 

23

Kraftplatser 

Kraftplatsern 

Kristallresan 

” 

Myten var 

sann och 

blev mitt 

livs äventyr 

Ascalas 

reporter 

Ehva Löpp 

åkte till 

Hawaii för 

att leta efter 

något som 

få trodde 

existerade, 

Lemuriens 

kristall. 

Foto: 

Freja 

Löpp 

24 

Jag sitter i den vräkiga taxin. 

Taxichauffören är kraftigt byggd 

med en lika kraftig näsa. Jag tar 

mod till mig och frågar efter målet på min 

resa till Hawaii. 

– Vet du möjligtvis var jag kan hitta den 

heliga kristallen som folk från hela världen 

vallfärdar till? 

– Den går inte att hitta, svarar han eftertänksamt. 

Kristallen är en myt. 

Han är inte ensam att ha den åsikten. 

Men jag ger mig inte, jag ska hitta kristallen. 

Från Honolulu går det flyg till de övriga 

öarna och jag väljer Kauai av en ren impuls. 

Kauai är den äldsta och grönaste ön. 

Där ska jag leta efter myten. 

Hela den vulkaniska ökedjan Hawaiiöarna 

består av hundratals öar spridda 

över 2 400 km. I sydöstra änden av ögruppen 

finns de åtta huvudöarna som är, från 

nordväst till sydöst, Niihau, Kauai, Oahu, 

Molokai, Lanai, Kahooawe, Maui och Hawaii. 

Ön Hawaii är den största och kallas 

ofta för ”The Big Island”. 

Det är fredag, tidigt. Flygfärden är över 

på ett par ögonblick och jag landar på flygplatsen 

Lihue. Frukosten består av starkt 

gott kaffe. Asfalten ångar av värme när jag 

får min hyrbil. Alla andra hyrbilarna på 

parkeringen är grå, min är läppstiftsröd. 

Himlen är blå och jag känner mig lycklig. 

När jag kommer fram till hotellet, 

Kauai Sand, brusar havets vågor högt när 

jag checkar in. Receptionisten är kort, 

rund och glittrande glad. Det doftar rent. 

Jag passar på att fråga henne om den heliga 

kristallen, om hon möjligtvis vet var 

den kan finnas? När receptionisten Clarissa 

svarar, pigg som en ekorre, tappar jag 

nästan hakan! 

– Ja, visst vet jag det! Den står tvärs över 

gatan, cirka en kilometer upp på berget i 

ett hinduistiskt tempel. 

Min röda bil slingrar sig upp mot templet 

Kauai’s Hindu Monastery. Naturen 

är magisk med tropisk växtlighet och det 

känns som jag befinner mig mitt i filmen 

Avatar. Det är inte så konstigt eftersom 

delar av filmen faktiskt spelades in på ön, 

liksom Jurassic Park. 

Den heliga kristallen 

En rödtecknad katt med en svepande stor 

svans hälsar mig välkommen till den sexkantiga 

paviljongen bredvid parkeringen. 

På mitten av 

paviljongens golv 

står en urna där man 

kan bränna bort sina 

problem efter man 

skrivit ned dem 

på ett papper. 

Jag bränner bort 

tre problem och 

hoppas på det bästa. 

I en hylla ligger flera olika saronger i vackra 

färger för den som vill dela klädkoden. Jag 

följer den fyrbenta skönheten genom grinden 

in i magin för att leta efter myten, den 

heliga kristallen. 

Först kommer jag fram till ett gigantiskt 

träd, ett indiskt ”Banyan Tree” med slingrande 

grenar som går från kronan ned mot 

marken likt lianer, en levande symbol för 

hinduismens styrka och bredd. Under alla 

lianer står en stor staty av guden med sex 

ansikten, Lord Shanmuga. Han vägleder 

den gudomliga visdomen och utövandet av 

yoga. På statyn ligger mängder av små stenar 

som människor har offrat till honom. 

Bedövande vackert 

Jag kommer fram till en gnistrande 

turkos grund pool. Den är helig och har en 

staty av barnet Sai på kortändan och mantrat 

”OM” målat på botten. Den frodiga 

grönskan är överdådlig och jag njuter av de 

pastellfärgade näckrosorna och de heliga 

lotusblommorna som sprider sin gudomliga 

doft. 

Jag doppar tårna i det svala vattnet innan 

jag går vidare mot det lilla mörka 

stentemplet. Mina favoritblommor, de 

blodröda flamingobladen, lyser överallt 

och den varma solen smeker min hud. 

Stenarna på tempelväggarna är i stor 

kontrast till den guldgnistrande dörren. 

Med en pirrande nyfikenhet stiger jag in 

i det heliga templet, rummet är litet, med 

en röd matta på golvet. Det tar några 

sekunder innan mina ögon hinner vänja 

sig vid mörkret och jag upptäcker först inte 

25

Kraftplatser 

Kraftplatser 

”Kristallen står 

längst in i rummet. 

Jag är mållös. 

Munken Saravana, 

ler och säger 

”Välkommen hem.” 

” 

Det sägs att Lemuriens 

energi renar auran på 

djupet och balanserar 

alla chakranivåer. 

Enligt lokalbefolkningen 

på Kauai räcker det att 

befinna sig på ön för att 

känna av dess behagliga 

healing som återställer 

balans och harmoni 

i kroppen. 

Ascala Magazine tackar 

Sannyasin Saravananathaswami, 

förkortat 

Saravana, vid ”Kauais 

hinduiska tempel och 

Lemuriens hjärta” för tillstånd 

att publicera bilder. 

munken som sitter lutad mot väggen. Han 

reser sig upp och tittar nyfiket på mig med 

ögon som avslöjar hans goda energi. Hans 

ögon är blå och mjuka. 

– Jag har rest från Sverige för att hitta den 

heliga kristallen, berättar jag, finns den här? 

Han tittar förvånat på mig. 

– Hur hittade du hit, frågar han nyfiket 

och berättar att templet anses som slutdestination 

för pilgrimer som vill bli upplysta. 

Munken har bar överkropp, yvigt skägg 

och är i 35-årsåldern. Han har en orange 

sari runt höften och ett halsband med 

bruna bollar runt halsen. På hans vänstra 

handled har han en stilig klocka, precis 

som om han hade burit kostym. 

– Kristallen står här, säger han sedan 

med en svepande gest med handen inåt 

rummet. 

Jag ryser. Kristallen, som folk från hela 

världen vallfärdar till, men som man bara 

får information om från mun till mun eller 

genom drömmar och visioner står framför 

mina ögon. 

Vision genom en dröm 

Jag tappar fullkomligt hakan, i min fantasi 

har kristallen varit stor. Men inte så här 

stor, den är nästan en meter hög och 80 

cm i diameter i en rund form med spetsig 

topp. Kristallen är smyckad med mängder 

av orangefärgade blommor i band och står 

på en vit trappavsats längst in i rummet. 

Jag är mållös. Munken, med ofantligt 

många bokstäver i sitt namn, Sannyasin 

Saravananathaswami, men med den praktiska 

förkortningen Saravana, ler åt mig. 

– Välkommen hem, säger han. 

I begynnelsens tid, före Atlantis, kom 

andeväsen från Plejaderna till jorden. 

Lemurierna var mycket intelligenta varelser 

som kommunicerade genom telepati. De 

var okönade och livnärde sig på dofter. De 

valde att komma till bland annat Hawaii 

för att de attraherades av vulkanernas eld 

och utbrott. Jag står framför en av de fem 

heliga kristallerna som härstammar från 

Lemurien. Saravana ser min entusiasm och 

fortsätter berätta: 

– När man står bredvid kristallen har 

man direktkontakt med universum. Den 

fungerar som en magnet där kristallen är 

centrum, förklarar han. 

På 70-talet gick templets guru och 

grundare Satguru Sivaya Subramuniyaswami 

och fikade på Coco Palms som ligger 

en bit härifrån. Ett mycket trendigt kafé 

på den tiden och samma hotell där Elvis 

Presley spelade in filmen “Blue Hawaii”. 

Det här blir bara bättre och bättre, tänker 

jag som fullkomligt älskar Elvis! Saravana 

fortsätter att berätta historien: 

– Varje dag gick han ner till Coco Palms 

för att dricka kaffe. Han bar på en hemlighet, 

han hade i en vision fått reda var en 

av de fem gigantiska kristallerna från Lemurien 

låg gömd. En dag berättade han sin fantastiska 

vision för kaféägaren Alimitra Zion. 

Alimitra måste först ha trott att han skojade, 

för det visade sig att hon också hade fått 

exakt samma vision genom en dröm! 

– Båda hade fått veta att kristallen låg 

gömd i en grotta i Arkansas, USA. Subramuniya 

började samla in pengar och en mängd 

människor donerade 50 dollar var. När de 

hade fått ihop en skälig summa köpte han 

biljetter till Alimitra för att åka till Arkansas 

längs Mississippifloden. ”Kom inte tillbaka 

utan kristall”, uppmanade han Alimitra. 

Hon besökte gruvarbetarna två gånger 

utan framgång, men vid det tredje besöket 

lyckades hon övertala dem och de visade 

henne sin hemlighet. Gruvarbetarna i Arkansas 

hade under många år gömt den 

sexkantiga kristallen i grottan. De förstod 

att den var mycket värdefull, men de visste 

inte vad de skulle göra av den. Kristallen 

som väger cirka 300 kg och är 88 cm hög 

transporterades till Kauais hinduiska tempel 

och Lemuriens hjärta. 

Munkarna vakar 

Där har Saravana och munkar i templet 

vaktat över den sedan dess med ett rullande 

tre-timmarsschema, dygnet runt och året 

om. Saravana visar också en annan mycket 

spännande sak. Mitt på golvet står ett runt 

bord med stenar utlagda i viktiga astrologiska 

positioner, Yugus. En helt annan tideräkning 

än vad vi är vana med. 

Det sägs att Lemuriens energi renar auran 

på djupet och balanserar alla chakranivåer. 

Enligt lokalbefolkningen räcker det 

att befinna sig på ön för att känna av dess 

behagliga healing som återställer balans 

och harmoni i kroppen. 

Ön är magisk 

Kauai är den äldsta ön av den Hawaiianska 

ökedjan, 553 kvadratkilometer stor 

med regnskogar, unika stränder för surfare, 

berg med svindlande vacker utsikt 

och vattenfallen som är många och magiska. 

Det är ett överflöd av naturliga underverk. 

På snirkliga vägar tar jag mig upp 

till Kalalau Lockout med min röda bil. 

I fantasin ”äter” jag dofter av tropiska 

blommor som en äkta Lemurian när jag 

blickar ut över de grönskande djupa dalarna 

och regnskogarna i Waimea Canyon. • 

26 

27

Sommarintervju 


Sommarmöte 

med Terry i bersån 

Bland sommargrönska i trädgården sätter sig mediet 

Terry Evans ner och berättar om framtiden och drömmar. 

Men samtalet börjar med en vandring tillbaka till mammas 

gata och uppväxtåren. Kraftfulla kvinnliga förebilder både 

hemmavid och i spirituella församlingar har visat 

sig vara hans bästa lärare genom livet. 

Text & Foto Maria Äxter 

När helgens kursdeltagare bär 

ut väskorna till bilen får Ascala 

en pratstund med Terry Evans. 

Med en tekopp i handen sätter vi oss vid 

dammen som porlar stilla i sommarsolen. 

– This was nice, säger Terry när han 

sätter sig ner. Det här var härligt. 

Tillsammans ger vi oss ut på en tidsvandring 

när vi pratar om personer som 

har betytt mycket för Terrys utveckling. 

Hans mediala gåvor gav sig till känna redan 

som treåring, även om han då inte 

hade något språk för vad han upplevde. 

– Min första lärare var min mormor. 

En vardaglig kvinna som jobbade med 

att städa hemma hos andra. 

När jag undrar hur Terrys mormor undervisade 

och i vilket ämne svarar Terry: 

”Livskunskap.” 

– Hon satte gränser och lärde mig disciplin 

på ett kärleksfullt sätt. Jag var väl ingen 

ängel och gick jag över gränsen lät hon 

mig få veta det på en gång, berättar Terry. 

Jag undrar vad det har att göra med 

andlighet. Terry har svaret klart: 

– Allt. Etik, struktur, skillnaden mellan 

rätt och fel. Hon fanns närvarande 

i mitt liv och bara genom att lägga sin 

hand på min axel visade hon att hon såg 

mig. Hon gav mig kärlek. 

– Hennes prägel följer nog med mig in 

i klassrummet när jag undervisar. Vi är alla 

lika oavsett utbildning och jobb. Alla behöver 

bli sedda och hörda för att utvecklas. 

Under uppväxtåren när Terry Evans 

var mellan tre och åtta år vistades han tre 

olika perioder på barnhem. Det var inte 

ovanligt på den tiden, men för Terry kan 

det även ha ordinerats på grund av sjukdom. 

Upp till femårsåldern drabbades 

han av flera allvarliga sjukdomar som 

hjärnhinneinflammation och lunginflammation. 

– De åren lärde mig tidigt att ta ansvar 

själv och stå på mina egna ben, vilket 

var både bra och dåligt. Man glömmer 

förstås, men det tog ett tag innan jag 

lärde mig att be om hjälp av någon annan, 

säger Terry och hans blick fastnar på 

några vita jasminblommor samtidigt som 

han blir försjunken i tankar. 

Vi sitter tysta en stund och låter tankarna 

komma och gå. I solskenet utanför 

kursgården i Fanthyttan ter sig barnhemsvistelse 

avlägset. 

– När jag besökte England för något år 

sedan körde jag ner till barnhemmet vid 

kusten. I dag är det ett behandlingscenter 

för barn med speciella behov. När jag 

stod utanför byggnaden kändes det inget 

speciellt. Men när jag gick in genom dörrarna 

– då blev jag sju år igen, säger Terry 

tankfullt, och berättar om hur alla minnen 

flödade mot honom. 

Han säger att han blev väl behandlad av 

nunnorna och kyrkan som drev barnhemmet 

och minns det som helt okej. Strikt, 

men okej. Förutom söndagarna då det 

var, två gudstjänster och en stark lukt av 

28 

29


För Terry Evans, privatpersonen, 

är trädgårdsarbete meditation 

Debatt 

Hur kan vi som tror på ett liv efter detta 

inte prata om Döden? 

Vad är det som gör att vi inte 

samtalar mer om döden? 

Vi pratar massor om livet efter detta men 

sällan om dödsögonblicket. Efter att ha varit 

närvarande vid ganska många både närstående 

och andras bortgång vet jag att det 

finns ett behov från både de som går bort 

och de anhöriga till ett mer öppet forum. 

Det finns känslor som behöver luftas och 

rökelse och ritualer han inte förstod något av. Blanche Tilling ledde grupper där man Och efter över 40 år som medium finns 

känslor som behöver förankras. Det finns 

– Jag åkte tillbaka för att kunna sätta diskuterade etik och filosofi inom mediumskapet 

och den spiritualistiska tron. – Oh yes! Hela tiden. Livet är spän- 

det nytt att lära. 

önskningar som behöver uttryckas och viljor 

punkt. Men även av nyfikenhet och nostalgi 

och det är jag glad för idag. När jag – Hon var en otroligt bra lärare för nande dagar, sorgsna dagar, förvirrade 

som behöver nedtecknas. 

stod där i porten och alla minnen sköljde mig. Hon lärde ut ordning och reda och dagar. Du vet aldrig i förväg vad som 

över mig, då förstod jag vilken psykologisk 

i utvecklingsgruppen uppmuntrade hon kommer att bli en viktig lektion och din 

Hur kan vi som pratar så mycket om vikten 

effekt det har att vara ifrån sin familj. oss alla att berätta vad vi tyckte som indi- 

nästa insikt, svarar Terry vaket och snabbt. 

av att ta hand om livet och leva det fullt ut 

När han var tolv år drömde han en väldigt 

speciell dröm, men det var inte förrän tuatlist National Union). Det hjälpte mig känns alltid bra. Mediumskap är inte allt- 

och vi som pratar om att livet fortsätter efter 

vider baserat på SNU:s värderingar (Spiri- 

– Andevärlden är med mig och det 

långt senare han förstod drömmens betydelse. 

afrikansk man visade mig runt i världen 

att utveckla min personliga förmåga och 

ställa oss frågan ”Vad fungerar för mig?” 

ing i min vardag men det har öppnat upp 

en del av min dröm då har jag förverkligat 

– Drömmen var tydlig och kraftfull. En 

och vi flög tillsammans och mötte personer 

potential. Blanche Tilling ville att vi skulle 

och ”Vad är det bästa för mig?”. 

mitt medvetande. Om jag kan förverkliga 

mitt löfte till mig själv. 

döden hoppa över det så viktiga ämnet, 

döden? 

från olika kulturer. I dag tänker jag att 

– I en annan inkarnation tog jag ett 

Hur mycket låter vi rädslan styra oss och vad 

det var en glimt av min framtid, säger mediet 

Terry Evans och tar en klunk engelskt I sammanslutningen ”Institute of me- 

medium för andevärlden, säger Terry Evans. 

är det för rädsla som vi bär med oss? 

Eileen var en kraftfull lärare beslut att göra det här valet, att arbeta som 

te, självklart med mjölk. 

diums” mötte Terry sin nästa lärare, Eileen – Minns du det livet? 

– Den afrikanske mannen, en zulukrigare, 

har jag mött flera gånger under mitt liv. för undervisningen. 

jag var en liten skolpojke och vår lärare 

Tänk på döden. 

Roberts. Hon var president och ansvarig – Glimtar av det. Jag minns en gång när 

Han har gett mig en tröstande känsla när det – Hon var kraftfull. Inte min mest kärleksfulla 

lärare, men någon som jag respek- 

någon kunde översätta en tysk text till en- 

skojade med oss i klassen och frågade om 

Detta uttryck finns i skrift utanför en stor 

har varit kaos runt omkring mig. Min start 

i livet tvingade mig att vara som en krigare 

och en nomad för att jag skulle klara mig. 

terade högt. Hon lärde mig att bli en bättre 

och ansvarsfull kanal för andevärlden. 

gelska. Då hör jag mig själv säga ”Ja, det 

kan jag”, och jag har än i dag ingen aning 

kyrkogård här i Göteborg. Och jag tänker att 

nog är det värt att göra det. Tänka på den. 

styvfar. Familjen hade det knapert. Terry – Hon lärde ut att mediet är och ska visste att jag kunde, säger Terry och slår 

Döden är det enda som vi kan vara säkra på 

När Terry Evans var 15 år flyttade hans 

gick med i militären för att få en utbildning 

– På vilket sätt? 

vara en neutral kanal. Vi ger röst till anden 

om var den kunskapen kom ifrån. Jag bara 

ut med händerna som för att visa att även 

och för att kunna flytta hemifrån. Då 

drömde han om att arbeta som kock och 

på deras sätt. Vad jag tänker och tycker 

som medium hör inte dit. Hon lärde mig 

han blev överraskad, för till allas häpnad 

översatte han texten från ett språk han inte 

att vi alla ska stifta bekantskap med och lite 

dumt är det nog att undvika ett ämne som är 

Vid 22 års ålder mötte han Blanche gift som medium att säga till människor Terry anser att man inte behöver vara 

gemensamt för oss alla. 

Tilling. Hon var ordförande för den lokala 

hur de ska leva sina liv. Det är deras ansvar, ett medium för att få kontakt med en 

att resa runt i världen. 

också en viktig sak – det är inte vår upp- 

kunde helt utan problem. 

spiritualistiska kyrkan i grannskapet. säger Terry Evans med eftertryck när han översinnlig energi. Han tror att vi alla har 

Hon introducerade den filosofin för Terry. minns speciella undervisningstillfällen. sin potential. • 

//Malou Thorman 

30 31

Tankar om tro 

Tankar om tro 

Sandra Kinleys tro får andra hjärtan 

att hitta sin väg 

Hon är döpt i Anglikanska kyrkan och uppväxt med romersk-katolsk 

tro. Hennes mormor i England hade sin tro inom spiritualismen och 

1999 prästvigdes hon i Svenska kyrkan enligt luthersk tro. 

Sandra Kinley har upplevt religion på nära håll i många skepnader 

och hittat allt närmare till sin Gud. 

Varma 

tankar 

om tro 

Text & Foto Maria Äxter 

Som tonåring bodde hon under 

några sommarveckor hos sin 

mormor i England. Mormor som 

var troende spiritualist besökte regelbundet 

kyrkorna och gick på så kallade ”demonstrations”. 

Sandra var glad att få vara 

med sin mormor och lade inga värderingar 

i religionen som sådan, men minns i dag 

hur glada människor blev när de fick en 

hälsning från andra sidan. Hon minns 

också hur spännande det var att följa äldre 

damer med blålila hår till köket och hjälpa 

till att koka thé. 

Fyrklöver av religioner 

Som ung tänkte hon inte så mycket på 

hur privatsittningar och möten gick till, 

men när hon blev äldre reflekterade hon 

över arbetssättet i de spiritualistiska föreningarna. 

– Då var det i alla fall så att om man bokade 

en privatsittning, en reading, och inte 

var nöjd inom tio minuter så kunde man 

säga till och då fick man automatiskt pengarna 

tillbaka. Healing kostade ingenting 

utan ville man kunde man lämna en valfri 

donation istället, säger Sandra Kinley. 

Sandra Kinley poängterar att när mormor 

hade bokat tid för en reading eller en 

healingstund fick hon sitta i ett annat rum 

och vänta. Där fanns det oftast någon katt 

att pyssla om eller ett glas saft att dricka. 

Vi reflekterar tillsammans över fyrklövern 

av religioner som har varit närvarande i Sandra 

Kinleys liv och frågan som naturligt dyker 

upp är hur känner man var man hör hemma? 

– I mitt liv har Jesus med de fluffiga 

lammen varit självklar så länge jag kan 

minnas. Gud Fader innebär trygghet och 

Den helige andes virvlande skapande kraft 

har alltid funnits där. Och faktiskt bokstavligt 

räddat mig från farliga situationer. 

– Det jag hade svårt för var tanken att 

Jesus skulle ha korsfästs och dött för min 

skull. Det var som om något i den kristna 

tron inte hade förmedlats till mig. Därför 

ville jag inte heller konfirmera mig när det 

kom på tal. Då kände jag inte att det stämde, 

berättar Sandra Kinley. 

Bad om vägledning 

Men hon säger i nästa andetag att hon 

alltid har kunnat luta sig mot Jesus som ett 

lamm när hon har behövt. 

– Känslan av hans närvaro har varit 

bästa vägvisaren när jag har valt rätt väg 

för mig, säger Sandra Kinley enkelt när vi 

berör begreppet tro. 

Som ung saknades vissa pusselbitar och 

hon valde inte prästyrket på en gång. Mer 

som en kompromiss utbildade sig Sandra 

Kinley till psykolog för, som hon beskriver 

det, prästyrket väljer man inte, det är ett 

kall. 

– Stunden kom när jag bad i en mycket 

svår livssituation och lade bort min egen 

vilja, mitt ego och mina kompromisser och 

sa: ”Herre, hjälp mig. Visa mig vägen.” Då 

kände jag en oerhört stark närvaro, som 

i en dröm. Framför mig såg jag en hand, 

en arbetarhand, genomborrad av ett sår. 

Handen tog tag i min hand och drog mig 

uppåt, berättar Sandra enkelt och jag känner 

en rysning svepa genom rummet och 

mina hår på armarna ställer sig rakt upp. 

– Det var en stark känsla. För första 

gången förstod jag vad korsfästelsen betydde, 

Jesus fanns där för mig och jag kände 

i hela mig att ”Han dog så att jag kunde leva 

och han vill ha mig i sin tjänst”, säger Sandra 

Kinley och ler varmt och innerligt vid minnet. 

Mogen för prästyrket 

Att säga ja till prästutbildning i sitt hjärta 

innebar inte att det var lätt att säga ja till 

nudlar och studielån. Men vägar och dörrar 

öppnades och hon bestämde sig, hon 

skulle bli präst. 

Hon säger att kärleken är det största. 

Kärleken som gör uppoffringar. 

– För mig har det blivit tydligt att kärleken 

är i kroppen. Gud blir människa i våra 

liv och delar våra livsvillkor. Guds rike är 

inom oss. I Bibeln står det att vi är fria att 

pröva allt, att vi kan ta vara på det goda, 

säger Sandra Kinley och tillägger att ibland 

måste man gå en omväg för att hitta hem. 

I Sofia församling i Stockholm har hon 

sin andliga hemvist som gudstjänstdeltagare. 

Hon arbetar med dop, vigslar, bikt och 

själavård. För närvarande låter hon herren 

leda henne i livet där hon behövs bäst. • 

32 

33

Schamanism 

Schamanism 

Dona Maria 

– en Paco 

från Peru 

helar med ljud 

Passet säger att Dona Maria är 66 år. 

Själv säger hon att hon är 83. Men 

oavsett hennes exakta ålder är det en 

mycket gammal kvinna som har flugit 

över halva jordklotet tillsammans med 

sin yngsta son och en översättare för att 

förmedla sin uråldriga kunskap till människor 

i Sverige. Jag träffade Dona Maria, 

som växt upp i väglöst land i en by i de 

Peruanska bergen, en varm och solig 

dag i augusti. När jag klev in i lägenheten 

i Bromma där Dona Maria tar emot, 

möter hon och hennes följeslagare mig 

med en hjärtlig hälsning. ”Hon säger att 

ni är systrar”, säger tolken. 

där solen går upp. Jag instruerades att lägga mig på bänken och 

efter en stunds gestikulerande förstår jag att Dona Maria menar 

att jag ska blunda. 

Healingsessionen skilde sig ganska mycket från annan healing 

jag upplevt tidigare och kännetecknades av ljud och rörelse. Dona 

Maria pratade snabbt och intensivt under nästan hela behandlingen. 

Dona Maria blåste på olika platser på min kropp och knackade 

med stenar, men jag kände mig hela tiden trygg och lugn. 

Khujas och Hampuj 

Efter behandlingen fick jag chansen att fråga Dona Maria om 

innebörden av det hon gjorde under behandlingen. 

Vad betyder det när du knackade med stenarna mot varandra 

och la dem på olika ställen på kroppen? 

– Det är inga stenar! Det är Khujas, rättade Dona Maria mig. 

De bär mycket kraft inom sig. Genom att slå ihop dem kallar jag 

på andarna som ska hjälpa dig. 

Och när du gnuggade med händerna i pannan, på magen och 

vid hjärtat? 

– Då säger jag till naturen att hjälpa dig. Att hela dig. Hjälp 

henne, ni vet vad hon behöver. Jag undrar varför naturen skulle 

vilja hjälpa mig? Jag har ju ställt till mina problem själv. 

– Alla har en möjlighet att förändras. Du kanske inte tycker att 

du är en god person, men genom att öppna ditt hjärta får du den 

möjligheten. Naturen hjälper dig och vet vad du behöver. 

Du pratade under nästan hela sessionen. Kan du berätta vad 

du sa? 

– Jag bad jorden, bergen sjöandarna, stjärnorna, månen och 

träden om hjälp. Jag säger: Hampuj! Det betyder ”kom hit”. 

Och när du blåste? 

– Jag blåser för att ge dig energi genom deras vind. 

Att öppna hjärtat 

Före behandlingen frågade Dona Maria vad jag ville ha hjälp 

med. När jag efter behandlingen frågar om hur hon arbetar uppfattar 

jag att hon hade arbetat på samma sätt oavsett om jag hade 

kommit till henne med ett fysiskt eller psykiskt problem. Kärnan 

i behandlingen handlar om att hjälpa den som tar emot behandlingen 

att öppna hjärtat. 

Jag tycker mig förstå att andemeningen i det Dona Maria 

förmedlar via tolken är att problemen vi har börjar med att vi 

har stängt våra hjärtan. Den förklaringen sitter helt rätt hos mig. 

Sedan mötet med Dona Maria har jag börjat leta efter tecken på 

att mitt hjärta är lite mer öppet än tidigare. • 

Text & Foto Anna Skarin 

34 

Dona Maria är en Paco, som schamanerna i Anderna 

kallas. Historien förtäljer att hon fick sina krafter 

efter att hon träffades av blixten två gånger, men 

jag frågade inte om det var bokstavligt eller bildligt. 

När jag träffar Dona Maria har hon bara varit i Sverige 

några dagar. Jag är den första av en lång rad människor 

som ska få en healingbehandling på svensk mark. Eftersom 

Dona Maria bara pratar quechua sker all muntlig 

kommunikation genom tolken. Innan sessionen börjar 

berättar Dona Maria kort hur det kommer gå till och 

frågar om jag har något särskilt som jag vill ha hjälp med. 

Eftersom jag hade haft en jobbig konflikt några dagar före 

behandlingen så berättade jag att jag vill ha hjälp med att 

släppa min ilska. 

”Jag tror inte att du förstår vad jag säger” sa översättaren 

flera gånger till mig när Dona Maria berättade hur 

den schamanska healingsessionen skulle gå till. ”Jo, visst 

förstår jag”, svarade jag. 

Visst förstod jag orden, och det var nog det han menade. 

Men förmodligen hade han ändå helt rätt. Jag förstod inte 

vad hon sa. Inte på riktigt. 

Med västerländska glasögon på näsan är det svårt att 

förstå innebörden i Pacons budskap. Inte minst för att vi 

vänsterlänningar tycker att det är så viktigt att förstå. Det 

var förmodligen det som min rynkade panna skvallrade om. 

Min känsla inför healingbehandlingen var att det kändes 

ovant och svårt att greppa, men spännande och kärleksfullt. 

Min intuition sa att det bara var att hålla sinnet 

så öppet som möjligt och göra mig redo för att ta emot 

nya intryck. 

Dona Maria och hennes son ställer massagebänken till 

rätta i det lilla utrymmet och riktar huvudänden mot öst, 

“Thankyouverymuch, säger Dona Maria och låter precis som Elvis Presley. 

Vi skrattar tillsammans. Sedan mötet med Dona Maria har jag börjat 

leta efter tecken på att mitt hjärta är lite mer öppet än tidigare, skriver 

vår reporter Anna Skarin. 

Livet är en utvecklingsresa där vi hela tiden sätter den ena foten framför den 

andra. Gärna i bra skor. 

Den uråldriga kraften från naturen ryms i ett tygknyte. I den schamanska traditionen 

är allt på jorden besjälat, från vattnet i floderna på marken till de storslagna 

bergskedjorna. I Dona Marias hemland Peru reser människor långväga för en 

behandling. Under en healingsession används Khujas. Genom att knacka dem mot 

varandra kallar hon på hjälp från andarna. 

35

Öppna sinnen 

Öppna sinnen 

Maria 

Äxter på 

Arthur 

Findlay 

College 

Med sinnet som 

guide 

För ett år sedan anmälde jag mig till en kurs på 

Arthur Findlay College i England. I Stansted Hall, fem mil 

norr om London, skulle jag tillbringa åtta dagar tillsammans med andra 

från Skandinavien. Det här är ett college som inte vilar många dagar på ett år. 

71 kurser under ett år visar tydligt på ett stort intresse. Platserna på det som 

kallas svenskveckan, The Swedish Week, blir snabbt fyllda och många återkommer 

år efter år. Många väljer också att fördjupa sina kunskaper ytterligare och 

väljer då en annan kurs som inte tolkas till svenska. 

Text och foto: 

Maria Äxter 

Stansted Hall byggdes 1871 och det sägs att herrgården är byggd på en gammal 

ruin från romarrikets tid. Arthur Findlay som bodde på herrgården var 

väldigt intresserad av sinnet och paranormala fenomen och efter sin död 1964 

testamenterade han egendomen till SNU – The Spiritualist National Union i 

England – i syfte att utveckla ”Psycic Science”, forskningen om det paranormala 

och sinnets förmåga. 

I varje rum finns en speciell atmosfär och att hitta rätt första dagen för tankarna 

till trappor som flyttar sig. Du som har sett en Harry Potter-film vet vad jag 

menar. Jag och min rumskamrat Margaretha tilldelades ett rum med utsikt över 

parken och vi fnissade förtjust när vi ställde ner väskorna. Vi var framme och 

nästa resa kunde ta sin början. Det här är min upplevelse av kursveckan. 

36 

37

Öppna sinnen 

” 

The “Tulip tree”. 

En plats där själen 

får tillåtelse att andas. 

Öppna sinnen 

If you are thinking of nothing 

you are automatically thinking of something. 

Simon James lärare AFC 

38 

Min vecka på Arthur Findlay College i England 

Svenskveckan 

Dag 1, lördag 13 april 2013 

Efter välkomstmötet skulle det väljas. Mediumskap eller 

transmediumskap? Jag kände mig vilsen. Vad skulle jag välja? 

Förnuftet sa en sak och hjärtat sa en sak. Djupt därinne ljöd 

något om vikten av en fördjupad kontakt med mitt team, med 

mina andeguider. Jag hoppade. Jag valde transmediumskap. 

När jag stod vid anslagstavlan senare på kvällen för att kika på 

listorna som sattes upp över respektive grupper och lärare log jag 

för mig själv. Det kändes som om sorteringshatten hade arbetat 

och vi fått det som passade vår utveckling. Jag hade hamnat i 

en grupp med nio personer plus läraren Simon James och svenska 

tolken Carina Tanaskovic. Ja, jag erkänner. Det var svårt att 

somna på kvällen. 

Dag 2, söndag 14 april 2013 

Kl. 9.00 lektion 1 

”Glöm allt vad du lärt dig tidigare, bara för den här veckan. 

Nästa lördag när du åker hem kan du plocka upp all din kunskap 

och mixa allt så det passar dig. Jag som lärare är här för att ge dig 

mer erfarenhet baserat på hur det har fungerat för mig själv.” 

I det som benämns ”Loftet” på Arthur Findlay College har min 

första lektion precis börjat. Läraren Simon James pratar och jag 

sitter på en stol och är förväntansfullt pirrig. Vad kommer den här 

veckan att föra med sig? 

– Ni har valt ett ämne att fördjupa er i som kräver övning, 

övning och ännu mer övning. Och tilltro. Det kommer att utmana 

er och även ge er kärlek tillbaka, säger vår lärare Simon James inledningsvis. 

Jag undrar vad jag har gett mig in på. 

Enligt Simon James har transmediumskap ett begränsat användningsområde. 

Han vill att vi ska fundera över vad vi ska göra med 

den här erfarenheten och vad vårt syfte är. Målet under veckan 

är att utveckla vår kunskap att sitta med andevärlden. ”Sit in the 

Power”. Att träna oss i att koppla upp oss, att helas och lyssna till 

vår egen själ. Under veckan ska vi även studera fler tekniker av 

transmediumskap bland annat transhealing och transfiguration. 

Många tror att gå i trans är att bli medvetslös, men så är det inte. 

Trans är ett tillstånd när man går från ett medvetet tillstånd till ett 

mer omedvetet tillstånd, men en del av dig kommer alltid att vara 

närvarande. Andevärlden tar inte över din kropp. Det här är en helt 

mental process. 

– När vi övar försöker sinnet förstå. Det vi tränar på är att acceptera, 

släppa och gå vidare. Allt handlar om graden av medvetandeförändring. 

Det handlar om disciplin. Eller som han uttrycker 

det: ”If you are thinking of nothing you are automatically thinking 

of something.” 

Simon James fortsätter att guida oss genom transmediumskapets 

olika lager. Han har mångårig erfarenhet och jag känner mig 

avspänd och trygg. 

– I början är det 99 % av oss och 1 % ande. I början strävar vi 

efter 90 % av oss och 10 % av andevärlden. Med erfarenhet lär vi oss 

skillnaden när det är vi eller vår ande som pratar, säger min lärare. 

Ja. Första lektionen avklarad. Jag längtar redan efter nästa. 

Kl. 11.30 Meditation och föreläsning 

”När jag förstod att det finns en andevärld gick jag från att vara 

ateist till att hitta Gud. När jag hittade den kraften drev den mig 

framåt och lärde mig att ha tillit.” Simone Key, ett välkänt medium 

i Storbritannien pratar inspirerande. Hon har undervisat på AFC 

sedan mitten av 1990-talet. När jag sitter och lyssnar blir jag 

tacksam över att det överhuvudtaget finns människor som vågar stå 

upp för sin tro och vill dela sina upplevelser med andra. Eller som 

Simone säger: ”Mediumskapet är tufft. Min belöning är den magiska 

effekten det har på människor. Tänk att veta att vi överlever 

döden, den vetskapen gör det dags att ta ansvar för livet självt.” 

Kl. 14.00 lektion 2 

Nu börjar det på allvar. Vi blir guidade ned i meditation och 

observerar vår kropp, vårt sinne och våra känslor. De som vill får 

dela upplevelsen i gruppen. Simon James vakande öga lämnar ingen 

tråd obesvarad. Under tepausen efteråt har vi mycket att prata om. 

Kl. 16 lektion 3 

Lärarbyte. Brian Robertson från Kanada besöker vår grupp. Det 

känns som om jag har varit här en vecka redan. Jag är uppfylld och 

hungrig efter mer kunskap på samma gång. Vi pratar om delpersonligheter 

och möjligheten att förväxla de egna delpersonligheterna 

med andeguider. Intressant. Berikande. Omvälvande. 

Kl. 19 lektion 4 

Samling i Sanctuary, kyrkan. Min första spiritualistiska högtid. 

Inspirationstal, sång och bevis för livets fortsatta existens. Sången 

lyfter taket och mina känslor svämmar över i ögonen. Rörd och 

berörd. Vilken kväll. 

Dag 3, måndag 15 april 

Vi börjar direkt från morgonen med att öva att sitta i ett ändrat 

medvetandetillstånd. Vi pratar om och upplever skillnaden mellan 

energi och kraft. Simon James uttrycker det kärnfullt. ”På Arthur 

Findlay College är kraften densamma som på IKEA, men energin 

är annorlunda.” 

Dagen fortsätter med tre lektioner till och jag hinner med att 

promenera till det stora trädet i parken som jag bara vill stanna 

kvar hos, länge, länge. Bänken vid ”The Tulip tree” är välbesökt. 

På kvällen i Sanctuary pratar vi om perceptionsförmåga och 

kommunikation. Vi diskuterar en mängd frågor som exempelvis: 

”Vad vore viktigt för dig att säga som bevis om du fanns på andra 

sidan och fick möjlighet att meddela en anhörig?” eller ”Om mediet 

inte kan lyssna, hur skulle du då kommunicera?” 

Dag 4, tisdag 16 april 

Övningarna fortsätter förmiddag och eftermiddag. Det är inte 

helt lätt att öva djup meditation varje gång man sätter sig på stolen. 

I dag tränar vi på att koppla bort hammarslag när taket renoveras. 

Jag deltar även i en lektion där vi tittar på mediumskap och 

helande i historien och hur det har förändrats genom tiderna. Intressanta 

tankegångar förmedlas av Brian Robertson. Han säger att 

ur hans perspektiv har vi minimerat mediumskapet till att bara 

vara budskap från andevärlden istället för att som förfäderna utforska 

var energin kommer ifrån och ge oss möjlighet att utvecklas 

ännu mer som människor. Något jag funderar över när ett stilla 

regn sätter punkt för dagen. 

Dag 5, onsdag 17 april 

I dag blev vi utmanade. Alla. Vi skulle våga möta vår egen 

skönhet. Och handen på hjärtat. Hur många av oss är nöjda 

med oss som vi är och tycker att vi är vackra? Uppgiften var att 

inse hur sådana tankar begränsar oss. Påskliljan är vacker som 

den är, liksom den blå irisen. De försöker vi inte ändra på. Det 

svenska mediet Mia Ottosson föreläste på temat ”Brotherhood 

of man”. Vi är alla olika och arbetar på olika sätt. Det är okej. 

Varför inte se på oss själva på samma sätt som vi ser blommorna? 

Vi övade oss även att våga ha till 100 % fel. Många skratt svävade 

mot högre höjder. 

39

Öppna sinnen 

Öppna sinnen 

Läraren Simon James: 

”All personlig utveckling börjar med Gud 

– du måste förstå det gudomliga” 

Sanctuary och vackra pelargången. 

När ljuset lyser igenom de färgade 

fönstren blir känslan väldigt 

speciell inne i kyrkan. 

Dag 6, torsdag 18 april 

Simon James förklarade mediumskapet som att ha ett öga öppet 

i ett land där alla andra är blinda, i en värld där ingen ser 

likadant som du. Plötsligt sjönk det in, att jag ser på mitt sätt och 

därför är prestationskrav meningslösa. 

Vi fick instruktioner och gick ner i djup meditation. Dagens 

mål var att låta vår visa själ få komma till tals. Jag har i grunden 

en positiv livssyn, men uppgiften kändes overklig. Då hände det 

jag inte trodde kunde hända. Det slog lock för öronen och energierna 

jag känt sedan barnsben började vibrera med mig eller 

kanske var det jag som började vibrera med dem. Jag minns ingenting, 

men har fått berättat för mig att min själs innersta kärna 

berättade om ljuset som upprätthåller balansen. Om hur fysiska 

formen av kroppen och auraenergierna hjälper varandra för jämvikt. 

Om ljuset som kan lysa in i ditt innersta, i vrån du kanske 

aldrig öppnat för någon. Det låter som floskler och dålig poesi, 

men där och då och nu när jag skriver i efterhand, eller när jag 

mediterar, återkommer närheten till något mycket större än mig 

själv, något mycket större än den som jag tror att jag är. Gammal 

kunskap blandades med ny och min värld började synkroniseras. 

Min inkarnerade själ fick möjlighet att framföra sitt meddelande 

i ett så kallat transtal. Inget blir längre detsamma. 

Dag 7, fredag 19 april 

I dag när alla i gruppen hade övat individuellt under överinseende 

av Simon James frågade han om vi var intresserade av att 

sitta för honom i en transcirkel. Klart vi ville. Att sitta en och en 

halv meter från någon som förändrar hela sitt väsen från vakenhet 

till djup avslappning och samtidigt genomgår en transfiguration, 

det vill säga när andevärlden ändrar ansiktets utseende, är 

märkligt och mäktigt på samma gång. 

Jag upplever energiförändringen i rummet och ser det som 

händer framför mina egna ögon och blir överväldigad över den 

tillit min lärare har inför andevärlden. Jag blir överväldigad över 

den kommunikation de har byggt upp under alla år av övning. 

Nu när jag har prövat själv vet jag att det inte är något man lär 

sig på en veckokurs. 

På frågan hur det kändes för mig svarade jag Simon att det 

kändes som att sitta på en flygande matta, – men utan att veta 

vart jag skulle ta vägen. ”Exactly”, svarade han och nickade. Budskapet 

andevärlden förmedlade genom Simon James gav oss alla i 

gruppen gåshud och en känsla av vördnad spred sig i rummet. En 

glimt av andevärldens magi. 

Dag 8, lördag 20 april 

Det känns som om jag varit här flera veckor och ändå känns 

det som att jag kom igår. Utmaningen blir att omsätta alla intryck 

och kunskap och ta med det i mitt vardagliga liv. Nu finns ingen 

skillnad mellan min vardag och det spirituella. Det är den jag är 

och en livsstil jag har valt. 

När vi sitter i taxin på väg mot Heathrow Airport möter vi ett 

massivt säkerhetspådrag och militärkonvojer på väg in mot centrala 

London. I morgon är det London Maraton och i dag ska jag 

flyga hem. Men min resa fortsätter.• 

Vi stänger dörren till en lektionssal 

och ljudet av alla samtal om 

healing, transmediumskap, seanser 

och kommande privatsittningar 

tystnar. Vi sätter oss ner. Klockan på 

spiskransen tickar prydligt och böckerna 

i bokhyllan står raka i ryggarna. 

Simon James är lugnet själv. Det här 

är hans hemmaplan. I dag bor han i 

Kanada, men hans utbildning startade 

just här på Arthur Findlay Collage. 

Som den yngste någonsin började han 

själv 1992 undervisa i esoteriska och 

spirituella ämnen och även organisera 

kurser här på AFC, Arthur Findlay Collage. 

Hans intuitiva och mediala förmågan 

har funnits med sedan barnaåren. 

När Simon James var 16 år besökte han en 

spiritualistisk kyrka för första gången. Simon 

James poängterar att hans avsikt var 

att hitta Gud – inte att hitta ett sätt att prata 

med avlidna på andra sidan. 

– Jag mötte den spiritualistiska kyrkan 

när jag sökte Gud och det kändes bra, säger 

Simon James. Ett besök blev flera och när 

frågan kom om han ville börja i en spiritualistisk 

utvecklingscirkel tackade han ja. 

När jag hör hans svar säger jag att jag 

är lite avundsjuk på valmöjligheterna som 

finns i England jämfört med i Sverige. Enbart 

i England finns cirka 1 500 spiritualistiska 

kyrkor. 

Jag befinner mig i medelpunkten av brittisk 

spiritualistisk historia. I museet på övervåningen 

finns forskning, böcker om andlig utveckling, 

inspelningar av främmande röster i 

tomma rum, bilder på avlidna som visar sig på 

kort och andra bevis på fysiska fenomen. 

Att dricka te i ”The long gallery” på Arthur 

Findlay Collage ger mitt te en touch av historiska 

vingslag. I en paus mellan två lektioner 

får jag en pratstund med min lärare under 

svenskveckan, Simon James. 

– Jag kan hålla med. Jag tror inte att 

människor här förstår hur privilegierade 

de är när det gäller valmöjligheter. Bara 

när jag bodde här i England och arbetade 

som medium kunde jag välja platser att 

hålla demonstrationer på veckans alla dagar. 

Är du intresserade av mediumskap har du 

möjlighet att se olika medium arbeta i olika 

utvecklingsgrupper flera kvällar i veckan, 

svarar Simon James, och jag förstår bättre 

att vi har närmat oss det spirituella området 

från olika håll. 

1988 kom Simon James till Arthur 

Findlay Collage för första gången. Då 

påbörjades hans undervisning av Gordon 

Higginson. • 

40 

41

Öppna sinnen 

Öppna sinnen 

Ascala möter Caroline Giertz: 

Med smak för 

livets mening 

Text: Anna Eriksson Skarin Foto: Sussi Lorinder 

Jag öppnar lite trevande intervjun 

i köket hemma hos Caroline 

Giertz, där hon fixar kaffe. Inledningsvis 

ställer jag en fråga om Ashimas 

bok, som jag nyligen läst, och som gjorde 

ett starkt intryck på mig. Tvärtemot vad 

jag förväntar mig är Caroline inte så intresserad 

av att prata om boken och säger 

att hon inte ens riktigt minns den särskilt 

väl. 

– Det är helt sant som det står i förordet. 

Den bara kom till mig och så här i 

efterhand känns det knappt som det var 

jag som skrev den, säger Caroline. 

Men även om hon inte direkt kastar 

sig in i att berätta om bokens handling, 

eller hur hon tolkar budskapen som 

kom till henne, så berättar hon gärna om 

hur hon ser på betydelsen av Ashimas bok 

i sitt eget liv. 

– Jag kan ärligt säga att jag tror att Ashimas 

bok är anledningen till att jag kom hit 

den här gången. Att skriva boken var mitt 

syfte, och jag var lyhörd och tog emot den. 

Jag kan inte svara på var den kom ifrån och 

jag måste bara acceptera att jag inte förstår. 

Det är lite skönt faktiskt att kunna känna 

att jag är färdig, att jag har gjort min uppgift, 

och under resten av livet kan jag bara 

göra det som faller mig in. 

Vid det första intrycket slås jag av att 

Caroline å ena sidan är väldigt speciell, 

och har en tydlig och stark integritet, men 

att hon å andra sidan också är väldigt närvarande 

och vanlig. Hon beskriver sig själv 

som en person som gått sin egen väg, och 

det absolut viktigaste i hennes liv är utan 

tvekan hennes tre barn. 

– Jag älskar mina barn vettlöst. Det är 

synd att vi inte förstår hur fantastiskt utvecklande 

det är att vara förälder, och hur 

underbart det är att få vara med sina barn. 

Jag skulle göra vad som helst för mina 

barn. 

Befriad från ramar 

Carolines livsval och sätt att vara ställer 

många av samhällets normer på huvudet. 

Ingenting verkar vara antingen eller, utan 

hon verkar helt enkelt ha bestämt att det går 

att vara och göra både och. Hon är spirituell 

och sexig, hon är driven yrkeskvinna samtidigt 

som hon är engagerad mamma och 

som kronan på verket har hon både hundar 

och katter. Hon är både och på alla sätt. 

– Jag har aldrig någonsin i mitt liv inordnat 

mig. Det är som om jag rinner som 

vatten och jag söker mig dit där det porlar. 

Hela mitt liv har jag sökt mig till det som är 

roligt och lätt, men med det sagt så har jag 

inte låtit bli det som är tufft. 

Utifrån sett kan det verka som om chanserna 

ramlat ner i knät på Caroline Giertz, 

men det är inte hela sanningen. Hon berättar 

en gruvlig historia om hur hon började 

jobba som journalist. 

– Efter ett ganska brokigt yrkesliv från 

rockband till secondhandbutik jobbade 

jag innan jag skulle fylla 30, på finska redaktionen 

i radions P2 som sekreterare. Jag 

tyckte att journalisterna verkade ha det roligare. 

De fick komma och gå som de ville, så 

jag låtsades vara journalist och ringde upp 

sångerskan Nina Hagens agent i samband 

med att hon skulle besöka Stockholm. Jag 

sa att jag ringde från Eldorado och till min 

stora förvåning fick jag en intervju. När jag 

körde dit var jag så nervös att hjärtat slog så 

att jag knappt kunde hålla i ratten och jag 

kunde knappt se. Men intervjun gick bra. 

Eldorado ville inte ha den, men jag fick två 

andra beställningar och det gick så bra att 

en av redaktörerna bad mig intervjua Alice 

Cooper, som skulle komma till Stockholm 

några dagar senare. 

Caroline hinner knappt avsluta skräckhistorien 

om hur hon blev journalist innan 

hon börjar berätta om nästa skräckprojekt 

som hon nu står inför. Hon vill bli ståuppkomiker. 

Ut på tunn is 

När jag hör henne berätta får jag känslan 

av att hon hela tiden söker sig ut på 

tunn is. Kan det vara så att hon väljer att 

öppna sig för möjligheter som tvingar 

henne att släppa kontrollen? Från den 

första intervjun med Nina Hagen till 

Ashimas bok och nu även i önskan att bli 

42 

43

Öppna sinnen 

Öppna sinnen 

”Jag bestämde mig för att hoppa av 

programledarjobbet för att hitta 

meningen med livet. Då kom jag i kontakt 

med Elisabeth, ett medium, som fick i uppdrag 

av andra sidan att adoptera mig andligt. 

Caroline Giertz 2011 

ståuppkomiker? Jag ser ett mönster. 

– Jag har inte tänkt på det så, men jo, så 

kan det nog vara, svarar Caroline Giertz. 

Uppblandat i samtalet om yrkesliv och 

föräldraskap varvar vi med diskussioner 

om varför vi är här och hur saker och ting 

blir som de blir. 

Stora livsfrågor 

– När jag tänker på de stora frågorna i 

livet, och det gör jag ofta, så kommer jag 

ofta in på lidandet och varför det finns så 

många äckliga saker, rävskabb till 

exempel. Jag tror vi är här för att samla på 

oss erfarenheter. Är det så att du har haft 

rävskabb så kommer du att kunna dra din 

historia i himlen: Ni kan inte fatta hur 

det kliade! Ni andra har inte varit med 

om något! 

– Vi har behov av att hitta en mening 

i livet. Vi ser synkroniciteterna som vi 

vill ta emot och därför så bygger vi våra 

egna mönster. Vill vi något hamnar det 

i vårt undermedvetna. Viljan gör att det 

marinerar och sedan kan vi ta tillvara på 

möjligheten när vi ser den. Viljan är en 

förutsättning för det selektiva seendet. 

När Caroline pratat om livets 

stora frågor en stund stannar 

hon upp och skrattar lite åt sig själv: 

– Det är ju som om jag är full med oneliners. 

Hon klappar kärleksfullt katten Gnorf 

som har hoppat upp på bordet. 

– Det går inte att ta alla strider och inför 

det här har jag resignerat, säger hon apropå 

katten som sträcker ut sig på bordet. 

Medialt samarbete 

I början av 2000-talet var Caroline programledare 

i Måndagsklubben och blev 

oerhört uppskattad och uppvaktad. 

– Men efter ett tag kändes det som 

om jag bara var en tom riddarrustning. 

Jag bestämde mig för att hoppa av för att 

hitta meningen med livet. Då kom jag i 

kontakt med Elisabeth, ett medium, som 

fick i uppdrag av andra sidan att adoptera 

mig andligt. 

Men hon vill inte själv jobba på att utveckla 

sin egen medialitet. 

– Nej, jag är inte intresserad av det. Jag 

hinner inte ens med alla jag vill möta på 

den här sidan utan jag arbetar med min 

andlighet på andra sätt. 

Caroline är nog en sådan människa som 

’föddes vaken’. Hon har gått sin egen väg 

och gjort sin grej. Men hon berättar också 

att hon hela tiden leker med tankar som 

svindlar, och letar efter nya sätt att bli 

medveten på. 

– När jag var på väg i bilen hem i dag så 

blev jag medveten om att det inte går att 

titta på en person utan att försöka ta reda 

på om det är en man eller kvinna jag ser. 

Det är nästan så att det inte går att sluta 

titta om vi inte kan se det. Varför är det så? 

Den typen av tankar tycker jag är otroligt 

spännande och jag försöker hela tiden vara 

vaken och ta emot nya insikter. Tanken 

hisnar. Tänk om det går att inte bry sig? 

Instinkt och insikt 

Caroline berättar att hon diskuterade 

mognad med en av sina döttrar häromdagen 

och de kom fram till att det borde 

gå att ställa upp mognad i en matematisk 

ekvation där en större mognad kännetecknas 

av en kortare distans mellan instinkt 

och insikt. 

– Mogna människor går snabbt från 

instinkt till insikt och drar inte i väg i 

förorättad ilska över saker som egentligen 

är ganska banala, säger Caroline Giertz.• 

44 

45

Öppna sinnen 

Whispers from spirit ... 

Terry Evans berättar 

om en mörk natt i Sydafrika 

” 

Öppna sinnen 

Jag hade bara varit i Sydafrika 

ett fåtal dagar när jag 

en natt väcktes av en ande 

som stod vid min säng och 

frågade mig vem jag var 

och vad jag hette. 

Terry Evans 

Text Terry Evans 

Foto Maria Äxter 

Under tidigt åttiotal skickades 

jag till Sydafrika av företaget 

jag arbetade för, till orten Secunda 

i provinsen som tidigare 

kallades Transvaal. Secunda var konstruerat 

för människorna som arbetade i ett stort 

oljeraffinaderi. Under uppbyggnaden av 

Secunda hade många dödsfall skett förorsakade 

av industriolyckor. Ett antal européer 

hade även dödats under upproren på 

fabriken. 

I början av mitt kontrakt bodde jag på 

ett vandrarhem som var en del av Secundakomplexet. 

Jag hade bara varit där ett fåtal 

dagar när jag en natt väcktes av en ande 

som stod vid min säng och frågade mig 

vem jag var och vad jag hette. 

Anden bad mig om hjälp 

Det tog inte lång tid förrän jag insåg att 

denne man hade förlorat sitt liv i fabriken. 

Det var tydligt att han var europé eftersom 

han pratade med mig på engelska. Han 

bad mig faktiskt om hjälp. 

Han hade gått bort på ett tragiskt sätt 

och var därför fortfarande fast i minnet 

av traumat. Jag förstod att han var en av 

européerna som hade dödats i upploppen 

under tidigare år. Han var inte aggressiv. 

Han kunde bara se att jag hade förmågan 

att se och känna honom, för det tar inte 

lång tid för andar att veta vem som kan 

känna av deras närvaro. Vi pratade bara 

under några minuter, men den korta konversationen 

gjorde det möjligt för honom 

att se andarna som väntade på honom för 

att vägleda honom mot ljuset. 

Detta var bara en av många upplevelser 

som jag hade under arbetet på denna plats. 

Lyssnade på deras historier 

Under min vistelse arbetade jag ofta tillsammans 

med Afrikaner. Fascinerande 

människor. Bland dem fanns Zulus, Xhosa 

och många andra stammar. Jag satt ofta 

med dem under deras middagspaus och 

lyssnade på deras historier. Vid ett av dessa 

tillfällen hörde jag andarna viska. De ville 

att jag skulle ge ett meddelande till en av 

afrikanerna. Personen ifråga förstod allt 

som gavs till honom och vem anden var 

som gav all information. Denna dag var 

det ungefär 10 personer där, men ryktet 

om vad som hade hänt spreds snabbt och 

innan jag visste ordet av blev 10 personer 

till 20 och nästföljande dag 50. 

Till slut var jag tvungen att sluta med 

detta. Jag var tvungen att be andevärlden 

att sluta viska till mig. Min främsta prioritet 

var ju jobbet jag hade betalt för. 

Afrikanerna jag arbetade med lärde 

mig så mycket om sin livsfilosofi och sitt 

tankesätt. När vi arbetade tillsammans 

och försåg övriga yrkesmän med byggnadsställningar, 

så stod det klart för mig 

att de började se mig med andra ögon och 

att de hade en annan slags respekt för mig. 

Afrikanernas syn på livet är vitt skilt från 

européernas. De har mycket bättre kontakt 

med sina känslor och uttrycker dem 

mycket mer öppet. 

De blev till en enda kropp 

Jag minns dem unisont sjungandes sina 

afrikanska sånger när de lyfte tungt och 

hur de blev till en enda kropp. Ljudet av 

deras sång hade en oförglömlig inverkan 

på mig och finns med mig än idag. 

Den dagen mitt kontrakt var avklarat 

och det var dags att åka därifrån kom en 

afrikan vid namn Thomas Mkhize och tog 

farväl. Han tog av sig armbandet från sin 

handled och sa: ”Mr Terry, närhelst du 

vill att min ande ska besöka dig, håll bara 

i mitt armband och min ande kommer 

och besöker dig”. I det ögonblicket möttes 

Thomas och Terry; deras själar förenades 

Thomas kommer än idag och besöker mig 

då och då trots att många år har gått. 

När det finns ett sant andligt band mellan 

två människor, oavsett det geografiska 

avståndet, så kan deras själar finna en 

mötesplats där de kan viska till varandra. 

När mitt byggnadskontrakt i Secunda 

var färdigt åkte jag för att hälsa på en släkting 

som bodde i samma provins. En dag 

säger hon: “Förresten Terry, vi har blivit 

inbjudna till middag imorgon hos en vän 

som bor ute på en gammal farm i bushen”. 

Följande dag, när vi är på väg till huset 

vänder jag mig till min släkting, Peggy 

och säger: ”Okej, vad är problemet med 

det här huset”? Hon skrattade och sa: ”Jag 

undrade hur lång tid det skulle ta för dig 

att förstå att det fanns ett bakomliggande 

motiv för denna middagsinbjudan”. Sedan 

började hon berätta om vad som hade 

hänt. 

Konstiga fenomen 

Huset hade tidigare hyrts av unga ensamstående 

människor. En dag hade man 

funnit en av de unga männen som bodde 

i huset död. Vid obduktionen hade man 

inte lyckats fastställa någon medicinsk 

anledning till varför han hade gått bort. 

Efter hans bortgång hade många konstiga 

fenomen skett på platsen. Huset var från 

sent artonhundratal och på den tiden 

hade varje farm sin egen begravningsplats 

för familjemedlemmarna. Mannen som 

bjudit in oss på middag frågade om jag 

kunde kontrollera begravningsplatsen för 

att se om störningarna kom därifrån. 

Afrikas nätter är verkligen mörka. När 

vi lämnade huset och gick längs stigen 

mot gravplatsen hoppade en afrikansk 

ande fram bland träden och sa med en 

arg röst: ”Vad gör du här? Jag vakar över 

denna plats!” Han var väldigt upprörd 

och jag förklarade att jag av misstag hade 

trätt in på hans domän. 

Jag blev väldigt rädd 

Människor frågar mig ofta om jag 

någonsin har varit rädd. Denna gång var 

jag rädd. Jag hade mött det oväntade. Det 

var en helt ny erfarenhet för mig. Hur 

hade jag kunnat gå in i denna domän 

helt ovetandes? Jag hade öppnat upp för 

att arbeta med andarna. Jag lyckades beveka 

väktaren något och vi fortsatte. Vid 

de gamla gravarna där människor sedan 

länge bortglömda låg begravda var allting 

fridfullt. Vad var det då som förorsakade 

problemet? Vi återvände till huset 

och då dök plötsligt den unge mannens 

ande upp och förklarade för mig vad som 

hade hänt. Han hade experimenterat 

med utanförkroppen upplevelser och den 

dagen han hade gått bort hade han lämnat 

sin kropp och blivit konfronterad av 

samma ande som jag hade mött där jag 

gick på stigen. Han hade mötts av samma 

aggression och ilska, vilket verkligen hade 

traumatiserat honom. Eftersom chocken 

blev så stor, så var det inte möjligt för 

honom att återvända till kroppen och det 

var då den kliniska döden, så som vi känner 

till den, inträffade. Därför fann man 

ingen medicinsk anledning till varför han 

gått bort. När vår ande lämnar den fysiska 

kroppen, så finns fortfarande en koppling 

mellan dem genom det som kallas 

silvertråden. Om den av någon anledning 

skulle gå av inträffar döden. 

Att möta det oväntade 

När jag mötte den afrikanske mannen 

på stigen, så hade jag erfarenhet att 

hantera det oväntade fenomenet, trots att 

jag var rädd, tack vare min utbildning och 

erfarenhet som medium. Den unge mannen 

som hade experimenterat med att 

låta anden lämna kroppen hade varken 

kunskap eller erfarenhet att hantera det 

oväntade. 

Min första lärare lärde mig att aldrig 

leka med sådant jag inte förstår mig på 

såvida det inte finns en erfaren person 

närvarande. 

Det är min uppfattning och erfarenhet 

att vi bör vara i god känslomässig balans 

när vi arbetar med mediumskap. Det är 

vad mina andeguider också har lärt mig.• 

46 

47

Öppna sinnen 

MAGAZINE 

Samla dina 

minnen till nya 

reportage. 

Tipsa oss! 

redaktion@ascala.se 

Alltid nytt 

att läsa på 

vår nya 

hemsida. 

www.ascala.se 

A 

Trevlig 

läsning 

önskar 

redaktionen!

Ascala special!

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?