Japansk-trädgårdsguide-2

Stenlyktor, vattenkar och skulpturer
Stenlyktor användes ursprungligen vid Buddistiska tempel redan på
500-talet och är fortfarande mycket vanliga kring tempelområden.
Under heianperioden kring år 1000 började de även användas i
shintoistiska tempel och några århundraden senare introducerades de
i teträdgårdarna. Därefter har de blivit ett estetiskt inslag i flertalet
trädgårdsformer. Det är dock viktigt hur de placeras och det finns en
rad regler som styr detta. Vattenkaren har sitt ursprung i
Shintoistiska tempel och fördes sedan in i teträdgårdarna för rening
innan man träder in i tehuset och trädgården. Senare har de blivit ett
rent estetiskt inslag i trädgårdarna. Även andra skulpterade stenar
placeras i trädgårdar precis som det är vanligt kring tempel.
Bambustaket m.m.
Bambu är ett praktiskt material och används på många olika sätt i
japansk trädgårdskonst. Det vanligaste är att bygga staket för att
skärma av delar av trädgården. De kan dels vara mer symboliska
avgränsningar eller täta höga staket som hindrar både passage och
sikt. Bambu lämpar sig för att leda vatten genom sin ihålighet och
används för vattenledningar och kranar vid vattenkar. En vanlig syn
är ett bamburör som fylls med vatten tills det tippar över och töms
innan det faller tillbaka av egen vikt och fylls på nytt. Detta skapar
ett karakteristiskt ljud i trädgården då bambu slår mot bambu. Längs
promenadstigar sätts ibland bambukäppar i bågar för att avgränsa
kringliggande mark från stigen.
Formklippta träd och buskar
En japansk trädgård kan se mycket naturlik ut men är ofta mycket
väl planerad både i växtval och beskärning. Träd och buskar säljs
med avseende på höstfärger, blomning och struktur på blad och
samspel mellan varandra. Mossan på marken ger ett ålderdomligt
intryck och olika mossarter är olika eftertraktade. Man till och med
klipper högväxande mossarter för att få ett vackrare intryck.
Klippningen av träd och buskar är en hel vetenskap och syftet är
flera, bland annat att skapa en ålderdomlig karaktär på växten, dels
att släppa in mer ljus i trädgården och dels att ge speciella karaktärer
och storlekar på växterna. Under Edoperioden utvecklades ett
formspråk att klippa buskar i runda former som organiskt flyter fram
i trädgården. Oftast används azaleor för detta men det används även
mer högvuxna arter i form av många runda klippta ”bollar” på
stammen. I trakter med snö binds ofta stora vackra tallar upp med rep
för att inte brytas av då tung blötsnö lägger sig på de långa raka
grenarna. Det blir en vacker pyramidform med rep från en lång stör
ner till de olika grenarna.
13