Nr 3 - EFS Mittsverige

En annan vardagAj! Det där var femtielfte gångne jag slog i huvudet i det där handtaget. Det är vägens fel.Håll i dig och följ med mig på resa in i Tanzanias varma famn bland gatubarn, lovsång och paradisstränder.Text och foto: Markus HolmströmVi är på väg till byn Ndengeisivili i sydöstra Tanzania.Det är dryga två timmars färd från vår utgångspunkt Iringa.Det är söndag och med oss i bilen har vi mchungaji (präst)Chaula som är ansvarig för församlingen i byn.Aj! En grop till. Men bättre det är stupet på 200 metersom börjar en meter till höger...Skillnaderna är många och kontrasterna stora förmig som svensk. Även om jag varit här förut förundrasjag. Framförallt över leendena och över den stora glädjeni Gud. Tanzania är drygt dubbelt så stort som Sverige ochhar nästan 40 miljoner invånare. En normal dagslön l iggerpå runt 5000 schilling, vilket är typ 30 kr. Det räcker tillmånga i denna storfamiljsvärld, till klart fler än vad detskulle gjort hemma. För i familjen ingår inte bara mammapappa-barnutan också farföräldrar, ett par kusiner, någongranne, en ko (förhoppningsvis), ett par hönor och en väldansmassa kärlek.Pastor Chaulas familj består av fru, fem barn, nio fosterbarn,en syster till frun, två hus (ett i stan och ett i hembyndär också åkrarna finns) och ekonomin går faktiskt ihop.Även om de stänger av strömmen ett par månader då ochdå för att kunna betala skolavgifterna.Alla har dock inte samma tur.”Även om de stänger av strömmen ett par månaderdå och då för att kunna betala skolavgifterna.Under de senaste åren som pendlande missionär harmin far Stefan lärt känna ett gäng av gatupojkarna i Iringa.Det finns många och pappa har hjälpt några med både detena och det andra. Vi fick förmånen att komma hem till Isa.Han är 15 år och lever ensam sen ett halvår tillbaka då hansmormor dog. Föräldrarna är döda i aids sedan många år.Isa är ett undantag i storfamiljstänket, för honom vill hanssläktingar inte veta av. Han hankar sig fram på ströjobb vidsidan av skolan och köper hellre skolböcker för pengarnaän den obligatoriska skoluniformen. När han tillslut intefår komma till skolan längre utan uniform tar han pengarnahan har och frågar pappa om hjälp med resten föratt kunna gå kvar i sin älskade skola. Han odlar sin egen16mchicha (spenat), kasawa och lite majs utanför det lerhushan och hans mormor fick hjälp att köpa för 80 kr.Isa, han är strålande glad.Han lever ju. Är mätt och får faktiskt gå i secondaryschool. Pappa Stefan betalar nämligen. Vi har lovat atthjälpa honom med skolavgiften och mat framöver. 300kr i månaden. Ingenting för oss. Ett underbart liv förhonom. Den där dagen var vi sju wazungu (vitingar) somsatt inklämda i hans hus och han bjöd på te och nygjordamandazi (fritterade bullar). Och faktum är att man noginte kan ha det mycket trevligare än vi hade det då.Det är många – vad ska man säga – intryck. Det tog ett taginnan vi hittade ordet. Intrycken är oändliga och kontrasternastora. Vi reste från varm, fuktig, stor kuststad till mindre stadpå höglandet. Därifrån till en liten, liten by vid vägens ände(nästan). Sen till ett stort lutherskt sjukhus på väg mot enoupptäckt paradisstrand. TIllbaka igen och ut till turistöarnadär tanzaner visade upp danser för fotograferande vitingar.Kontrasten mellan svart tanzan och vit svensk är stor.När bilen kommer fram till Ndengeisivili hörs söndagskolesångenfrån kyrkan. Efter lite te och potatis börjargudstjänsten. Vi som gäster placeras framme på scenenoch ögonen på oss är många. Några av de yngsta barnen(upp till kanske 5 år) blir rädda och börjar gråta. De haraldrig sett vita människor förut. Men far förklarar att vi harsamma färg på blodet så vi är lika ändå.Ett par timmars gudstjänst innehåller idag bland annatdop (prästen är ju här idag) och så denna månads tacksägelseoffer.Hela scenen fylls med frukter, bönor, virke ochannat som jorden ger. Vi vita hälsas varmt välkomna medpresenter, sång och tal. Predikan blir ganska kort och detblir ingen nattvard eftersom det saknas nattvardkärl. Mensist är det auktion av kollekt- och tacksägelsegåvorna ochpappa och brorsan bjuder över varandra på en skål guava.Slutpris 7 kronor. Sången under gudstjänsten är underbaroch bönerna innerliga. Glädjen är svallande och nåden ochförlåtelsen stor. Tron finns här i de lummiga bergen och detgör sannerligen också Gud. Samma Gud och Herre somhemma i Sverige. Samma frälsare Jesus Kristus. Här är skillnadenmellan svart tanzan och vit svensk obefintlig...