Måns Möller – En jävla pajas på fullt allvar sid 28 - Norrkoping4you

Julen– ett svenskt påfund?kåseri: Julen – ett svenskt påfund?kåsör Markus Qvist Illustration michael lindellFaktarutanamn: Markus Qvistålder: 37 årfamilj: Fru Camilla, dotter Lova samtkatterna Leia & Logan.yrke: Copywriter, webbkreatör, kulturdirektör& ordjon glör.fritidintressen: Musik & Film.bra bok: New York-trilogin av PaulAuster, en klassikerbra musik just nu: Audrey Hornes”Youngblood”Är det de facto så farligthektiskt med julen som vivill göra gällande? Är deti realiteten så stressande,tidspressande och enerverandesom vi föreställer oss det? Ochom nu så skulle vara fallet, behöver detnödvändigtvis vara så? Svaret är givetja, julens essens är ofrånkomlig för ossnordbor. Och med essens syftar jag intepå åsnor, krubbor och Jesusbarn - utanfanskap, djävligheter och ett veritabelthelvete.Äntligen är julen här, tid för kontemplationoch eftertanke. Dags attbörja summera året och/eller börjablicka framåt. Tid för släkt och familj,tid för nära och kära.Några av oss ser mest av allt framemot julbordet med köttbullarna,prinskorvarna, sillen och grisfötterna.Andra fokuserar mest på klapparnaunder granen, snapsen eller dopp itomtemors gryta(!). Eller så ser manbara fram emot lite välförtjänt ledighetinnan ännu ett själaplågande arbetsårtar vid.Men varför i jösse namn firar vijul? Är det någon som vet!? I ett såsekulariserat samhälle som vårt kanursprunget knappast kopplas sammanmed något bibliskt fenomen. Sådanttjafs har vi sedan länge lagt bakomoss. För inte fan firar vi väl en kristenhögtid?Å andra sidan skulle det kunna varaså att vi enbart anammat traditionen,även om själva poängen må ha kristenlänkning. Det vill säga att julen numerär en gammal tradition som vi firar föratt bevara en nationell feeling, även omdet i så fall inte var vi som kläckte idénoch stora delar av världen firar sammahögtid samtidigt.Lite samma som gäller för påsken. Vihar alla hört att någon krake fick draett redigt lass för att vi andra sorgligastackare skulle kunna härja fritt. Menvi tror inte på det. Vi ”firar” det bara.Och äter lite ägg. Som för att liksomsympatisera med han den där medrosenbuske på hôvvet, fastän vi ändåinte tror på dyngan. Det är ju en saga,det fattar vem som helst. Men, eftersomalla andra firar soppan kan väl likagärna vi också göra det. Och nu är detju tradition.I realiteten har vi väl sedermera baraen traditionellt firad högtid kvar attbeta av. Av någon fantasilös anledningfirar vi samtliga nationella sammansvetsningarmed sill och potäter. Ochsnaps, förstås. Till midsommar dykermåhända ett par extra stänkare nerinnanför västen, i annat fall minnerhögtiden om de andra tu i stora drag;påskhare/jultomte, midsommarstång/gran, godisägg/julklappar, etc.Det tvistas kring huruvida midsommarenssyfte ska tillskrivas JohannesDöpare eller något av en rad andrafenomen, exempelvis firandet av detförkristna Nordens fruktsamhetsgud.Chansen (risken?) är alltså överhängandeatt även denna högtid har religiöskoppling (Gud förbjude).I alla fall. Nu är det snart jul, vare sigvi bryr oss om varför vi firar det eller ej.Det kanske rentav inte är så galet ändåatt julen kretsar kring konsumtion,frosseri, dryckeskap och avund (vafanfick han en sån och inte jag för). Vi ärju ändå sekulariserade nordbor. Då skavi väl leva upp till det?Så God jul på er alla Guds barn!vmagasin4you 17