GÖTABRO&TORP+32sid

Mats Larsson, lärare på Götabro och forskar i väckelsehistoriaEtt DNA av Ordet,Anden och missionenUnder 1800-talets sista decennium sändes ca 300 evangelister ut och ett 10-tal missionärer till Sydafrika ochdubbelt så många till Kina.Ibland kan man undra varför vissa platser blir speciella.När arrendatorn på Torps gård i Kräcklinge socken iVästernärke Edvard L. M. Hedin bjöd in till en midsommarkonferensi sin lada 1887 fanns inga tankarpå att skapa en över hundraårig tradition. Inte hellerhade den avhoppade komministern C. J. A. Kihlstedten tanke på att ”hans” bibelskola skulle finnas kvar merän 120 år senare, när han inbjöd till den första kursen isitt hem i Smedstorp 1890, eller när Götabro inköptesfyra år senare och bibelskolan flyttade dit. Fokus låg intepå platsernas helighet, utan istället på de behov de sågoch hur Gud skulle kunna möta dessa. Utgångspunktenvar snarare den motsatta; att Gud fanns närvarandeöverallt. Han kunde använda vad Han ville, såsom envanlig lada, och vem Han ville, såsom vanliga ungakvinnor och män. Man förväntade sig ett personligttilltal från Gud och man ställde det egna och sig självatill förfogande.När grunden lades för verksamheterna på Torpoch Götabro var det utifrån en tro på Guds vilja ochmöjligheter att förändra och påverka, men också påmänniskans roll att medverka. Det gällde på individuellnivå, i form av lärjungaskap och helgelse, liksom pånationell och global nivå, i form av evangelisation ochmission. Det gällde på Götabro och Torp och det gälldeöverallt i världen. Synen på evangeliet präglades av attdet fanns potential, inte av begränsning, och det varallmängiltigt och därmed gränsöverskridande.Detta är det ”DNA” som varit och är centrum i denöver sekellånga verksamheten på Götabro och Torp.Detta DNAs allra innersta kärna är kristocentrisk,med budskapet om Jesus Kristus och hans försoningsom självklar utgångspunkt. Det fanns en tydlig gränsmellan kristen och ickekristen, men troende emellanvar den inte viktig. Den mycket tydliga förkunnelsenom Jesus särställning skapade förutsättningen för ettgränsöverskridande på flera områden. För det förstagällde det på det samfundsmässiga planet. I och medden första konferensen 1887 bildades också Helgelseförbundet(HF). De betecknade sig inte som ett samfundmed egna församlingar, utan som ett ”osekteristisktmissionssällskap”. Kristuscentreringen fungeradeekumeniskt inkluderande. Redan från första börjanhar Torpkonferensens talarlista varit samfundsmässigtbred. Det gäller även konferensbesökarna. Antaletdeltagare på midsommarkonferensen har alltid varitstörre än Helgelseförbundets medlemsantal.För det andra skapades ett geografiskt gränsöverskridande.I och med starten av bibel- och evangelistkurser1890 började man också sända ut evangelister till olikasammanhang och ”mörka platser”. Även missionärersändes ut från bibelkurserna. Under 1800-talets sistadecennium sändes ca 300 evangelister ut och ett tiotalmissionärer till Sydafrika och dubbelt så många tillKina. De upplevda behoven, de större perspektiven ochtron på Guds möjligheter skapade en villighet och ettengagemang bortom de vanliga geografiska gränserna.Detta leder till det tredje gränsöverskridandet, detöver könsgränserna. Hälften av de utsända evangelisternaoch missionärerna var kvinnor. Jesu frälsninggällde alla lika, kvinnor likaväl som män, därför sågman ingen anledning att utestänga kvinnorna fråntalarstolen. Gud kallade och använde vem han ville.Detta förhållningssätt var inte okontroversiellt ochmötte motstånd i stora delar av svensk kristenhet.Tron på Jesu personliga frälsningsingripande gälldeinte bara syndens skuld, utan även syndens makt. Påkonferenserna på Torp och i bibelkurserna på Götabrostod helgelse och lärjungaskap i centrum. Förändringenmåste gå på djupet. De medel Gud använde i denprocessen var framförallt Ordet och Anden. Bibelnvar den viktigaste, och i stort sett enda, lärobokenpå bibelkurserna. Bibelstudiet och helgelsemötet varcentrala på konferensen. Både betoningen på Ordetoch Anden handlade om ett personligt tilltal, somger kraft till förändring, en utmaning och kallelse tillrespons och viljebeslut.”Hälften avevangelisternaoch missionärernavar kvinnor”Götabro och Torp har ett arv att förvalta. Inte som ettbevarande av gamla former, utan att låta sig formas avdet DNA som Gud lagt ned. De har kännetecknats avett hundraårigt DNA, som fortfarande är livskraftigt,som fortfarande utmanar till lärjungaskap och gränsöverskridande.Historien är ofrånkomligt föränderlig,formerna och strukturerna måste få förändras, menkärnan är den samma.26