Helt underbart roligt!” - Lottorna

ROOKIE-LOTTAPå sjukhuset konstaterade man att brännskadorna, tack ochlov, inte var så farliga.– Jag blev ordentligt svedd. Men eftersom vi alltid hadehåret instoppat i keps hade jag till och med kvar allt hår.– Värst var det att få mamma att fatta att jag aldrig i livettänkte åka hem. Jag ville inte ge upp för jag ville avslutakursen.Tappert, kan man väl kalla det beslutet. Mamma var välmindre nöjd samtidigt som hon blev ganska imponerad avsin 15-åring.Efteråt, utan minsta spår av någon brännskada, konstaterar Li:– Befälen var underbara och vi grät jättemycket när viskulle lämna alla kompisar när kursen var slut. Jag kommeratt fortsätta vara med i Lottorna men att vara i fält är inte mingrej. Sova i tält och gå på toaletten utomhus är inget jag längtarefter samtidigt som det är kul att ha gjort det.Det finns dock en gren inom Lottorna som lockar:– Vi var på besök i marinen. Jag vet inte varför, det barakändes bra där. Men jag har inte bestämt något ännu. Jag är jubara 16 år…•Lis egen dagbok från RookiekursenFredagIdag kom Julia och jag fram till Rookiekursen. Vi var ganskanervösa. Mest för att alla andra skulle vara vältränadeoch otroligt motiverade. Som tur var såg de flesta helt normalaut, skulle vi upptäcka. Men jag är yngst.Efter att ha fått ett rum var det dags att träffa våraledare Ulrika och Sara. De gick igenom hur veckan skullese ut och spridda stön gick igenom gruppen när de sa att viskulle äta frukost klockan sju på morgonen. Jag tycker baraatt det är roligt, jag är trots allt här för att testa på hur detär i militären och då tycker jag att det är roligare ju tuffaredet blir. Sedan var det dags för lära-känna-varandra-lekar.Vid elva-tiden var det läggdags. Vi somnade ganskasnabbt i våra sängar.MåndagUpp klockan kvart i sex, städa rummet och sedan städområde.Efter frukost var det uppställning på gårdsplanen. Det blev byteav dagelev och jag fick lämna ifrån mig ansvaret till en annan.Vi marscherade bort till ett museum. Det var en upplevelseatt marschera igenom staden när folk tittade på en. Efter museibesökethade vi en grundkurs i livräddning. Vi fick då träffa Lena(kapten) som undervisade oss. Vi försökte få liv i en plastdockaoch låtsas-skar av artärer på varandra för att sedan linda igensåren med alla bandage och tryckförband som vi kunde hitta.LördagIdag har vi fått lära oss var de olika städsakerna finns ochhur vi ska bädda sängen. Julia blev mer och mer arg närde olika ledarna skrek och tyckte att de kunde lägga avmed att försöka vara så typisk militäriska medan jag baraskrattade.SöndagIdag fick vi ut våra saker som vi ska ha under hela rookiekursen.Vi gick igenom utrustningen och satte på oss vårauniformer. Med uniform på sig känns allt ännu mer äkta.Efter lunch fick vi öva på att marschera. Det räcker nogmed uttrycket ”yra höns” för att man ska förstå hur detsåg ut.Senare på dagen blev jag tilldelad rollen som dagelevoch det innebär att man ska hålla koll på sina medlemmar,räkna dem med mera. Jag är glad att jag bara fick vara detunder en halv dag eftersom jag inte är någon vidare ledartyp.Att få pröva på livet i fält var bådenyttigt och jobbigt, tycker Li. Eldvakten timme var mitt i natten var en avuppgifterna.8 LOTTANYTT • 2 • 2006