E-bilaga

A8GuldfestenNK RedbilagaSöndag 13 april 2014Fem finaler – fem silver.Northland Basket har varit den eviga tvåan i svenskbasket – fram till nu. I ”Dokument: NorthlandBasket” får du följa föreningens resa från våren2005 fram till guldfesten i Luleå 2014.TårarnaDokumentPetter Norénhar förföljtNorthland"Nej, inte ettsilver till.Annica GrafströmNär ni läser det här harNorthland Basket för förstagången i klubbens 36 årlånga historia tagit hem ettSM-guld.Men det verkliga avstampetmot ett guld togs på2000-talet, då laget växte tillen maktfaktor inom svenskdambasket.En seglivad förbannelse,massvis med silvertårar –men också en bergfast tropå att Northland Basket endag skulle få uppleva detsom just nu händer. Det ärvad som har lett klubben ditden är i dag.Men vägen har varit krokig.I dag kan vi konstateraatt föreningen gjort fleraviktiga drag som lett dem dit– men vi börjar resan i april2005.Klockan är snart 21 och KatjaLefwerth jublar efter atthon avgjort den femte ochavgörande finalmatchen försitt Visby.Platsen är Södervärnshallen– och på golvet stårMaria Näsström och gråter.Det skulle bli det förstaav hennes totalt fyra SM-silver.Tre som spelare, ett somcoach.– Allt man har kämpat föri ett år, det var så jävla nära...Maria Näsström bryter ut igråt igen. Och det är inte allskonstigt. Alla andra spelaregör likadant.Flera dagar tidigare hadedåvarande Luleå Basket kunnatsatt ”P” för den seglivademyten om att klubben ärdömd att aldrig vinna SMguld.LBBK hade 2–1 i matchermot Visby. Maria Näsström,Katarina Andersson, AnnicaGrafström och Elin Söderströmhade storspelat – Visbysåg chanslöst ut.– Vi hade kunnat avgöradet på hemmaplan i matchfyra. Det var upplagt för att viskulle avgöra det där på hemmaplan.Vi vann i Visby ochde vann i Luleå, minns KatarinaAndersson.Men efter final 3 – då fölllaget ihop som ett korthus.– Det var så klart otroligttungt. Det var riktigt tufft atttorska den där finalserien, sägerAndersson.Säsongen 2004/2005 skullevara Luleå Baskets år. Detandades optimism, ett lagpå uppgång.Även i media var förväntningarnastora. I Kurirensbasketbilaga inför säsongentogs målet med final uppständigt, och ofta med svaretfrån spelare i Luleå Basket:”Om man siktar mot final,då är det självklart att guldär målet”.Och visst hade de anledning.De hade damliganskanske allra bästa spelarei Maria Näsström. De hadeLuleåhjältar som Elin Söderströmoch Annica Grafström .De hade en ung KatarinaAndersson som skulle kommaatt få sitt riktigt storagenombrott. Stina Nilssonhade flyttat hem från USA,Elin Nilsson var på väg upp.Den stenhårda Christy Baconunder korgarna.– Det var en uppåtgåendetrend där. Sedan dess harLuleå mer eller mindre varitmed i toppen. Det är ju starkt,säger Katarina Andersson.Det gav resultat. Luleå Baskethade en imponerandematchrad både i grundserienoch i slutspelet.Där sattes stommen fördet så starka Luleå Basket –som aldrig nådde hela vägenfram.Det krävdes ett namnbyte,en ny arena, en nystomme – och en publiksom fyllde den fräscha LuleåEnergi Arena till breddoch höjd när det väl gällde.Men resan var lång.Redan året efter skulle detvara deras tur.Luleå Basket blev trea igrundserien, precis som åretinnan – men med en annandrivkraft än tidigare.Det som skedde året innan,det fick inte upprepas.I stället för en iver fanns nuren och skär revansch i LBBKspelarnashuvuden.– Finalförlusten mot Visbyhar varit en drivkraft helasäsongen, sa Stina Nilsson tillKuriren då.Brahe Basket fick sota förLuleå Baskets ilska i kvartsfinalen.Brahe vann inte enenda match och var aldrigriktigt nära.Telge vann sedan en avmatcherna i semifinalen,men LBBK var numret störreän Södertäljelaget.Då var det bara Solna kvar.Då stack coachen Lars Johansson,numera coach i NorrköpingDolphins, ut hakani Kuriren.– Nu är vi favoriter, sa han.Det skulle han aldrig ha sagt.De förlorade första, ut-returadeav en viss Jurgita Kausaitesom senare skulle kommaatt bli tränare för SolnaVikings.De tog den andra matchen,förlorade den tredje.Så, hem till Pontushallenför att stoppa blödningen.– Vi kan inte vänta längre.Vi måste ta det där guldet i år,sa Elin Söderström.Det skulle hon aldrig hasagt.Solna vann den fjärdematchen i finalserien.Luleå Basket hade tagit sittandra raka SM-silver.– Man blev lite smått less,kan jag säga. Nej, inte ettsilver till tänkte man, sägerAnnica Grafström.Maria Näsström, som hadevarit Luleås stöttepelare i detuffa matcherna, hade ocksådragits med skador i hälsenorna.Efter att hon för andra åreti rad fått torka silvertårarnaur ögonen var smärtan ikroppen och själen så tungatt hon öppnade för att läggaav med basketen.Men hon skulle inte gevika. Drivkraften efter ettguld var för stort.För 2007 – då jävlar skulledet bli guldfest. Eller?Lars Johansson ut – DennisPihl in.Den tidigare assisterandecoachen tog över skutan,med stommen kvar från tidigaresilversäsonger.Maria Näsström bestämdesig att köra vidare ochKatarina Andersson stannadetrots intresse från guldvinnandeSolna. Christy Bacon,Elin Söderström, Stina Nilsson,Annica Grafström, ElinNilsson, Stina Nilsson, JennyAndersson och Stina Olssonfanns också i laget.Och underifrån kom dengeneration som skulle bli dekommande fundamentet iLuleå och Northland Basket.2005. Luleå Basket förlorade den avgörande finalen mot Visby,2005. Stina Olsson känner bara tomhet efter klubbens finalförlustmot Visby. Foto: Roland S Lundström– Vi hade ett erfaret lagsom spelat länge tillsammans,säger Dennis Pihl.– Där hade vi det mestasom damligan hade atterbjuda.Frida Aili och Frida Grahn,mångåriga trotjänare i klubben,tog steget från basketgymnasietoch gav LuleåBasket en skjuts.Det såg på pappret ut attbli en ny resa mot final, enny chans på revansch.–Vi fick aldrig ihop det. Viskulle ha gjort det mycketbättre än vad vi gjorde meddet materialet vi hade, sägerKatarina Andersson.Men flera uppstickare idamligan hade förstärkt sinatrupper markant under försäsongen.Något som LuleåstjärnanKatarina Andersson varnadeför – och uppskattade. Framförallt var hon imponeradöver hur 08 Stockholm hadeagerat under försäsongen,då de hade värvat flera klas-