PARAS BÄSTA - Vifk

s bästa T15-lagspelare i målett unelmaEn stekhet söndagseftermiddag iaugusti var det idel muntra minerbland en skock VIFK:are somhade församlats vid Ehnvallen. Orsakenvar att föreningen uppvaktade detflicklag som veckan innan hade visat sigvara bäst i hela landet i 15-åringarnasåldersklass. Tränarna Jorko Forss ochSeppo Säätelä liksom lagledaren PekkaUppgård sken i kapp med såväl solensom med tjejerna själva.Efter några uppmuntrande ord avjuniorsektionens ordförande NiklasHäggblom blev det en blomma varderatill berörda parter.Att laget på våromgången vann B-flickornas division 1 på rent spel trots attmotståndarna är tre år äldre säger endel om det här gänget. Att man inte stegtill B-flickornas FM-serie berodde på attFOTO: JOHAN GEISORVIFK redan hade ett lag där. Inför den såkallade FUN-turneringen, som inofficiellaFM kallas, var VIFK förhandsfavoriter.Då lagets enda målvakt Linda Säätelähamnade in på blindtarmsoperationjust före slutspelet var det lätt att hållasig för skratt. Men då andretränarensdotter inte var i skick hamnade i ställetlagledarens dotter, Susanna Uppgård,mellan stolparna.- Hon hade väl stått i mål två gånger isitt liv. Som 12-åring. Men hon sköttesig enormt bra. Linda var bakom måletoch ordnade mur, försvar vid hörnor ochliknande. Nu senare kan man skratta åteländet. Men då man var mitt i det helarann kallsvetten.För de här orden står SeppoSäätelä, som säkert hann åldras rättmycket i månadsskiftet juli-augusti.Fortsättningen på anekdoten är intemindre underhållande:- Vi hade faktiskt Linda i mål också - i cirkaen minut. Gällde att få henne på plan föratt hon skulle få medalj, ifall vi skullegå så långt. I sista gruppspelsmatchenvar hon i öppningen. Vi fick avspark,rullade bollen runt försvaret och lade utbollen över sidlinjen. Då vi anmälde bytenågra sekunder efter avspark stirradefunktionären på oss som om vi voregalna, skrattar Seppo.De 16 lagen var indelade i fyragrupper. VIFK hamnade i en tuff grupptillsammans med HJK, TPS och TuPS(Tusby). De två bästa gick till kvartsfinal.Den första tävlingsdagen blev det 3-1över såväl HJK som TuPS. Därmed varsaken klar och det kvittade att det blevförlust mot TPS (1-0). I kvartsfinalenväntade ett annat Åbo-lag, Pyrkivä. Denhär gången gick det bättre och VIFKvann med 1-0.Den sista speldagen uppe i Ylivieskainleddes med klar revansch mot TPS;hela 3-0 faktiskt. I finalen väntadeHooGee från Helsingfors. Eller för attprecisera; ”Hoo” som i Haukilahti, ”Gee”som i Gäddvik. Trots underläge lyckadesman vända på steken och vann med3-2. Men det var så spännande attordinarie matchtid inte räckte för attskilja finallagen åt.Således blev slutet gott. Som i de flestasagor.Att VIFK:aren Eva-Susanna Dahlmarsvaldes till turneringens spelare gjordeinte saken sämre. Att hon av bara fartentogs in i landslaget för 17-åringar varockså helt okay...Tillbaka till Ehnvallen! Då uppvaktningenvar avklarad spelade tjejerna derby motett annat VIFK-lag. Närmare bestämtmot Peter Nymans gäng, som främstbestår av flickor födda 1995. Nu talarvi om division 1 för B-flickor, somegentligen skall vara födda 1991-93.Men bredden i VIFK är alltså så stor attman har ett lag i FM-serien plus att C-flickornas finländska mästare uppträdersom ”VIFK 2” i division 1.Nymans töser kallas ”VIFK 3”. Dessutomfinns ett fjärde B-flickslag i DM-serienför de som vill ta det lite lugnare. Plus attdet i damernas motionslag också finnsflickor i den aktuella åldersklassen.Men i korthet: Snacka om bredd!Claus Stolpe13