På spåret #02 2006 - Jokkmokks BHK

PÅ SPÅRETNummer 2 2006Kirunahelgen bjöd på alla väder,Det började med snöstorm på morgonen när man slog upp sina blå i stugbyn Ripan. Nervositeten var stor för migdå det är länge sedan jag kört tävling, hundarna var på hugget direkt då vi anlände till startplatsen, men insåg snartatt det var tid att vänta på start och la sig lugnt ner och väntade. Naturligtvis var det liv i luckan när vi fick kommaupp till start för att där vänta ytterligare 3 minuter pga. av strykningar i startlistan. Hundhostan har härjat dettaår och det enda vaccin som ser ut att bita är det som ges i nosen. I väg vi for matte stod på släden utan att ramlaav visserligen bromsa hon för mycket med nya bromsmattan. Banan var skitkul att springa mycket folk, KirunaTjädrar( Korp) flög i luften, ett annat spann kom i kapp start nr 71 Emilie Wara. Då fick vi häng på dem och varriktigt nöjda då vi kom i mål, vi fick dricka och korv på plats. Visserligen har vi inget att sätta i mot dessa Greysterkorsningar- Greyhound Fågelhund, husky. Men skoj var det. Dag 2 började tidigt sommartiden kom på natten ochdet blev tidig morgon vickning.Stugan städades ur och vi var på plats redan vid halv 9 tiden nu hade vi lärt oss. Sov så länge vi kan trots attstorspannen startade runt i kring oss. 6 minuter kvar kom vi selar och sattes för, i dag hade matte förstått - användinte bromsmattan, vi var relativt lugna i starten, sedan bar de iväg. Vi sprang för fulla vingar fågelhundar som vi är,men trots att vi sprang bra blev omkörda av Katarina Korohnen som flög för bi i ett rasande fart. Vi gjorde allt för atthänga med men trots drevskall hjälpte det inte men matte tyckte vi var duktiga ända. Väl i mål var vi en minutsnabbare än igår. Nästa år ska vi plocka fler minuter om vi får vara med.Premiär tur för oss på Älvsborg, Eva JonssonTaxens MHäventyr…..Så fick vi då äntligen göra MH!!!Det var Älvsby BHK som till slutförbarmade sig över oss,Det var en tjej som heter MiaFredriksson som gjordebedömningen och nu har jag detsnyggt inskrivet i min stamtavla.Det var onekligen en upplevelse, jag visade att jag bestämmer själv eftersom jag inte alls gjordesom matte hade förväntat sig.Bl.a. brydde jag mig inte alls om ”bytet”, vilket matte hade trott, jag tittade intresserat på mennog visste jag att det inte var värt besväret som det kan vara i skogen.Det kom en kille och ville leka lite och det fick han men när han ville gå iväg med mig så sattejag stopp, jag kan ju inte lämna matte alldeles ensam bland en massa främlingar heller!Sedan försökte de skrämmas på en massa olika sätt och skramlet var lite obehagligt – tycker juatt matte hade kunnat varna mig…