1905:50

IDUN 1905 — 634 —
OTTILIA ADELBORGS 50-ÅRSDAG. FRÅN
HÖGANLOFT PÅ SKANSEN. FOTO FÖR IDUN
AF A. BLOMBERG.
OTTILIA ADELBORG-S FEMTIOÅRS­
FEST.
I
SKANSENS stora höganloftssal firades onsdagen
den 6 december en födelsedagsfest.
Festföremålet
fyllde 50 år.
var Ottilia Adelborg och hon
Sedan någon tid är hon icke längre stockholmsbo.
Hon har slagit sig ned i Gagnef i
den djupaste dalbygden för att lära dalfolket,
som hon förevigat i sina bilder, att finna sig
själft d. v. s. att värdera och taga vara på
allt det vackra och säregna i dräkter och hemslöjd,
som det fått i arf från urminnes släktled,
och som det varit nära att släppa ifrån
sig. Hon har fått tag i en flik af allt detta
gamla, goda och dyrbara, och hon har gifvit
sina kullor den i händerna, att de må draga
hela sin skatt tillbaka. Hon lär dem hur de
skola bära sig åt, hur de skola väfva, knyppla
och brodera. Och det går. Det går utmärkt.
Nedgräfd i den lilla landsortsändan skulle
väl nästan hvem som hälst annan blifvit glömd,
men icke så Ottilia Adelborg. Då den betydelsefulla
födelsedagen nalkades, nådde henne
ett rop från de många vännerna härnere. De
ville icke låta den dagen gå förbi utan att
»O A. PÅ VINGAD FOT.» KARTONG AF E.
WARLING PÅ OTTILIA ADELBORGS 50-ÅRSFEST.
BLAND DE NÄRVARANDE MÄRKAS: i. FRKN L. ZICKERMAN.
2. FRU PETRELLI. 3. FRKN AMY FRYCKHOLM. 4. FRKN
GRETA CRONSTEDT. 5. FRKN A. ZETHR^EUS. 6. FRU FRIDA
LOOSTRÖM. 1. FRKN HILMA AF KLINT. 8. FRKN OTTILIA
ADELBORG. 9. FRKN A. STRÖM.
vara med henne. Och så hjärtligt bådo de,
att hon icke kunde neka att komma.
Men då hon trädde in i den stora höganloftssalen,
smyckad med girlander, kransar och
ljuskronefransar af den trefligaste, färggladaste
silkespappersgrannlåt, var det som om hon kommit
tillbaka igen midt ibland sitt kära bondfolk.
Där stodo kullorna och nego och masarna och
bockade sig. Och såg man närmare efter, fanns
där också folk från många andra bygder än
Dalarna. Där var blekingsflickor och där var
smålandsknallar. Och där var också barn ur
Ottilia Adelborgs egen fantasi, både Pelle
Snygg och Svampemor. Men alla hade de
ansikten, som hon kände igen, ansikten som
tillhörde goda vänner.
Välkomsttalet hölls på bygdemål af fröken
Zickerman, en fryntlig bondgumma. Och sedan
kommo alla de andra mororna fram med
sin förning och sina presenter. Det var spettkaka
och det var granna tårtor, och det var
julkorf, kroppkakor och julgris med äpple i
munnen. Det blef ett helt stort bord rågadt
med goda saker.
Men i motsatta ändan af salen mötte henne
en ny hyllning. Där, öfver spiselkransen, på