Undersökning av funktionen hos tillsatser för fjärrvärmevatten

Forskning och 

Utveckling 

FOU 1999:35 

UNDERSÖKNING AV FUNKTIONEN HOS 

TILLSATSER FÖR FJÄRRVÄRMEVATTEN 

Tuijo Kounisto 

Leena Carpén, VTT Tillverkningsteknik 

FJÄRRVÄRME

UNDERSÖKNING AV FUNKTIONEN HOS 

TILLSATSER FÖR FJÄRRVÄRMEVATTEN 

Tuljo Kaunisto 

Leena Carpén, VTT Tillverkningsteknik 

ISSN 1402-5191

Rapportserien publicerar projektledaren resultaten från sitt projekt. 

Publiceringen innebär inte att Svenska Fjärrvärmeföreningens Service AB 

tagit ställning till slutsatserna och resultaten. 

1999 Svenska Fjärrvärmeföreningens Service AB

Sammanfattning 

Metalledningar i fjärrvärmenät är tillverkade av vanligt kolstål som i obehandlad form 

korro-derar på grund av syrehaltigt vatten. Vanligtvis förhindras korrosionen genom 

eliminering av syre i vattnet på kemisk väg. I studien undersöktes befintliga 

vattenberedningsmedel på marknaden i laboratorieförhållanden med hjälp av ett 

provarrangemang, där vattnets syrehalt före dosering var 0,5 mg/l. Inverkan av 

tillsatskemikalier på korrosion av kolstålet undersöktes, förutom med viktförlustprov, även 

med hjälp av rörprov och elektrokemiska mätningar. Några produkter hade mindre inverkan på 

stålets korrosion än fjärrvärmevattnet utan tillsatsmedel, men resultaten för vissa produkter 

var motstridiga vid olika provmetoder. Provmetod bör utvecklas ytterligare för att bli mera 

tillförlitlig. 

Dessutom undersöktes kolstålets korrosion vid sex verkliga driftsobjekt med hjälp av viktförlustprov. 

På ett objekt används inga tillsatser. Provtiderna var 3 respektive 9 månader. I nätet 

utan tillsatsmedel minskade korrosionen ju längre provtiden var. Vid två objekt förblev korrosionshastigheten 

oförändrad och vid två objekt ökade korrosionen i förhållande till tiden. I alla 

undersökta fall var korrosionen så långsam att den vid observerade hastigheter inte påverkar 

ledningarnas livslängd.

Examination of the effect of additives in 

district heating nets 

Summary 

The pipes in district heating nets are made of carbon steel. In contact with oxygenated water 

this type of un-treated material corrodes. Usually this corrosion is prevented through 

elimina-tion of the oxygen in the water chemically. In the study existing water treating 

additives on the märket were investigated in laboratory with help of testing equipment. The 

water oxygen content before treatment was 0,5 mg/l. The impact of the chemicals on corrosion 

of the carbon steel was examined, apart from weight loss measuring, with the help of pipe test 

probes and electro chemical measures. Some products had less impact on the steel corrosion 

than district heating water without additives. The results for certain products were 

contradictory due to different test methods. The testing methods should therefore be 

developed further in order to become more reliable. 

The carbon steels corrosion also was examined on six existing nets with the help of the weight 

loss test. On one object no additives were being used. The test period was 3 respectively 9 

months. In the net without additive the corrosion decreased the longer the test period lasted. 

At two objects the speed of corrosion remained unchanged. At two objects the corrosion 

in-creased with time. In all examined cases the observed speed of corrosion was so slow that it 

should not affect the lifetime of the pipes. 

Keywords: district heating pipes, corrosion, additives

Projektbakgrund 

"Undersökning av funktionen hos tillsatser för fjärrvärmevatten" genomfördes som ett projekt 

ingående i forskningsprogrammet termo. Projektet startades 1996.1 undersökningen har 

deltagit från vtt tillverkningsteknik dipl.ing. Tuija kaunisto, dipl.ing. Leena carpén ja dipl.ing. 

Päivi våris. 

Ordförande för ledningsgruppen var dipl.ing. Veli-pekka sirola från suomen kaukolämpö ry. 

Ledningsgruppen bestod av följande personer: 

Gallén, Pentti Oulaisten Lämpö Oy 

Härkönen, Tapio Kokkolan Energialaitos 

Järvinen, Hkka Kiviristin Lämpö Oy 

Korhonen, Eino Heinola Energia Oy 

Kotila, Heikki TEKES 

Laaksonen, Pekka Hämeenlinnan Energia Oy 

Lindholm, Markku Pori Energia 

Lindstam, Olli Lahti Energia Oy 

Mansner, Tarmo Vantaan Energia Oy 

Nordenswan, Ture Svenska Fjärrvärmeföreningen 

Partanen, Seppo Kuopion Energia 

Pinomäki, Jan Tampereen kaupungin sähkölaitos 

Pyörälä, Päivi Helsingin Energia 

Tyni, Raimo Seinäjoen Energia Oy 

Vid undersökningens praktiska genomförande har även Espoon Sähkö Oy, Imatran Lämpö 

och Lappeenrannan Energia medverkat. 

Esbo, september 1998 

Författarna

Innehållsförteckning 

Förord 

1 Inledning ............................................................................................................................. 4 

2 Vattenberedning vid fjärrvärmeverk .................................................................................... 5 

2.1 Dagsläget...................................................................................................................... 5 

2.2 Riktvärden för vattenkvalitet vid små fjärrvärmeverk .................................................. 7 

2.2.1 Vattnets kvalitetsfaktorer ..................................................................................... 7 

2.2.2 Analys .................................................................................................................. 8 

2.2.3 Riktvärden ............................................................................................................ 9 

2.2.4 Utbyte av vattenberedningskemikalie ................................................................. H 

2.3 Underhåll av nätetutan vattenberedningskemikalier ................................................... H 

3 Laboratorieprov ................................................................................................................. 12 

3.1 Prov och analys av dessa ............................................................................................ * 3 

3.1.1 Rörprov .............................................................................................................. 13 

3.1.2 Viktförlustprov .................................................................................................. 14 

3.1.3 Elektrokemiska mätningar ............................................................ • .................. 14 

3.1.4 Magnetiska flödesmätare ................................................................................... 15 

3.2 Resultat av laboratorieprov ........................................................................................ 15 

3.3 Analys av laboratorieprovresultaten ........................................................................... 26 

3.4 Kostnadsanalys ........................................................................................................... 29 

4 Fältprov .............................................................................................................................. 30 

4.1 Provarrangemang ........................................................................................................ 30 

4.2 Resultat ...................................................................................................................... 31 

4.3 Analys av resultat ........................................................................................................ 36 

5 Sammanfattning ................................................................................................................. 38 

6 Slutsatser ........................................................................................................................... 39 

Litteraturförteckning ................................................................................................................ 40 

Bilagor 

1. Cirkulationsutrustning 

2. Produktnyckel 

Rapportförteckning

Förord 

Föreliggande rapport är en översättning av den finska originalrapporten med titeln 

Kaukolämpöverkoistoissa käytettävien vedenkäsittelykemikaalien toimivuuden tutkiminen. 

Projektet ingår i Finska Fjärrvärmeföreningens fou-program TERMO. Svenska 

Fjärrvärmeföreningen, FVF, och Finska Fjärrvärmeföreningen, Sky, har ett utbyte inom FoU 

och rapporten är ett resultat av denna samverkan. Vi har här kunnat ta del av FoU-projekt som 

annars ej blivit tillgängligt för den svenska branschen. Naturligtvis har möjligheterna till 

svensk styrning av projektet ej varit möjlig eller aktuell. FVF har ingått i projektets 

referensgrupp. 

Svenska Fjärrvärmeföreningen ser positivt på samarbetet mellan länderna med denna 

översättning till svenska som en slutprodukt. Originalrapporten är givetvis tillgänglig för 

påseende på FVFs kansli för den som så önskar. 

I referensgruppen har de svenska synpunkterna haft god respons. Rådgivande expert på 

hemmaplan har varit Christer Knutås på Birka Teknik & Miljö. 

Bakgrunden till försöken är att man såväl i Finland som i Sverige av miljöskäl frångår 

hydrazinet som tillsats. Under dessa förhållanden erbjuds alternativa additiv. De tillsatser som 

provades visade inte påfallande stora skillnader sinsemellan eller jämfört med fjärrvärmevatten 

utan tillsatser. Vid laboratorieförsöken visade simuleringarna att normala rekommenderade 

mängder tillsatser tyvärr ej har tillräcklig kapacitet vid ett störningstiUfälle, då syrehaltigt 

vatten läcker in i fjärrvärmenätet. 

För att en syrereduktion skall ske måste aktuella tillsatsmolekyler fysiskt krocka med 

syremolekylerna. Under ett störningsförhållande är det därför mer sannolikt att dessa istället 

träffar rörväggen och reagerar med den. Syremolekylerna dras till järnmolekylerna för att 

uppnå det i naturen förekommande normaltillståndet järnoxid. Av denna anledning är det 

viktigt för en nätägare att detektera eventuellt inläckage samt att påfyllning av systemet sker 

med rätt vattenkvalitet. 

Tyvärr saknas en standardiserad provmetod för tillsatser för fjärrvärmevatten. Stor enighet 

beträffande funktionen hos tillsatser för fjärrvärmevatten råder mellan deltagarna och det 

konstaterades att invändig korrosion i fjärrvärmesystem vid rätt vattenbehandling (avgasat, 

avhärdat och pH-reglerat) inte är något problem. 

Ture Nordenswan

1 Inledning 

Metalledningar i fjärrvärmenät är tillverkade av vanligt kolstål som i obehandlad form 

korro-derar på grund av syrehaltigt vatten. Korrosion på insidan av stålledningar förhindras 

genom eliminering av syre i vattnet på termisk eller kemisk väg. Kemisk eliminering av syre 

sker med hjälp av sk. syrebindande medel. Korrosion kan även förhindras genom att i 

vattencirkulationen tillsätta kemikalier, inhibitotorer, som har bromsande eller hämmande 

inverkan pa korrosionsreaktioner. De mest effektiva inhibitorerna har tyvärr visat sig skadliga 

antingen pa hälsa eller på miljö. Utvecklingstrenden har varit att avstå från krom- och 

nitrithaltiga mhibi-torer på grund av deras skadliga inverkan på miljön och på grund av deras 

cancerogemtet. Man försöker även att avstå från användningen av inhibitorer som innehåller 

tungmetaller. Av syrebindande medel används allmänt hydrazin, som i vissa halter är giftigt 

och vars hantering förutsätter ändamålsenliga skyddsåtgärder. I själva fjärrvärmevattnet är 

hydrazinhalterna mycket små och under den nivå som anses skadlig (Heikkilä & Kauppinen 

1991). 

Det har under den senaste tiden tillkommit många nya företag på marknaden som tillverkar 

vattenberedningskemikalier och i och med hårdare konkurrens har satsningarna på produktutveckling 

ökat. Produktutvecklingen har resulterat i sådana nya vattenberedningsprodukter pa 

marknaden som har klassificerats som säkra och miljövänliga. Många av de nya produkterna 

innehåller som verksamma ämnen organiska ämnen och det är typiskt att flera kemikalier används 

i en produkt. Produkterna har ofta ett mera begränsat användningsområde än de traditionella 

vattenberedningmedlen och de är således även svårare att kontrollera. 

Urvalet av kommersiella produkter är brett på marknaden och det är svårt även för sakkunniga 

att välja mellan de olika produkterna. Kunden skall fatta sitt beslut på grundval av det informationsmaterial 

som de marknadsförande företagen presenterar, även om det inte alltid finns 

redovisat hur dessa kemikalier i olika kombinationer fungerar i verkliga förhållanden. Även 

små ändringar i kemikaliehalterna kan medföra påtagliga förändringar i deras funktionsförmåga 

Allt detta medför att opartisk undersökning av produkternas lämplighet för olika användningsändamål 

blir nödvändig, speciellt eftersom de företag som tillverkar produkterna inte 

nödvändigtvis själv har utfört alla erforderliga prov. 

Den allt vanligare användningen av plaströr, även i fjärrvärmenät, ställer egna villkor på vattenberedningen. 

Plast släpper igenom gaser från miljön, bl a syre, som orsakar korrosion i 

nätets ståldetaljer (Schramm 1996). Detta resulterar i att det bildas korrosionsprodukter av 

järn och dessa har sedan orsakat problem med fällning som försvårar värmeöverföring. I 

cir-kulationsvattennät med ståldetaljer av rent stål borde användas plaströrsprodukter med 

spärrskikt som förhindrar diffusion av syre. Även om diffusionstäta produkter redan länge har 

utvecklats, finns än så länge inga forskningsresultat om spärrskiktets hållbarhet på längre sikt. 

Vattenberedning är enda sättet att förhindra stålets korrosion, om det vid något skede av någon 

anledning skulle komma tillräcklig mängd syre i fjärrvärmenätets vatten. 

I vattencirkulationssystem kan även mikrobiologisk aktivitet förekomma. Mikrober som lägger 

sig på metallytor kan bilda biofilm, som kan påverka korrosion av metaller genom att de lokalt 

förändrar miljöparametrar, t ex pH-värde, redox-förhållanden och ämneshalter. Miljöförhållanden 

kan avvika avsevärt från förhållanden under biofilm, och detta kan medföra att korrosion 

börjar under förhållanden, där den inte i övrigt äger rum. Mikrobiologisk aktivitet kan förändra 

korrosionstypen från allmän till lokal korrosion och förändra 

korrosionshastig-

heten. Förekomsten av biofilm på ytor påverkar dock inte alltid korrosionen. I Danmark har det 

upptäckts bakterier i fjärrvärmevattnet och biofilm i ledningar men deras eventuella inverkan på 

korrosion har inte kartlagts (Frolund et al. 1998). 

Vattenberedningskemikaliernas funktionsförmåga påverkas av metallens och dess ytas natur, 

miljöns (lösningens) sammansättning, temperatur, flödesegenskaper samt kemikaliehalt. Vid 

produktvalet skall hänsyn tas till, förutom miljö- och hälsoaspekterna, även till användningen 

av olika metaller i samma system, förekomsten av springor och avlagringar samt användningen 

av andra vattenberedningskemikalier. Det går inte alltid att rengöra insidan av ledningarna 

från fällningar och smutsavlagringar i tillräckligt hög grad innan vattenberedningen, och kemikaliemängden 

kan vara för liten på dessa ställen. Produkternas inverkan på alla material 

(olika metaller, plaster, gummimaterial, tärningar) inom systemet skall vara känt. 

Syftet med undersökningen var att kartlägga för vattenberedning i fjärrvärmenät avsedda produkternas 

förmåga att förhindra korrosion av stål. En opartisk jämförelse ger fj ärrvärmeverken 

information om produkternas användbarhet och om fördelar och risker i samband med användningen. 

Det finns inga standardiserade undersökningsmetoder, men man har försökt att 

använda sådana kända provningsmetoder som lämpar sig bäst för ändamålet. Materialet skall 

ses som en helhet, och det är inte önskvärt att enskilda undersökningsresultat betraktas lösryckta 

ur sitt sammanhang. Speciellt skall resultat från laboratorieundersökningar betraktas 

som rådgivande, för än så länge har man inte enats om vad för slags prov som bäst motsvarar 

förhållandena på fältet och samtidigt skulle kunna accelereras, dvs som skulle kunna lämpa 

sig för laboratorieprov avseende på provtiden. 

2 Vattenberedning vid fjärrvärmeverk 

Kontroll av vattenkvalitet på fjärrvärme verk behandlas detaljerat i instruktioner utgivna 

(1988) av Lämpölaitosyhdistys (numera Suomen Kaukolämpö ry). 

2.1 Dagsläget 

Kartläggning av dagens praxis vid vattenberedning utfördes med hjälp av en enkät, som riktades 

till 50 företag som var medlemmar i Suomen Kaukolämpö ry. Antalet inkomna svar var 

37 st (74 %). Av anläggningar som besvarade enkäten var 14 st små (< 1000 m 3 ), 16 st medelstora 

(1000 - 10000 m 3 ) och 7 st stora (> 10000 m 3 ). Näten består huvudsakligen av stålrör, 

och plaströr har använts endast i sex nät eller i del av dessa. 

Spädvattnet är vid nästan alla anläggningar avhärdat vatten. För rening av cirkulationsvattnet 

används huvud- och/eller delflödesfilter, som är antingen mekaniska filter eller 

påsfilter med magnetstavar. På stora anläggningar finns det även avhärdningsfilter i cirkulationsvattensystemet. 

På stora anläggningar utförs vattenanalyser dagligen eller veckovis. På medelstora anläggningar 

utförs analyserna dagligen hos några av anläggningarna, veckovis hos ca hälften av 

anläggningarna och månadsvis eller ännu mera sällan hos sex anläggningar.

På några små anläggningar utförs vattenanalyserna med 2 - 3 månaders mellanrum eller ännu 

mera sällan, på en anläggning till och med endast en gång om året. Analyserna utförs dagligen 

på en liten anläggning och veckovis på en liten anläggning. Hälften av de små anläggningarna 

är beroende av tillsatsmedelleverantörernas vattenanalyser, och analyserna utförs då med 1 - 2 

månaders eller upp till 6 månaders mellanrum. De parametrar som analyseras, förutom tillsatsmedelhalten, 

är pH-värde, ledningsförmåga, hårdhet och järnhalt. Syrehalten i vattnet mäts 

endast på några anläggningar och även där högst några gånger om året. Överskridanden av 

Suomen Kaukolämpö ry:s riktvärden har upptäckts vad gäller hårdhet, kloridhalt och härmed 

ledningsförmåga samt järnhalt. 

Enligt inlämnade svar behöver små värmeverk anvisningar om vattenanalysmetoder och 

-frekvens, som är lämpliga för deras resurser. 

Av tillsatsmedel används hydrazin åtminstone delvis på stora anläggningar, utom på en, och 

erfarenheterna är goda. Av medelstora anläggningar används hydrazin på fyra anläggningar 

och av små anläggningar på tre anläggningar, men dess giftighet upplevdes som ett problem 

och på ett par anläggningar kommer man sannolikt att avstå ifrån hydrazin i framtiden. 

Efter hydrazin var de vanligaste tillsatsmedlen vid anläggningar som hade besvarat enkäten 

produkter i serierna Chemextran INHEX K 350 och K 550, som används allmänt hos fyra 

anläggningar av simanläggningar, hos fem anläggningar av medelstora anläggningar och hos 

två av de stora anläggningarna. Dessutom använder en medelstor anläggning produkten Chemextran 

B 108. Erfarenheterna har varit goda eller tillfredsställande. Hyxo Oy:s Hydro-X används 

på fem anläggningar, och erfarenheterna är goda. Ruostop Duolite (Lämpöaalto Oy) har 

använts på en liten och en medelstor anläggning, och erfarenheterna har varierat. Ruste K 200 

(Korves Oy) används på två och Ruste K 100 på en liten anläggning. Medlen fungerar tydligen 

bra. KK-Lämpö:s (numera Suomen KL-Lämpö Oy.s) produkter ur serien KK används på 

en medelstor anläggning och i plaströrnätet på en stor anläggning. Användningserfarenheter 

under längre tid finns ännu inte. Enstaka användare har använt ämnen som Azamina (Enerkem 

Oy) och Boilex (Chemextra Oy), av vilka det senast nämnda visserligen är en för ångsystem 

avsedd kemikalie. 

Två små och en medelstor anläggning använder sig inte av egentliga tillsatsmedel utan använder 

enbart pH-reglering. 

Färgämne (Pyranin) används av ca tvåtredjedelar av de anläggningar som besvarat frågeformuläret. 

Med hjälp av färgämnet kan läckage av fjärrvärmevatten till användarnät upptäckas. 

Beträffande korrosion på insidan av ledningar har ca hälften av de som besvarat enkäten klarat 

sig utan större problem. Någon slags korrosion på insidan av ledningar och bildande av fällningar 

har konstaterats hos ca tio, främst små eller medelstora anläggningar, men egentliga av 

inre korrosion orsakade skador har inte förekommit. Pannsten har i vissa fall medfört problem. 

I konsumenternas värmeväxlare med kopparrör har läckage upptäckts inom ca 10 anläggningars 

verkningsområde. 

Många svarade att de önskade en så ekonomisk produkt som möjligt som ersättare för hydrazin. 

Undersökning av alla produkter på marknaden efterlystes. Flera anläggningar ville ha en 

undersökning av det tillsatsämne som de redan använde sig av.

Dessutom efterlystes en redogörelse för ämnenas kombinerbarhet och vilka åtgärder som 

skall vidtas i samband med varumärkesbyte samt en kartläggning av tillsatsämnenas verkliga 

sammansättning och de olika varubenämningarnas pris/kvalitet-kvot. 

Man önskar klassificering av tillsatsämnen enligt tillsatsämnenas funktionssätt. Information 

om de olika tillsatsämnenas inverkan på magnetflödesmätare samt eliminering av problemet 

önskas. Laboratorieprov vid fjärrvärmevattentemperaturer (70 - 115 °C) och även med obehandlat 

vatten, med hydrazin (N2H4) och med enbart reglering av pH (NH3) önskades . 

Det önskades att kemikalietillverkarna skulle lämna mera produktinformation än idag. I 

samband med eventuell anbudsbegäran skall anläggningen ange åtminstone materialet i nätet 

(metalliskt och organiskt material), vattnets kvalitet och temperaturer, vattenvolym och eventuella 

fällningsproblem. 

Av företagen efterfrågas åtgärdsbeskrivning och kostnadsbedömning för följande punkter: 

- kartläggning av nätets kondition (vattenanalyser) 

- erforderlig beredning av nätet innan kemikalien tas i bruk (spolning, betning, användning 

av kemikalier som löser upp kemiska fällningar); utförande, varaktighet, temperatur, flöde, 

vattenförbrukning, kriterierna för bedömning av om åtgärden har lyckats 

- kemikaliernas inverkan på hälsa och miljö (nödvändigt skydd under behandlingen, förstö 

ring av använda kemikalier) 

- uppföljning av kemikaliernas funktionsförmåga (vattenanalyser; vem tar prov och hur of- 

- upprätthållande av produktkvaliteten; företagets eget kvalitetskontrollsystem och ansvariga 

personer 

- ansvarsfrågor (åtgärder när det uppstår problem). 

2.2 Riktvärden för vattenkvalitet vid små fjärrvärmeverk 

Enligt enkätsvaren behöver små anläggningar en kort instruktion för uppföljning av vattenkvaliteten. 

Följande instruktioner grundar sig på rekommendation av Suomen Kaukolämpö ry 

(Lämpölaitosyhdistys 1988). Syftet med dessa är att underlätta för små och medelstora företag 

att övervaka kvaliteten av fjärrvärmevattnet. Kontroll av vattenkvaliteten är viktig för att hindra 

korrosion och bildandet av avlagringar på insidan av rörledningar. 

2.2.1 Vattnets kvalitetsfaktorer 

De viktigaste variablerna för beskrivning av vattnets kvalitet och nätets kondition är 

pH-värde, syrehalt, elektrisk ledningsförmåga, hårdhet, järnhalt, kopparhalt och halten av 

suspenderade ämnen. 

Syret som löser sig i vattnet orsakar korrosion av stålet, därför skall syrehalten vara så låg 

som möjligt. Syre kan tillföras till ett tätt stålrörsnät med spädvattnet, genom läckande 

tät-ningar och dylikt, men i plaströrsnät släpper själva röret igenom syre i volymer som är 

beroende på plasttyp, konstruktion av röret och temperatur.

Korrosion av stålet sker långsammast då vattnets pH-värde är 9 - 10. För att korrosion av 

kopparmetaller och spänningskorrosion av stålet skall kunna hindras, borde pH-värdet dock 

inte överstiga 10. 

Hårdhet bildas i vattnet av kalcium- och magnesiumjoner, som när de reagerar med bikarbonat 

kan bilda avlagringar på insidan av rören. Fällningsreaktioner blir starkare vid högre temperaturer, 

varför det har satts olika riktvärden för vattnets hårdhet i primära och sekundära 

anläggningar. Hårdhetens enheter är °dH och mmol/1 (1 °dH = 0,178 mmol/1). 

Elektrisk ledningsförmåga är ett mått på vattnets salthalt, och varierar bland annat beroende 

på råvattnets ursprung. I Finland är ytvattnets elektriska ledningsförmåga 20 - 200 uS/cm och 

grundvattnets 30 - 500 jaS/cm (Isoaho & Valve 1986). Härdning av vattnet påverkar inte elektrisk 

ledningsförmåga, men efter avsaltning är vattnets elektriska ledningsförmåga avsevärt 

mindre än råvattnets. Det går inte att lämna några riktvärden för elektrisk ledningsförmåga, 

men det kan konstateras allmänt att korrosionshastigheten minskar, då ledningsförmågan 

minskar. Vid övervakning gäller det närmast att följa nivån på elektrisk ledningsförmåga och 

kartlägga orsakerna till väsentliga avvikelser. Enheten för elektrisk ledningsförmåga är uS/cm 

(= 10 mS/m). 

Järn- och kopparhalter beskriver korrosionsnivån i nätet. Vid fjärrvärme vattnets pH-värden 

har järn och koppar inte löst sig i vattnet, utan de förekommer i form av oxider och 

hydroxi-der, varvid det finns fasta partiklar i systemet. Majoriteten av järnoxider är magnetit, 

som kan fastna på flödesmätare av stål och medföra mätfel. Jämhaltsvärden kan inte direkt 

användas för bedömning av korrosionssannolikhet, om vattenberedningskemikalien 

innehåller ämnen som dispergerar järn. 

Suspenderade ämnen består av korrosionsprodukter och sand, skräp o dyl. som i samband 

med installations- och reparationsarbeten har kommit in i nätet. 

2.2.2 Analys 

Analyserna utförs på returvattnet från fjärrvärmenätet. Vattnets pH-värde kan mätas med en 

pH-penna eller -strippar och elektriska ledningsförmåga med uS-penna. Hårdhet, järn-, koppar- 

och syrehalter samt hydrazinöverskottet kan mätas med ampuller. Mätning av suspenderade 

ämnen sker med hjälp av membranfiltrering. 

Analysernas omfattning och frekvens beror på anläggningen. Om analysresultaten är förenliga 

med riktvärdena och stabila, räcker det mindre frekventa analyser än om analysresultaten förändras. 

En gång i veckan eller minst en gång i månaden mäts pH-värde, total hårdhet, syre- och 

tillsatsämneshalter. 

Två gånger om året analyseras på ett externt laboratorium, förutom ovannämnda parametrar, 

även ammoniak, total järnhalt, total kopparhalt, halten av suspenderade ämnen samt olja. 

Analysresultaten lagras systematiskt och förvaras under minst 10 år. Även förbrukning 

av spädvatten och eventuella reparationer av nätet skall dokumenteras. Vid dokumentation 

kan användas ett av Imatran Voima Oy utarbetat vattenkemiskt övervakningsprogram för

fjärrvärmesystem, där data lagras på anläggnings- eller nätspecificerade datafiler (Rosendal 

1997). Programmet är avsett för lagring, kontroll och redovisning av vattenkemiska mätningar 

och analysresultat. Om resultaten avviker från gränsvärden, ger programmet en varning och 

rekommenderar lämplig åtgärd. Programmet är speciellt avsett för små fjärrvärmebolag. 

I Sverige ges i anvisningar, riktade till små anläggningar, följande rekommendationer om 

vattenanalyser, se tabell 1. 

Tabell 1. Svenska Fjärrvärmeföreningens förslag till analys av faktorer som påverkar vattnets 

kvalitet, analysställen och -frekvens (Värmeverksföreningen 1991). {dag: varje dag, vecka: 1 

gång/vecka, mån: 1 gång/månad, år: 1 gång/år.) 

tagning pH o2 

I) 3 Fe Cu Olja förmå- tr 

Råvatten T ar T ar 

och fyll- 

Matarvatten vecka vecka vecka vecka 3) 

Cirkulationsvatten 

Efter delflödes-filter 

Sr 

vecka vecka •nan 2) 3) vecka vecka alt. 

vecka mån mån veclca 

1) vid tillsättning av ammoniak eller hydrazin 

2) vid förvärmning av olja med fjärrvärmevatten rekommenderas kontinuerlig övervakning 

3) för avsaltat vatten rekommenderas kontinuerlig övervakning. 

2.2.3 Riktvärden 

Korrosion och avlagringar kan undvikas om följande villkor uppfylls: 

- inget syre 

- ingen hårdhet 

- inga suspenderade ämnen 

Vid små anläggningar (kapacitet under 10 MW) med liten volym och litet behov av spädvatten, 

förekommer i regel ingen vattenberedning. Om det spädvatten som man har tillgång till är 

mycket hårt (minst 0,5 mmol (Ca 2+ + Mg 2+ )/kg), skall späd- och fyllnadsvattnet avhärdas. Det 

rekommenderas även att av syre orsakad korrosion förhindras exempelvis genom tillsats av 

kemiska syreavspj älkningsmedel eller korrosionshämmande inhibitorer .

Vid anläggningar som är större än de ovannämnda (kapacitet > 10 MW) skall späd- och 

fyll-nadsvattnet avhärdas. Avsaltning är nödvändig om kloridhalten är över 50 mg/l. 

Rekommendationer för vattenkvaliteten framgår av tabell 2. Det går inte att ange gränsvärden 

för alla faktorer, utan analyserna är avsedda för uppföljning av hur permanent situationen är. 

Om det uppstår kraftiga variationer i uppmätta värden eller om de avlästa värdena permanent 

ligger på hög nivå (exempelvis elektrisk ledningsförmåga), skall orsakerna till förändringarna 

kartläggas med hjälp av extra analyser. Om den elektriska ledningsförmågan är hög, skall 

klo-rid- och sulfathalterna analyseras. Om exempelvis pH-värdet är för lågt, skall doseringen 

av kemikalien ökas. 

(Lämpölaitosyhdistys vy 1988). 

Parameter Rekommendationsområde Följderna vid avvikelse från gränsvärden 

pH-värde - pH < 9 : syrekorrosion av stålet ökar, likaså 

lösning av koppar (pH

2.2.4 Utbyte av vattenberedningskemikalie 

Utbyte av vattenberedningskemikalie har i vissa fall orsakat problem, t ex när avlagringar har 

lossnat. Enligt Lämpölaitosyhdistys ry:s anvisning (1989) är det motiverat att noga överväga 

nödvändigheten av ett kemikaliebyte, om det använda tillsatsämnet har fungerat klanderfritt 

och utan skadeverkningar, dvs cirkulationsvattnet är klart och överensstämmer 

kvalitetsmäs-sigt med riktvärden. Om det förekommer något avvikande i vattnets kvalitet, t 

ex stora halter av suspenderade ämnen, är byte av vatten att rekommendera. Dosering av det 

kasserade ämnet avslutas och ämnets halt får sjunka i tillräcklig grad innan vattnet byts ut. 

Det är bäst att börja dosering av det nya tillsatsämnet i det nya cirkulations vattnet som matas 

in i nätet. 

Ev. utbyte skall utföras kontrollerat så att vattnets kvalitet överenstämmer med riktvärden 

även under övergångsperioden. Detta skall säkerställas med hjälp av vattenanalyser. 

Övergångsperioden är, beroende på systemets storlek och kondition, några dagar eller några 

veckor. I princip blir övergångsperioden längre, ju tätare och större systemet är. 

2.3 Underhåll av nätet utan 

vattenberedningskemikalier 

Fjärrvärmenätet kan hållas i gott skick även utan tillsatsämnen genom att vattnets syrehalt 

hålls låg. 

Ända till 1980-talet användes hydrazin som tillsatsämne i fjärrvärmenätet i Stockholm, men 

man har därefter försökt att avstå från användning av detta. Numera tillsätts inte hydrazin i 

fjärrvärmenätet, men små mängder av hydrazin kan fortfarande hamna i fjärrvärmenätet exempelvis 

från värmepannans vatten. För att förbättra övervakningen av nätets kondition startades 

utvecklingsprojektet "Övervakningssystem fjärrvärme" (Stockholm Energi 1992). 

Målet med ett projekt genomfört av Stockholm Energi AB under åren 1991-1992 var att bedöma 

möjligheterna till att upptäcka råvatten eller kylmedel som kommer i nätet genom mätning 

av galvanisk ström emellan rörmaterialet och elektroder, som tillverkats av ett ädlare 

material än röret. Korrosion i fjärrvärmenätet orsakas till största delen av syret i vattnet. Även 

kylmedel från värmepumparnas kondensatorer kan hamna i nätet. Exempelvis freoner sönderfaller 

i varmt vatten i fluorväte och/eller saltsyra, vilket orsakar minskning av fjärrvärmevattnets 

pH-värde. I dessa störningsfall är tillsatsämneskemikalier i normala koncentrationer antagligen 

inte till någon hjälp. 

Bild 1 illustrerar sondens princip. Sonden är tillverkad av syrafast stål. Om det i vattnet finns 

något ämne som orsakar korrosion, uppstår det en galvanisk ström mellan sonden och röret 

(kolstålet). För mätning av strömmen krävs att kopplingsflänsen elisoleras med tärningar. 

Sonden ansluts till en datalogger, varifrån data överförs via modem till telenätet och vidare till 

en dator. Registrering skall ske kontinuerligt och resultaten samlas geografiskt i ett uppföljningssystem 

i PC-miljö, varvid man direkt efter indikering kan konstatera var och när störningen 

har ägt rum. Sonden kan installeras antingen i huvudströmmen eller i sidströmmen. 

Strömsignalen anger den lokala korrosionshändelsen, t ex förekomsten av en 

punktkorrosions-skada, och ger även information om i vilken omfattning det finns tidigare 

korrosions skador i nätet. Metoden är tillräckligt känslig för att upptäcka förhöjda syrehalter 

inom ett mätningsområde på 3 - 6 ppb. 

11

Korrosionsmätsond 

Mätsignal 4-20 mA 

Mätning 24 V= 

Bild 1. Mätningsprincip 

(Stockholm Energi 1992). 

Det visade sig att sondernas 

känslighet inte minskade och 

att det inte skedde några 

förändringar i dessa under 

projekttiden. Sonderna lämpar 

sig enligt resultaten således för 

kontinuerlig användning. 

Temperaturvariationer påverkar mätsignaler, men inverkan är liten i jämförelse med av 

förändrad syrehalt orsakad signal. Små freonläckage har inte kunnat upptäckas med direkta 

mätningar. 

Om syrehaltigt vatten kommer in i nätet, tas inte syret separat bort utan det förbrukas i korrosionsreaktioner 

med stålet. Inom syrets direkta verkningsområde kan även punktkorrosion ske. 

Störningar har upptäckts främst i samband med anslutning av nya fjärrvärmeområden till nätet 

eller i samband med underhållsarbeten, och numera försöker man minimera dessa skador med 

hjälp av adekvata anvisningar. Störningar har även orsakats av läckande värmeväxlare. 

3 Laboratorieprov 

Laboratorieprov för undersökning av vattenberedningskemikalier som används i fjärrvärmenät 

utfördes på VTT Tillverkningsteknik med hjälp av cirkulationsvattenutrustning med vattenvolym 

på 140 1 enligt bilaga 1. Utrustningen har tillverkats av austenitiskt rostfritt stål, och till 

denna kan anslutas prov, som har tillverkats av olika material, så att proven inte har galvamsk 

kontakt med varandra eller med själva utrustningen. 

I proven användes enligt Suomen Kaukolämnö ry:s rekommendationer avhärdat 

fjärrvärme-vatten med tillsats av färgämne (Pyranin) 1,5 mg/l. Vattnets pH-värde var i 

början av testet 9,5. Provtemperaturen var 70 °C och provet varade 14 dygn. 

Flödeshastigheten i ledningar var 3 l/min (ca 0,5 m/s). 

12

Man ville att syrehalten skulle motsvara ev. störningssituation, där det finns så mycket syre 

som krävs för korrosion av stål (> 0,1 mg/l). Borttagning av syre ur vattnet utfördes med hjälp 

av kvävgasbubblor, och i början av provet innan tillsats av kemikalien var syrehalten i vattnet 

0,5 mg/l. Kvävgastrycket var ca 0,2 bar i vattentankens gasrum. Under provet inkom i nätet ca 

0,02 mg/lper dygn (70 °C) syre igenom plastledningen. 

Under provet uppmättes vattnets temperatur, pH-värde, syrehalt och elektrisk ledningsförmåga. 

Syrehalten uppmättes med Orbisphere 3600 -mätare. 

Före prov med tillsatsämnen utfördes ett jämförelseprov med enbart fjärrvärmevatten, där 

färgämne tillsattes. Åtta kommersiella tillsatsmedelsprodukter, vilka redovisas i bilaga 2, undersöktes. 

Avsikten var från början att be produkterna från användarna, men alla produkter 

som kemikalietillverkarna ville testa kunde inte erhållas från anläggningarna. Av denna anledning 

bad man kemikalietillverkarna leverera produkterna, utom produkt 3, som levererades 

till VTT av Imatran Lämpö. Dosering av det undersökta ämnet utfördes enligt kemikalieleverantörens 

rekommendationer, med undantag av produkterna 3 och 5, för vilka koncentrationen 

beslutades på VTT. 

Utöver dessa prov utfördes på ett par produkter, på uppdrag av kemikalietillverkaren, även ett 

extra prov som gällde produktens syrebindningsförmåga. 

3.1 Prov och analys av dessa 

Kemikaliernas inverkan på korrosion av kolstål undersöktes huvudsakligen med hjälp av 

vikt-förlustprov och provrör. Dessutom utfördes elektrokemiska mätningar. Avsikten var även 

att kartlägga de undersökta produkternas eventuella inverkan på funktionsförmågan hos en 

magnetisk flödesmätare, varför Enermet Oy:s magnetiska flödesmätare kopplades till 

utrustning- 

3.1.1 Rörprov 

De till cirkulations vattenutrustningen anslutna kolstålsrören (2 st) har en ytterdiameter på 17,2 

mm, väggtjocklek på 2,9 mm och längd på 1200 mm. Rörmaterialet är enligt standarden DIN 

2440 längdfogsvetsat rör, som enligt en, på VTT Tillverkningsteknik utförd, optisk 

emissions-spektralanalys har följande sammansättning: 0,07 % C 0,01 % Si 0,009 % P 

0,006 % S 

Före provet rengjordes rören på insidan med 15 % saltsyra (30 min.), de spolades med destillerat 

vatten och neutraliserades med 5 % natriumkarbonatlösning. Därefter spolades innerytorna 

med isopropanol, torkades med varm luft och förvarades 24 timmar på en torr plats i 

väntan på provet. 

Efter provperiodens slut klövs stålrören i längdriktning och fotograferades. En del av innerytan 

rengjordes från avlagningar genom betning. Avlagringar på innerytor och typen av ev. 

korrosion på innerytan samt korrosions styrka undersöktes visuellt och med stereomikroskop 

med 50-faldig förstoring. 

13

3.1.2 Viktförlustprov 

Viktförlustproven tillverkades av kallvalsad tunnplåt (Rautaruukki Oy, CR 2-11) med följande 

referensanalys: 

< 0,10% C 0,45 % Mn < 0,04 % P < 0,04 % S 

Enligt på VTT Tillverkningsteknik utförd optisk emissionsspektralanalys har plåten följande 

kvantitativa sammansättning: 

0 05% C 0 007% Si 0,21 %Mn 0,022 %S 0,009 %P 0,02 %Cr 

0,02% Ni o[o04%Mo 0,09 %Cu 0,05% Al 0,005 %W 0,006% V 

provytan (2 cm 2 ) slipades till 600 grit. Före mätningsperiodens början tvättades proverna med 

alkohol och torkades. 

Vid mätningarna användes Gamrys CMS 100 Corrosion Measurement programvara PC3 med 

potentiostat. För bestämning av korrosionshastighet mättes cykliska polarisationskurvor för 

proverna i närheten av vilopotentialen (± 50 mVScE). Mätning inleddes vid vilopotentialen, 

först i katodisk riktning 50 mV och sedan tillbaka till vilopotentialen och vidare i anodisk 

riktning 50 mV och tillbaka. För produkt 1 och för fjärrvärmevatten utan tillsatsämnen uppmätta 

kurvor avviker från andra på så sätt att där inleddes mätning av polarisationskurvan 50 

mV under vilopotentialen och mätningen fortsatte till 50 mV ovanför vilopotentialen. Som 

potentialens ändringshastighet användes i allmänhet 30 mV/min. För produkt 2 kördes en del 

av polarisationskurvorna även med lägre ändringshastighet, 6 mV/min. Polarisationskurvorna 

kördes direkt i början av provet (2-24 timmar efter starten) och på nytt för samma prov i slutet 

av provet (14 dygn från starten). Före varje polarisationsmätning kontrollerades 

kolstålspro-vets vilopotential (Eoc) under ca 15 minuter eller tills potentialen hade stabiliserats 

tillräckligt. Korrosionsströmmen bestämdes från uppmätta polarisationskurvor med hjälp av 

sk. Tafels linjer. Från denna korrosions ström beräknades motsvarande korrosionshastighet för 

kolstålet (1 |LiA/cm motsvarar korrosionshastigheten 11,6 um/a). För varje lösning utfördes vid 

varje tidpunkt minst två mätningar och korrosionshastigheter och vilopotentialvärden anges 

som medelvärdet av dessa mätningar. 

Efter proverna kontrollerades provkupongerna med stereomikroskop, varefter de betades med 

inhiberad 15 % saltsyra. Efter betning kontrollerades provkupongerna på nytt med stereomikroskop 

för kartläggning av korrosionens natur (lokal och/eller allmän korrosion). 

3.1.4 Magnetiska flödesmätare 

Efter provet jämfördes det på den magnetiska flödesmätaren avlästa flödet med den vattenvolym 

som hade släpps igenom mätaren. 

3.2 Resultat av laboratorieprov 

Produkternas inverkan på den magnetiska flödesmätarens visning var hos alla produkter mindre 

än mätarens mätnoggrannhet (± 2 %). 

Jämförelseprov med fjärrvärmevatten utan tillsatsämnen 

Vattnets pH-värde var under provet som lägst 9,3 (bild 2). Syrehalten var vid slutet av provet 

0,2 mg/l (bild 3). Elektrisk ledningsförmåga var under provet ca 180 jaS/cm. 

På rörens innerväggar bildades ojämn brun och sva~t rost, som nästan helt täckte ytan. De rena 

ställena var brunaktiga. På innerväggar hade skett allmän korrosion och på vissa ställen fanns 

även lätt gravrost. 

Viktförlustskivornas ytor var nästan helt rena och korrosionsfria, men på vissa ställen på ytorna 

och på skivornas ändar fanns det frätställen täckta av rödbrun rost samt punktkorrosion. 

15

Viktförlusterna var i genomsnitt 157 mg (3,3 mg/cm 2 ). Från viktförlusten beräknad årlig korrosionshastighet 

är 0,1 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar är korrosionshastigheten vid slutet av provet 15 um/a (Eoc = 

-576 mVscE). Den i början av provet uppmätta kurvan var så instabil, att korrosionshastigheten 

inte kunde bestämmas med den som utgångspunkt. Vid stereomikroskopundersökning 

efter provet upptäcktes fällningsskikt och låga frätfläckar som var ganska jämt fördelade. Det 

prov som hade varit i fjärrvärmevattnet ca 3 dygn var nästan helt övertäckt av ett svartbrunt, 

ojämnt, tunnt fällningsskikt och det fanns rödbrun fällning på vissa ställen på ytan. Efter betning 

upptäcktes punktfrätning och frätfläckar inom det området, som hade täckts av fällning. 

Jämförelseprov 

Provtid (dygn) 

Bild 2. Fjärrvärmevattnets pH-värde under provet. 

I 

Jämförelseprov 

6 8 10 12 14 


Bild 3. Vattnets syrehalt under provet.

Produkt 1 

Produktnyckel se bilaga 2 

Vattnets pH-värde förändrades knappt nämnvärt under provet (bild 4). Vattnets syrehalt var 

som lägst 0,08 mg/l och vid slutet av provet 0,1 mg/l (bild 5). Elektrisk ledningsförmåga var 

under provet ca 275 jLiS/cm. 

Rörens innerväggar var till största delen rena och utan frätskador. I svetsen och i dess omgivning 

fanns svart och brun rost, och under rosten fanns lätt allmän korrosion. På övriga innerväggar 

fanns svart korrosionsprodukt i form av ränder i längdriktningen. 

Viktförlustskivornas ytor var glanslösa (nästan matta). I proven fanns frätskador som utgick 

från sidkanterna, och ovanpå dessa fanns ganska tjocka svarta, delvis även bruna korrosionsprodukter. 

I två av skivorna fanns även mycket små tecken till punktfrätning. Viktförlusterna 

var i genomsnitt 129 mg (2,6 mg/cm 2 ). Från viktförlusten beräknad årlig korrosionshastighet 

är 0,08 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar var korrosionshastigheten vid början av provet (20 h från 

starten) under 0,1 um/a (Eoc = -556 mVSCE) och vid slutet av provet ca 1 um/a (Eoc = -509 

HIVSCE). Vid stereomikroskopundersökningen upptäcktes i provet rostansamlingar och silvergrå 

fällning. Under rostansamlingarna fanns frätfläckar. 

Produkt 1 


Bild 4. Vattnets pH-värde under provet. 

Produkt 1 


Bild 5. Vattnets syrehalt under provet. 

17

Produkt 2 

Vattnets pH-värde sjönk under provet (8,7-8,8) (bild 6). Vattnets syrehalt sjönk på grund av 

ämnets inverkan i början av provet (0,05 mg/l) men steg därefter och var vid slutet av provet 

0,2 mg/l (bild 7). Elektrisk ledningsförmåga var under provet ca 250 uS/cm. 

Rörens innerväggar var brunaktiga och det fanns rikligt med rödbrun rost på ytan, framför allt 

i svetsen. Under fällningen hade ytan frätts upp ganska kraftigt, mer än i jämförelseprovet. 

Viktförlustskivornas ytor var brunaktiga och det fanns brun rost på ytorna. Skivornas ändar 

hade fräts upp kraftigt. På ytorna fanns även enstaka punktfrätskador. Viktförlusterna var i 

genomsnitt 250 mg (4,9 mg/cm 2 ). Från viktförlusten beräknad årlig korrosionshastighet är 

0,16 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar var korrosionshastigheten i början av provet (2 h från starten) 

1,3 um/a (Eoc = -507 mVscn) och i slutet av provet 240 um/a (Eoc= -377 mVSCE). I provet 

upptäcktes ett mörkbrunt ganska jämnt fällningsskikt, på kanterna fanns rostfärgad fällning. 

Efter betning syntes jämn låg frätning nästan genomgående. 

Produkt 2 


Bild 6. Vattnets pH-värde under provet 

18


Produkt 2 


Produktens syrebindningsförmåga undersöktes särskilt med cirkulationsvattenutrustning så 

att man, ca 10 minuter efter dosering av ämnet, lät vattnet cirkulera genom ett stålrör och en 

viktförlustcell Kemikaliedoseringen 1 l/m 3 . 

Resultaten av produktens syrebindningsförmåga i tilläggsprovet framgår av bild 8. 

Provtid (min) 

Produkt 2 

Bild 8. Syrebindningsförmågan hos produkt 2. 

Produkt 3 

II 7 -^fi^vf?WMMW.'MS?^M*'f*iv*rf*f*fj'wJvv.v* 

Vattnets pH-värde var under provet ca 10 (bild 9). Syrehalten sjönk inte på grund av medlets 

inverkan utan steg något och var i slutet av provet 0,7 mg/l (bild 10). Elektrisk ledningsförmåga 

var under provet ca 440 uS/cm. 

Rörens innerväggar var mestadels rena och utan frätangrepp. Svetsen var rostig på vissa ställen. 

På övriga innerytor fanns rödbruna rostfläckar och mörka rostränder, under vilka det hade 

skett allmän korrosion. 

Viktförlustskivornas ytor var till stor del rena och utan frätangrepp, men på vissa ställen i skivorna, 

närmast i ändarna, hade det skett korrosion under den svarta korrosionsprodukten. 

19

Dessutom fanns det några tecken till punktfrätning. Viktförlusterna var i genomsnitt 163 mg 

(3,3 mg/cm 2 ). Från viktförlusten beräknad årlig korrosionshastighet är 0,1 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar var korrosionshastigheten i början av provet ( ca 19 h från 

starten) under 0,1 um/a (Eoc = -615 mVScE) och i slutet av provet likaså under 0,1 um/a (Eoc--233 

mVscE). Vid stereomikroskopundersökningen upptäcktes att provet hade på vissa stallen 

glansig yta och på vissa ställen fanns det svart och rostbrun fällning. Efter betning konstaterades 

grunda frätfläckar och några något djupare punktfrätningar inom de områden som hade 

täckts av fällning. 

Produkt 3 

O 2 4 6 8 10 



■ |w + 

Produkt 3 



Produkt 4 

Vattnets pH-värde steg under provet något (9,7) (bild 11). Vattnets syrehalt var under provet 

0,5 - 0,6 mg/l (bild 12). Elektrisk ledningsförmåga var ca 305 uS/cm. 

Rörens innerväggar var nästan rena och utan frätangrepp. På ytorna fanns dock på vissa ställen 

rostfläckar, under vilka det syntes antydan till frätning, samt svart korrosionsprodukt i form av 

långa ränder. Det fanns även på vissa ställen runt svetsen en antydan till korrosion. 

Viktförlustskivornas ytor var rena, men på ytorna fanns på vissa ställen frätningsområden, 

som var täckta av rödbrun rost. Frätning hade skett närmast i skivornas ändar. Viktförlusterna 

20

var i genomsnitt 140 mg (2,8 mg/cm 2 ). Från viktförlusten beräknad årlig korrosionshastighet 

är 0,09 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar var korrosionshastigheten i början av provet (1 h från starten) 

8 um/a (Eoc = -571 mVSCE) och i slutet av provet 0,16 um/a (Eoc = -271 mVSCE). Provets yta 

var på vissa ställen glansig och på vissa ställen täckt med rostfärgad och svart fällning. I 

fläckarna fanns rostfärgad och svart fällning. Vid stereomikroskopundersökningen upptäcktes 

ganska låg frätning under fällningsansamlingarna. 

Produkt 4 



Produkt 4 



Produktens syrebindningsförmåga undersöktes med cirkulationsvattenutrustning med normalt 

provarrangemang men utan stålprov. Kemikaliehalten var 0,3 l/m 3 . Resultaten från tilläggsprovet 

framgår av bild 13. 

21

Produkt 4 

Provtid (min) 

Bild 13. Syrebindningsförmågan hos produkt 4. 

Produkt 5 

Vattnets pH-värde var under provet som lägst 9,3 (kuva 14). Syrehalten sjönk i början till 0,1 

mg/l och var i slutet av provet 0,2 mg/l (bild 15). Elektrisk ledningsförmåga var ca 280 

jaS/cm. 

På rörens innerväggar fanns mörkbruna rostränder. På innerytorna och runt svetsen fanns omfattande 

områden med allmän korrosion. En del av ytan var ren och utan frätangrepp. 

Viktförlustskivornas ytor var huvudsakligen rena, men i ändarna och på vissa ställen på ytorna 

hade det under den relativt tjocka svarta och rödbruna rosten skett frätning. Dessutom fanns 

det på ytorna enstaka punktfrätningar. Viktförlusterna var i genomsnitt 152 mg (3,0 mg/cm 2 ). 

Från viktförlusten beräknad årlig korrosionshastighet är 0,1 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar var korrosionshastigheten i början av provet under 0,1 um/a 

(Eoc = -458 HIVSCE) och i slutet av provet likaså under 0,1 um/a (Eoc = -227 mVSCE). På provets 

yta fanns svart och rödbrun fällning. Efter betning upptäcktes vid 

stereomikroskop-undersökningen grund punktfrätning samt frätangrepp, som bildade rader, 

som var mera utmärkande på den ena utkanten av provet. 

Produkt 5 



22

Produkt 5 



Produkt 6 

Vattnets pH-värde förändrades inte under provet (bild 16). Vattnets syrehalt sjönk under provet 

och var i slutet av provet 0,09 mg/l (bild 17). Elektrisk ledningsförmåga var ca 255 uS/cm. 

Rörens innerväggar täcktes nästan helt av mörkbrun rost. Bara ställen på ytan var brunaktiga. 

Nästan hela ytan hade allmän korrosion. 

Viktförlustskivornas ytor var rödaktiga. På skivornas kanter och på vissa ställen av ytorna 

hade det skett korrosion under den mörkbruna rosten. Viktförlusterna var i genomsnitt 185 mg 

(3,7 mg/cm 2 ). Från viktförlusten beräknad årlig korrosionshastighet är 0,1 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar var korrosionshastigheten i början av provet (1 dygn från 

starten) under 0,1 um/a (Eoc = -182 mVscn) och i slutet av provet 40 um/a (Eoc = -608 HIVSCE). 

Kurvorna var avvikande. I provet fanns rödbrun hinnaktig fällning och på kanterna fanns några 

mörkbruna fällningsansamlingar. Efter betning upptäcktes i provet grunda frätfläckar och 

några små, mycket grunda punktfrätningar. 

Produkt 6 

4 6 8 10 12 



23

Produkt 6 



Produkt 7 

Vattnets pH-värde förändrades knappt nämnvärt under provet (bild 18). Syrehalten sjönk på 

grund av ämnets inverkan och förhöll sig på låg nivå (0,07 - 0,08 mg/l) under provet (bild 19). 

Elektrisk ledningsförmåga var ca 250 uS/cm. 

Rörens innerväggar var delvis rena och utan frätangrepp, men delvis fanns det på ytorna 

mörkbrun rost i form av längsgående ränder eller på vissa ställen även i form av större täckta 

områden. Under rosten fanns omfattande områden med allmän korrosion. 

Viktförlustskivornas ytor var rödaktiga. I proven fanns främst i kanterna, rödbrun och mörk 

rost under vilken det fanns korrosion. På ytorna fanns även några punktfrätnmgar. 

Viktfor-lustema vari genomsnitt 114 mg (2,3 mg/cm"). Från viktförlusten beräknad årlig 

korrosions-hastighet är 0,08 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar är korrosionshastigheten i början av provet (1 dygn från 

starten) 2 iim/a (Eoc = -575 mVScE) och i slutet av provet under 0,1 um/a (Eoc = -231 mVScE); I 

provet upptäcktes svart, glansig fällning, som på vissa ställen övertäcktes av rödbrun och 

sil-verfärgad fällning. En del av provkroppsytan var ren och glansig. Efter betning upptäcktes 

frätfläckar och några grunda punktfrätningar under fällningen. 

Produkt 7 



24

Produkt 7 



Produkt 8 

Vattnets pH-värde förändrades inte under provet (bild 20). Vattnets syrehalt var som lägst 0,2 

mg/l och i slutet av provet 0,4 mg/l (bild 21). Elektrisk ledningsförmåga var ca 255 uS/cm. 

Rörens innerväggar var nästan helt rena och utan frätangrepp, och endast lite streckformad 

brun rost kunde observeras. I en del av svetsen fanns även rost. Korrosion har skett under fällningsränderna. 

Viktförlustskivornas ytor var huvudsakligen blanka och utan frätangrepp, men på vissa ställen 

på ytorna hade korrosion skett under rödbruna rostfläckar. Viktförlusterna var i genomsnitt 

249 mg (4,9 mg/cm 2 ). Från viktförlusten beräknad årlig korrosionshastighet är 0,16 mm/a. 

Enligt elektrokemiska mätningar var korrosionshastigheten i början av provet (ca 2h från 

starten) 21 um/a (Eoc = -596 mVScE) och i slutet av provet 18 um/a (Eoc = -351 ITIVSCE). I provet 

upptäcktes endast några mörkbruna fällningsansamlingar med orange fällning på vissa 

ställen. Största delen av provkroppsytan var blank och utan fällning. Efter betning upptäcktes 

grunda frätfläckar inom områden under fällnings ansamlingarna. 

Produkt 8 



25

Produkt 8 



3.3 Analys av laboratorieprovresultaten 

På rörens innerväggar och på viktförlustprovens ytor bildades under provet rödbrun, brun eller 

svart korrosionsprodukt. På kolstålets yta bildas i syrerikt vatten rödbruna eller bruna korrosionsprodukter. 

I syrefattigt eller syrefritt vatten bildas däremot svarta korrosionsprodukter. 

På rörens innerväggar bildades i bästa fall endast litet rostränder och i värsta fall ganska rikligt 

med brun rost. 

Resultat från viktförlustprov har angetts i form av kolstålsskivornas totala viktförlust per 

ytenhet och inom parentes anges årlig förtunning i form av beräknad korrosionshastighet. 

Kor-rosion skedde dock inte i något av proven jämnt fördelad på hela ytan, därför ger de for 

hela ytan beräknade korrosionshastigheterna inte rätt bild av korrosionens fortskridande. Pa 

vissa skivor skedde korrosion främst i ändarna (spaltkorrosion). 

Provförhållandena var krävande vad gäller syrehalten. Enligt standarden DIN 50930 (1980) 

antas att cirkulationsvattennätet är tätt, då syrehalten är under 0,1 mg/l, och för fjärrvärmenaten 

rekommenderas en syrehalt på högst 0,02 mg/l. Eftersom syret i 

fjärrvärmenätsförhallan-den orsakar korrosion i kolstålet, ville man ha syrehalten på en nivå, 

där korrosion över huvudtaget är möjlig. Vid laboratorieprovet var syrehalten i början av 

provet 0,5 mg/l. Normalt övervakas fjärrvärmenätets vattenkvalitet och bl a syrehalt med hjälp 

av vattenanalyser och tillsatsämneshalten hålls på tillräcklig nivå. På små anläggningar kan 

det dock vara sa att vattenanalyser utförs mera sällan och förhållandena kan tidvis avvika från 

rekommendationerna, då krävs det att tillsatsämnet har skyddsverkan även i dessa 

exceptionella situationer. 

Den aktuella syrehalten beror på mängden av syre som tillförs i nätet och som binds i 

korro-sionsproduktema, och det går inte att på basis av syrehalten, utan kännedom om nätet, 

avgöra sannolikheten för korrosion. I jämförelseprovet sjönk vattnets syrehalt som följd av 

korrosion. Några produkter band inte syre, utan syrehalten steg under provet. Syrebindande 

kemikalier i dessa produkter hade antagligen sönderdelat sig, åtminstone delvis, redan under 

förvaring. Trots detta skedde det mindre korrosion i provkropparna än i jämförelseprovet. 

Syrehalten bor dock inte betraktas som en separat parameter, för i de utförda 

laboratorieproven studerades inte produkternas syrebindningsförmåga utan deras inverkan på 

korrosion av stålet. 

26

Korrosion av stål i vattenlösningar påverkas, förutom av syrehalten, även av vattnets pH-värde 

och i allmänhet kvalitet samt temperatur och flödesförhållanden. Vattnet som användes i proven 

var i enlighet med Suomen Kaukolämpö ry:s rekommendationer, vattnets pH-värde reglerades 

före dosering av tillsatsämnet till värdet 9,5. Korrosion av stålet ökar, då pH-värdet 

sjunker, så att förhållandena under proven, beträffande pH-värdet, var idealiska avseende 

korrosionsskyddet. Vattnets pH-värde var i de flesta proven ca 9,5. I två av proven steg 

pH-värdet, och under ett av proven sjönk vattnets pH-värde. 

När temperaturen stiger, accelereras korrosionsreaktionerna. Syrekorrosionen är maximal vid 

en temperatur på ca 80 °C , och vid högre temperaturer sker korrosionen långsammare, då 

syrets lösningsförmåga minskar. Provtemperaturen var således krävande avseende på stålets 

korrosionsskydd. Vattenberedningskemikaliernas optimala funktionsförmåga förutsätter rätt 

kemikaliedosering. Doseringsanvisningarna, utom för två produkter, lämnades av kemikalietillverkaren. 

Även metallens tillverkningstillstånd kan i vissa fall påverka korrosionshastigheten. Det har 

exempelvis konstaterats att kallbearbetat kolstål korroderar snabbare än glödgat kolstål i syra 

lösningar. Enligt litteraturen påverkar metallens mikrostruktur dock inte korrosionen, då metallens 

aktiva upplösning kontrolleras av syrets diffusion (Procter 1994). I vattenlösningar 

korroderar kallbearbetat kolstål således med samma hastighet både i kallbearbetad form och 

glödgad form. I praktiska förhållanden har även metallytans tillstånd inverkan på 

inhibitorer-nas effektivitet. Ren, slät yta skyddas med lägre inhibitorkoncentrationer än grov 

eller smutsig, eventuellt till och med oljig yta. 

I jämförelseprovet som utfördes med fjärrvärmevatten utan tillsatsämnen sjönk vattnets 

pH-värde något under provet. Vattnets syrehalt sjönk under de första dygnen till ca 0,2 mg/l 

och stannade på ungefär den nivån till slutet av provet. Korrosion ägde rum i såväl 

viktförlustski-vorna som i rörprovkroppens innerväggar. 

Produkt 1 höll vattnets pH-värde på ganska jämn nivå och syrehalten på låg nivå under hela 

provet. Rörprovkroppens innervägg korroderade bara lite under provet, och viktförlusterna för 

skivprovkropparna var mindre än i jämförelseprovet. Produkten hämmade i det utförda provet 

korrosion av stålet även enligt de elektrokemiska mätningarna. 

I provet med produkt 2 sjönk vattnets pH-värde. Vid utgångsläget band produkten mycket syre 

men syrehalten ökade senare. Alla stålprov korroderade efter utgångsläget påtagligt kraftigare 

än i jämförelseprovet. Den i jämförelse med jämförelseprovet kraftigare korrosionen i provet 

beror enligt kemikalietillverkaren på att det har kommit in rikligt med syre i systemet och att 

provet därför har varit okontrollerbart. Vid utfört tilläggsprov konstaterades att produkten 

hade bra syrebindningsförmåga. 

Produkt 3 höjde vattnets pH-värde, men sänkte inte syrehalten. Antagligen har den syrebindande 

komponenten i produkt 3 förbrukats under förvaringen. Rörprovkropparna visade mindre 

korrosion än i jämförelseprovet och enligt elektrokemiska mätningar var korrosionen av 

stålet mycket liten, men skivprovkropparna visade korrosion som var av samma storhetsklass 

som i jämförelseprovet. Resultaten är således delvis motstridiga. I skivorna var korrosionen 

kraftigast i ändarna som var fästa i fästningsanordningens spår, så antagligen är det fråga om 

benägenhet till spaltkorrosion. 

27

Produkt 4 höll pH-värdet på jämn nivå, men den minskade inte vattnets syrehalt. Antagligen 

har den syrebindande komponenten i produkt 4 förbrukats under förvaringen. Trots hög syrehalt 

hämmade produkten relativt bra korrosion av stålet. Viktförlustskivorna hade korroderat 

främst i skivornas ändar, så antagligen är det fråga om benägenhet till spaltkorrosion. Vid utfört 

tilläggsprov konstaterades att produkten hade bra syrebindningsförmåga. 

Produkt 5 höll vattnets pH-värde på ganska jämn nivå och syrehalten på jämn, låg nivå under 

hela provet. Korrosion i rör- och skivprovkropparna var mindre än i jämförelseprovet. I 

vikt-förlustprovkropparna skedde korrosion främst i skivornas ändar. Enligt elektrokemiska 

mätningar var korrosionshastigheten mycket låg såväl i början av provet som i slutet av 

provet. 

Produkt 6 höll vattnets pH-värde på jämn nivå. Syrehalten sjönk och höll sig på låg nivå under 

provet. I rörprovkroppen och i viktförlustskivorna skedde något kraftigare korrosion än i jämförelseprovet. 

Enligt elektrokemiska mätningar fungerade produkten bra alldeles i början av 

provet. Att syrehalten förhöll sig på låg nivå kan bero på att syret bands till korrosionsprodukterna. 

Anledning till korrosionen kan vara otillräcklig dosering av medlet. Produktförpackningen 

hade tydligen läckt något i samband med transporten, därför kan anledningen också 

vara förändring av produktens kvalitet under transporten eller på inverkan av provförhållandena. 

Produkt 7 höll vattnets pH-värde på jämn nivå och syrehalten på mycket låg nivå under hela 

provet. Produkten hämmade korrosion av stålet bra i det utförda laboratorieprovet. 

Produkt 8 höll vattnets pH-värde på jämn nivå. Syrehalten sjönk i början något, men ökade 

sedan under provets lopp till samma nivå som i utgångsläget. På rörprovkropparnas innerväggar 

skedde knappt någon korrosion, men stålskivornas viktförluster var klart större än i jämförelseprovet. 

Även enligt elektrokemiska mätningar var korrosionshastigheterna högre än i 

jämförelseprovet. Att resultaten delvis var motstridiga kan bero på det att rörprovkropparnas 

innerväggar är lättare åtkomliga än viktförlustskivornas ytor. 

I undersökningarna var skivornas viktförlust den mest väsentliga faktorn för att beskriva korrosionsstyrkan. 

Skillnaderna i uppmätta viktförluster var relativt små i de olika proven. På 

inverkan av produkterna 1,4, 5 och 7 var korrosionen mindre än i enbart fjärrvärmevatten. På 

inverkan av produkt 8 var rörprovkropparnas innerväggar nästan korrosionfria, även om det i 

viktförlustskivorna skedde kraftigare korrosion än i jämförelseprovet. Produkt 3 förändrade 

inte stålets korrosionshastighet enligt viktförlustmätningar, men enligt elektrokemiska mätningar 

var korrosionshastigheterna klart lägre än i enbart fjärrvärmevatten. 

Den använda laboratorieprovmetoden var en accelererad provmetod, och resultaten kan närmast 

användas för att jämföra produkterna med varandra. Olika undersökningsmetoder gav 

inte enhetliga resultat i alla lägen, därför behöver undersökningsmetoderna utvecklas ytterligare. 

Det har tidigare konstaterats skillnader i korrosionshastigheter som har beräknats med 

hjälp av elektrokemiska mätningar och viktförlustprover, bl a vid undersökning av 

inhibito-rernas funktionsförmåga i stark saltsyra (Dean et al. 1985). Som ett skäl till 

skillnaderna bedöms vara storleks skillnaden mellan de provkroppar som används vid 

elektrokemiska matningar och viktförlustprover samt skillnaden i förhållandet mellan ytan och 

lösningsvolymen Den i elektrokemiska mätningar använda provkroppen är liten och lösningen 

ger garanterad effekt på hela ytan. Vid viktförlustmätningar är provkropparna stora och det 

finns flera provkroppar. I denna studie hade viktförlustproverna placerats i en 

provkroppsställning av plast, 

28

där skivorna placerades radialt. Då blir lösningsvolymen per provkroppsyta mindre än vid 

elektrokemiska mätningar. 

Flödesförhållandena påverkar tillsatsämnets åtkomst på metallytor, och i stillastående vatten 

behövs det mera kemikalie i vattnet. I en viktförlustcell minskar flödet något och flödet är 

antagligen något turbulent, vilket kan ha haft en inverkan på kemikaliens åtkomst på provskivornas 

yta. Tryckförlustskivorna var fastsatta med båda ändarna i en springa i plastställningen. 

Kemikalien har inte komit åt att påverka i springorna, vilket har orsakat spaltkorrosion. 

Provparametrarna (temperatur, syrehalt, flödesförhållanden) borde väljas så att provet skulle 

vara accelererat men förhållandena skulle, bättre än idag, motsvara den belastning som produkterna 

utsätts för under praktiska förhållanden. 

Vid elektrokemiska mätningar polariserades provkropparna relativt lite med hänsyn till 

vilo-potentialen. På detta sätt har man försökt minimera förändringarna på metallens yta. Å 

andra sidan har detta kanske försvårat erhållandet av tillräckligt stor linearitet för pålitlig 

bedömning av Tafels faktorer. För varje prov har bara en provkropp varit tillgänglig. På 

provkroppen har mätningar utförts i början av provet och i slutet av provet. Med tanke på 

resultatens tillförlitlighet vore det bättre om mätningar kunde utföras på flera provkroppar. 

Förnyade mätningar på samma provkropp visade dock att upprepningen i allmänhet var en 

ganska bra metod och att standardavvikelsen för den, från parallella mätningar beräknade, 

korrosionshastigheten var mycket liten, så att det ansågs möjligt att presentera resultaten som 

medelvärden av dessa mätningar. De från elektrokemiska mätningar erhållna 

korrosionshastigheterna var nästan alltid avsevärt lägre än resultaten från viktförlustmätningar, 

men när resultat från elektrokemiska mätningar jämförs med resultat från fältprov är 

storleksklassen närmare. Visserligen skall påpekas att förhållandena vid laboratorieproven (t 

ex temperaturen) inte har varit desamma som under fältproven. 

Vid bedömning av korrosionshastighet med hjälp av Tafels extrapoleringsmetod kan i en lösning 

med liten ledningsförmåga fel orsakas, utöver det ovannämnda, av det ohmska motståndet, 

dvs sk. IR-drop bildas mellan arbetselektroden och motelektroden. Ledningsförmågan på 

provlösningarna i fråga varierade inom området 180 - 440 jiS/cm. Det ohmska motståndet 

beräknades i efterhand och dess inverkan ansågs i de aktuella fallen som obetydlig. 

3.4 Kostnadsanalys 

Frågor om driftskostnaderna för de tillsatsmedel som studerades i laboratorieundersökningar 

ställdes till kemikalietillverkarna. Typnätet har följande specifikation: 

- vattnets kvalitet överensstämmer med SKY:s rekommendationer 

- det antas att hela volymen på ett 1000 m 3 :s nät byts ut en gång om året 

- temperaturer: Tfram= 75 - 120 °C och Tretur= 45 °C och 

- fyllnadsvattnets syrehalt är ca 6 mg/L 

En sammanfattning av svaren framgår av tabell 3. 

29

Tabell 3. Driftskostnaderna, enligt kemikalietillverkarna för de i laboratorium undersökta till- 

satsmedlen. 

Produkt Tillsatsmedelskostnad Analyskostnad 

Produkt 1 

Produkt 3 

Produkt 4 

Produkt 5 

Produkt 6 

Produkt 7 

Produkt 8 

4 Fältprov 

- beredning av spädvatten: 2001 kemikalie 

(dosering 0,2 l/m 3 ) 

-> 9700 FIM ____________ 

- beredning av spädvatten: 1001 kemikalie 

(dosering 0,1 l/m 3 ) -> 3430 FIM 

- beredning av spädvatten: 50 - 100 1 kemikalie 

(dosering 0,05 -0,1 l/m 3 ) 

-»1845-3690 FIM 

- beredning av spädvatten och upprätthål 

lande av koncentrationen: 

-> 2500 - 3700 FIM (beror 

bl a på köpt mängd) 

- startdos 10 kg/ 1000 m 3 , 

- tilläggsdosering ca 10 kg/år 

-> 800 HM/år 

-dosering 0,1 l/m 

-> 6800 FIM 

- beredning av spädvatten: 100 - 2001 ke 

mikalie (dosering 0,1 - 0,2 l/m 3 ) 

-> 3500 - 7000 FIM ________________ 

4.1 Provarrangemang 

- vattenanalyser kostnadsfria 

- vattenanalyser kostnadsfria 

- analyskitt (25 analyser) 1500 

FIM (60 FIM/st) 

- jodometrisk titrering: 

100 - 200 HM/år 

Kemikaliernas effekt under verkliga driftsförhållanden undersöktes genom placering av 

vikt-förlustprovkroppar i sex fjärrvärmenät, varav ett (referensnätet) inte använder sig av 

till-satskemikalier. Provkroppama monterades på ett vattenrör i respektive fjärrvärmenats 

retur-ledning Provkropparna tillverkades av samma kolstålsplåt som viktförlustskivorna i 

laboratorieundersökningarna, mått 25 x 75 x 1 mm och antalet parallellprov var 4 st. 

Viktförlustpro-verna behandlades före provet och därefter behandlades de på samma sätt som 

under laborato-rieproven Proverna placerades på plats samtidigt för 3 och 9 månaders provtid, 

och dessutom utplacerades en serie för längre provtid, för en undersökning som hamnar 

utanför detta projekt Efter provet fotograferades provkropparna. Utseendet på ytan och 

lagringar samt eventuell typ av korrosion och dess styrka (punktfrätningsdjup, viktförlust) 

studerades. I två fjärrvärmenät kartlades genom undersökning av mikrobiologisk verksamhet, 

mängden och konstruktionen av den biofilm som eventuellt bildas på skivprovkropparna. Som 

objekt utvaldes ett nät utan tillsatsmedel (objekt nr 1) och ett plaströrsnät (objekt nr 2). 

30

Provkropparnas provtider var 3 och 6 månader. Före provet behandlades provkropparna på 

samma sätt som viktförlustprovkropparna och steriliserades. Efter provet studerades provkropparna 

på VTT Bio- och livsmedelsteknik. Provkropparna studerades med avseende på 

totala antalet aeroba bakteriekolonier (Plate Count Agar, 30 °C, 3 d). Fastställning av biofilmens 

täckyta utfördes med hjälp av epifluorescensmikroskop på provkroppar som hade färgats 

med akridinorange. 

Vederbörande fjärrvärme verk lämnade vattenanalysdata för resp. nät. Två objekt lämnade 

vattenprover en gång i månaden till VTT. Vattenprovernas pH-värde och elektriska ledningsförmåga 

mättes direkt på VTT Tillverkningsteknik och andra analyser utfördes på Vesihydro 

Oy. Resultaten jämfördes med Suomen Kaukolämpö ry:s rekommendationer om riktvärden 

för cirkulationsvatten. 

4.2 Resultat 

Objekt 1 

Vid objekt 1 i Villmanstrand används inte tillsatsmedel. Nätets volym är strax under 7900 m 3 . 

Som spädvatten används bruksvatten från stadens vattenledningsnät som leds via 

avhärd-ningsfilter och termisk avgasning. Bruksvattnets pH-värde är < 8 och hårdhet 2,5 °dH. 

Spädvattnets volym var 1997 ca 4500 m 3 . Kraftverket och värmecentralerna har öppna expansionskärl. 

Kraftverken försörjer nätet med tryck och matning av spädvatten i en normal situation. 

Vattnets temperatur där provkropparna placeras är 40 - 45 °C. 

Vattnets kvalitet år 1997 var enligt anläggningens egna analyser och enligt analysdata för 

vattenprover (3 st) som levererats till VTT följande: 

_________________________ Anläggningens analyser VTT:s och Vesihydro Oy:s analyser 

- pH-värde 9,2 - 9,4 8,1 - 9,2 

- hårdhet 0,011 - 0,045 °dH 0,07 - 0,1 °dH 

- elektrisk ledningsförmåga 114-119 uS/cm 102 - 115 

uS/cm 

- järnhalt 0,03 - 0,16 mg/l 0,2 - 0,97 mg/l 

- kopparhalt 0,006 - 0,014 mg/l 0,04 - 0,22 mg/l 

- syrehalt 0,001 - 0,004 mg/l 

- kloridhalt 5,1 - 6,7 mg/l 

- alkalitet 0,67 - 0,70 mval/1 

- halt av suspenderade ämnen - < 0,5 - 1,6 (8,4) mg/l 

I två av VTT analyserade prover var vattnets pH-värde lägre än i anläggningens egna mätningar. 

Vattenkvaliteten överenstämmer med Suomen Kaukolämpö ry:s rekommendationer, även om 

total järnhalt och halt av suspenderade ämnen tidvis är högre än de rekommenderade värdena. 

31

På stålskivomas ytor fanns efter entré månaders provtid ett tunt skikt rödrost. Efter nio mana- 

der hade det på ytorna bildats ett jämnt svart skikt korrosionsprodukter, under vilket ytan hade 

korroderat något. Korrosionen hade skett långsammare ju längre tid det hade gått. 

Genomsnittliga viktförluster och från dessa beräknade korrosionshastigheter var följande: 

Viktförlust Korrosionshastighet 

Provtid mg ____ mg/cm 2 um/a _______ 

3 mån 15,4 0,4 2,5 

9 mån 31,3 0,8 1,4 

Vid undersökning av niikrobiologiska företeelser konstaterades att antalet aerobab^ 

mycket litet. Antalet kolonier var i tre månaders provet 1,3 celler/cm och i sex månaders 

provet 8 celler/cm". På skivytoma bildades inte egentlig biofilm, och bara enstaka celler eller 

små cellgrupper hade fastnat på ytorna. 

Objekt 2 

Objekt 2 är Ripistös områdesvärmecentral i Lantis med plaströrsfj ärrvärmenät. Nätets volym 

är ca 4 5 m" Områdesnätet har 43 kunder, och ledningslängden är ca 1 km. Spädvattnet tas 

från Laitumes fjärrvärmenät, vars spädvatten i sin tur tas fram vattenledningsnätet genomett 

avhärdningsfilter. Avgasning utförs inte. Expansionskärlet är av öppen typ. AM997 användes 

0,36 m 3 spädvatten. Vattnets temperatur där provkropparna placeras är 25 - 35 °C. 

I nätet används som tillsatsmedel kemikalie KK-620 från Suomen KL-Lämpö Oy. Imatran 

Voima Oy startade TERMO-forskningsprogrammet i projektet "Fjärrvärmenätets material, 

livstid och konditionsövervakning" (Rosendal 1997). Projektet omfattade tre objekt. Studien 

gällde de filmbildande inhibitorernas förmåga att förhindra korrosion i staldetaljerna i 

pla-strörsnätet Inhibitorernas funktionsförmåga studerades då med analyser av vatten frän 

nätet. Det nu rapporterade projektet fortsätter forskningen i Ripistös nät med hjälp av 

provkroppar. 

Vattnets kvalitet år 1997 var enligt kemikalieleverantörens analysresultat och enligt analysresultat 

för vattenprover (3 st) som levererats till VTT följande: 

___________ Kemikalieleverantörens analyser VTT:s och Vesihydro Oy.s analyser 

- pH-värde 8,5-8,8 8,7-8,9 

- total hårdhet 1,07 - 1,18 °dH 1,0 - 1,2 °dH 

- el. ledningsförmåga 700 - 820 uS/cm 910 - 966 uS/cm 


_ kopparhalt 0,01 _ 0,04 mg/l < 0,02 - 0,03 (0,67) irig/1 

_ halt av susp. ämnen - - 2,8 - 7,2 (96) mg/l 

Vattnet avviker påtaglig, från rekommendationerna. I Imatran Voima Oy:s tidigare mätningar 

i/ar pH-värden också tidvis låga, och det konstaterades att detta berodde pa för lag; 

mhibitor-koncentration. Även järnhalt och total hårdhet var då högre än rekommenderade 

värden. Or-saken till detta är delvis det att nya fjärrvärmekunder anslöts till 

områdesvärmesystemet under 

32

övervakningsperioden, vilket medförde att man blev tvungen att tillföra obehandlat vattenledningsvatten 

i systemet. 

Stålskivornas ytor förblev rena under provet, och på ytorna fanns bara lite brun rost. Vid 

ste-reomikroskopundersökning upptäcktes att det i någon mån hade skett allmän korrosion 

på 



Provtid _____ mg ______ mg/cm 2 

um/a _______ 

3 mån 4,2 0,1 0,6 

9 mån 42,0 1,0 1,8 

Antalet aeroba bakteriekolonier var i tre månadersprovet 36 celler/cm 2 och i sexmånaders 

provet 96 celler/cm 2 . På provskivornas yta växte stavformiga bakterier samt tradig mikroflora. 

Mikroberna satt hårt fast på skivornas ytor. Biofilmens täckyta var efter tre månader 0,7 % 

och i sexmånaders provet 37 %. Biofilmens täckskikt var inte tjockt utan mikroberna täckte 

ytan i form av en jämn matta. Vid längre provtid ökade alltså mikrobmängderna och biofilmens 

täckyta. 

Objekt 3 

Vid objekt 3 i Heinola används tillsatsmedel KK-6088 från Suomen KL-Lämpö Oy. Nätets 

volym är ca 1800 m 3 . Spädvattnet är kondens vatten som levereras av värmeleverantören. Separat 

avgasning finns inte. Expansionskärlet är slutet och försett med ångkudde. Spädvattenförbrukningen 

är ca 40 nf/mån. Vattnets temperatur där provkropparna placeras är 40 - 60 °C. 

Vattenanalysresultat erhölls från anläggningen, utförda av såväl kemikalieleverantören som av 

värmeleverantören, och dessutom sändes månatliga vattenprov till VTT. Resultaten var föl- 

____________________ Kemikalieleverantören Värmeleverantören VTT/Vesihvdro 

- pH-värde 8,8-9,6 9,2-9,8 9,2-9,97 

- total hårdhet 0,05 - 0,23 mmol/1 0,01 - 0,05 mmol/1 0,15- 0,5 °dH 

- el. ledningsförmåga 33 - 40 pS/cm 36 - 43 uS/cm 35 - 79 uS/cm 

- järnhalt 0,1 - 0,4 mg/l 0,11- 0,42 mg/l 0,05 - 0,56 mg/l 

-kopparhalt < 0,01-0,05 - 0,06 - 0,14 mg/l 

- kloridhalt - 1,5-3,8 mg/l 

- syrehalt - < 0,01 - 0,01 mg/l - 

- halt av susp. ämnen - - < 0,5 - 2,4 mg/l 

Fjärrvärmevattnet överensstämmer i övrigt med Suomen Kaukolämpö ry:s rekommendationer, 

men järn- och kopparhalt samt halt av suspenderade ämnen är för höga i jämförelse med rekommenderade 

värden. 

33

På stålskivomas ytor fanns efter tre månaders provtid lite brun rost, men efter nio månaders 

tid var ytorna mörka och glansiga. På två skivor fanns dessutom lite brunaktig fläckig beläggning, 

under vilken ytan hade korroderats något. 



Provtid mg ____ mg/cm 2 mm/a _____ 

3 mån 5,8 0,2 0,9 

9 mån 21,5 0,6 1,0 

Objekt 4 

Vid objekt 4 har provkropparna placerats på Ratasniittys värmecentral i Tavastehus. I nätet 

används som tillsatsmedel produkt INHEX K-350 /I från Drew Wustrial Oy (tidigare 

Chemextra Oy). Nätets volym är 10 m 3 . Systemet har ingen avgasning, och nätet har öppet 

expansionskärl. Spädvattnet som matas in i nätet är vanligt råvatten, och i samband med installation 

av provkropparna matades in 200 - 300 1 råvatten. Vattnets temperatur dar provkropparna 

placeras är ca 50 °C. 

Vattnets kvalitet var enligt kemikalieleverantörens analyser och enligt analysresultat (2 st) för 

vattenprover, som tagits av VTT, följande: 

_______________ Kemikalieleverantörens analyser VTT:s och Vesihydro Ov:s analyser 

- pH-värde 9,0-9,4 8,3-9,7 

- hårdhet 1,2 -1,8 °dH OJ -1,0 °dH 

- el. ledningsförmåga 216 - 246 uS/cm 227 - 257 u S/cm 


- kopparhalt 0,0 - 0,05 mg/l 0,09 - 0,11 mg/l 

- halten av susp.ämnen - 14 - 16 mg/l 

Vattnets hårdhet och halten av suspenderade ämnen är höga, och även järn- och kopparhalterna 

har tidvis varit högre än rekommenderade värden. 

På stålskivornas ytor fanns efter tre månaders provtid en jämn brun hinna, och efter nio månader 

hade det bildats en jämn brun beläggning på ytorna. Skivornas ytor var dock huvudsakligen 

korrosionsfria, men korrosion hade skett i provskivornas ändar. 



Provtid mg ____ mg/cm 2 urn/a ___ 

3 mån 13,2 0,4 1,8 

9 mån 60,9 1,6 2,8 

34

Objekt 5 

Vid objekt 5 i Tammerfors används som tillsatsmedel hydrazin (Suomen Bayer Oy, Levoxin). 

Kraftverksnätets volym är ca 31000 m 3 . Sekundärvärmenätets volym är ca 150 m 3 , och i nätet i 

fråga finns även plaströr. Värme matas från kraftverksnätet via en värmeväxlarstation. Spädvattnet 

är avhärdat. In i fj ärrvärmevatten leds även utlopps vatten från kraftverkens cylindrar 

samt uppkörningskondensvatten och provtagnings vatten. Spädvattnet, som leds från kraftverken, 

är avgasat. Några gånger om året är spädvattenbehovet så stort att ca 50 m 3 råvatten 

måste matas in på en gång i nätet. Spädvattenvolymen var 1997 exceptionellt stor, ca 65 000 

m . Expansionskärlet är av typen ångtryckskärl. Vattnets temperatur där provkropparna placeras 

är ca 45 °C. 

Vattnets kvalitet var enligt anläggningens egna analyser och enligt analysresultat för vattenprov 

(2 st), som togs av VTT:s representant, följande: 

_ . ___________________ Anläggningens analyser VTT:s och Vesihvdro Oy:s analyser 

- pH-värde 9,55-9,75 7,8-9,95 

- hårdhet 0,02 - 0,06 °dH 0,05 °dH 

- elektrisk ledningsförmåga 90 - 137 uS/cm 89-111 uS/cm 

- järnhalt 0,006 - 2,0 mg/l < 0,5 (11) mg/l 

- totalkopparhalt - < 0,02 - 0,2 mg/l 

- halten av susp. ämnen - < 0,5 mg/l (66) 

Vattnet överensstämmer med riktvärden, även om järnhalten tidvis har varit högre än det rekommenderade 

värdet. 

Stålskivornas ytor var efter tre månaders provtid mörka, och efter nio månader hade ytorna 

blivit nästan svarta. På ytorna fanns bruna avlagringar, under vilka det fanns grunda frätan- 



Provtid mg ____ mg/cm 2 

pm/a _________ 

3 mån 10,0 0,3 1,3 

9 mån 25,6 0,7 1,2 

Objekt 6 

Vid objekt 6 i Lnatra används tillsatsmedel Hydro-X från Hyxo Oy. Nätets volym är 1200 m 3 . 

Spädvattnet är avhärdat vatten, och normal spädvattenvolym är ca 1 m 3 per vecka. Avgasning 

finns inte och expansionskärlet är slutet. Vattnets temperatur där provkropparna placeras är 45 

35

Vattnets kvalitet var enligt kemikalieleverantören och enligt analyser av vattenprov, som levererats 

till VTT, följande i januari-oktober 1997: 

VTT:s och Vesihvdro Ov:s analyser 

- pH-värde 9,8 8,2-10,1 

- hårdhet ...

hl 

Objekt nr 

, r 

Fältprov 

Bild 22. Provskivornas korrosionshastigheter vid fältprov. 

Möjlighet till mikrobiologisk aktivitet i stålrörsnät och plaströrsnät, där det inte hade använts 

tillsatsmedel, studerades. I stålrörsnätet bildades det knappt någon biofilm på provkropparnas 

ytor och aeroba bakterier fanns inte på ytorna. I plaströrsnätet fanns mera mikrobiologisk aktivitet 

än i stålrörsnätet, och ju längre provtiden var desto mer ökade antalet mikrober och biofilmens 

täckyta. Av Lnatran Voima Oy utförda mätningar visade att vattnets syrehalt i 

Ri-pistös områdesvärmecentral hade hållit sig på mycket låg nivå trots att tillsatsmedlet i 

fråga inte binder syre och det kontinuerligt kommer in syre i nätets vatten genom 

plaströrsväggarna. Ett skäl till den låga syrehalten kunde vara bindning av syre i 

korrosionsreaktioner, men enligt nu erhållna resultat från fältprov är korrosion av stål liten. I 

Imatran Voima Oy:s slutrapport anges som eventuell orsak att den använda hinnbildande 

inhibitorn bildar en skyddshinna även på plaströrets innerväggar. Som en ny sak studerades nu 

även mikrobernas aktivitet, och mikrobernas syrebindande inverkan kan delvis ha bidragit till 

att syrehalten har stannat på låg ni- 

Mikrobiologisk aktivitet studerades i detta projekt endast med avseende på bildning av biofilm 

och förekomsten av aeroba bakterier, men det vore även intressant att studera anaeroba 

bakteriernas eventuella aktivitet, bl a sulfatreducerande mikrober. 

37

5 Sammanfattning 

Nätvattnets kvalitet och analyspraxis på fjärrvärmeverken varierar allt efter anläggningarnas 

resurser och förutsättningar. På stora anläggningar utförs mera omfattande och frekventa vattenanalyser 

än vad många medelstora och små anläggningar har möjligheter till. Enligt svar pa 

en enkät som riktats till fjärrvärmebolag har invändig korrosion inte orsakat läckage i 

fjärrvärmenätet men bildandet av fällningar samt pannsten har orsakat vissa störningar. 

Vattenberedningskemikalier används allmänt. På stora anläggningar är hydrazin fortfarande 

det vanligaste tillsatsmedlet, och man är nöjd med medlet. På mindre anläggningar upplevs 

hantering av hydrazin som problematisk och man försöker avstå från medlet. De anläggningar 

som besvarade enkäten hade goda eller tillfredsställande erfarenheter av andra tillsatsmedel. 

Kontroll av vattnets kvalitet är mest problematiskt för små fjärrvärmeverk. Analyserna utförs i 

allmänhet med 1 - 2 månaders mellanrum, och anläggningarna är ofta beroende av tillsatsmedelleverantörens 

analyser. Små anläggningar har inte alltid möjlighet att möta av Suomen 

Kaukolämpö ry rekommenderade riktvärden för vattenkvaliteten. Som ett exempel på problem 

i samband med vattenbehandling kan nämnas fällningar som lossnar vid byte av tillsatskemi- 

Några av de anläggningar som besvarade enkäten använder inte egentliga tillsatsmedel eller 

använder enbart pH-reglering. Syret avlägsnas från vattnet i regel termiskt. I Stockholm har 

man fått goda erfarenheter om uppföljning av vattnets syrehalt med hjälp av mätsonder som 

byggts in i nätet. Med datoranslutning möjliggör metoden snabb lokalisering av störningar. 

Med hjälp av vattenberedningsmedel kan både korrosion av metaller och bildande av störande 

fällningar förhindras. I detta projekt studerades med hjälp av laboratiorie- och fältprov främst 

tillsatsmedlens korrosionsskyddande inverkan. I laboratorieprov studerades tillsatsmedlens 

inverkan på kolstålets korrosion med hjälp av viktförlustprover och visuella kontroller av 

rör-provkropparnas innerväggar samt med elektrokemiska mätningar. Tillsatsmedlens 

inverkan jämfördes med resultaten från ett prov innehållande enbart pH-reglerat 

fjärrvärmevatten med färgämne. Temperaturen var 70 °C och provet varade 14 dygn. Provet 

var accelererat och forhållandena motsvarade, beträffande syrehalten, en störningssituation i 

nätet. Inget av de undersökta tillsatsmedlen förhindrade stålets korrosion helt. I det utförda 

provet var stålets korrosion under inverkan av produkterna 1,4, 5 och 7 mindre än i enbart 

fjärrvärmevatten. Resultaten för produkterna 3 och 8 var med olika provmetoder motstridiga. 

I fältprov placerades av viktförlustskivor tillverkade av kolstål vid sex objekt i verkliga nät. 

Proven placerades i returledningen, och temperaturerna var vid placeringsstället huvudsakligen 

25 - 45 °C. Vid ett av objekten användes inga tillsatsmedel. Under projekttiden hann man 

undersöka proverna efter tre respektive nio månaders provtid. Nätens kondition bedömdes på 

grundval av resultaten från vattenanalyserna. De undersökta näten skiljer sig från varandra 

avseende på kontrollen av vattenkvaliteten, så tillsatsmedlen kan inte jämföras med varandra, 

utan resultaten måste betraktas som erfarenheter från just det specifika nätet. I det nät, dar 

tillsatsmedel inte användes, blev korrosionen långsammare ju längre provtiden var. Hos tva 

objekt förändrades inte korrosionen, och hos två nät accelererades korrosionen i förhållande 

till tiden. I alla de studerade fallen var korrosionen så långsam att den, om den skulle fortsatta 

med de nu observerade hastigheterna på rörens innerväggar, inte skulle påverka nätets hvs- 

38

längd. Vid objektet, där tillsatsmedel inte hade tillförts, och vid objektet med plaströr undersöktes 

även sannolikheten för mikrobiologisk aktivitet under fjärrvärmenätsförhållanden. Biofilm 

bildades inte i det nät, där tillsatsmedel inte hade tillförts men i nätet med plaströr observerades 

biofilm och aeroba mikrober. Aeroba mikrober förbrukar syre för sin ämnesomsättning 

och det vore intressant att studera deras inverkan på syrehalten i fjärrvärmevattnet. 

6 Slutsatser 

Tillsatsmedlens inverkan på stålets korrosion studerades i laboratorieprov med flera olika 

metoder och i alla de undersökta fallen var resultaten från de olika undersökningsmetoderna 

inte enhetliga för samma produkt. En produkts funktionsförmåga under verkliga förhållanden 

går inte att bestämma med ledning av resultaten. Undersökningsmetoderna bör utvecklas så att 

de blir mera tillförlitliga än idag. Provparametrar är, förutom halt av tillsatsmedel, även vattnets 

pH-värde, syrehalt, temperatur och flödeshastighet samt provtid. Man bör hitta en sådan 

kombination av dessa faktorer, att korrosion av stålet möjliggörs inom ramen för rimliga 

provtider, och att provresultaten så bra som möjligt kommer att motsvara verkliga användningserfarenheter. 

Det finns inga standardiserade testmetoder, men kemikalietillverkare och användare 

kan i samråd utarbeta en rekommendation för provmetod och ställa minimikrav för 

bedömning av tillsatsmedlens funktionsförmåga. 

För utforskningen av funktionsförmågan hos inhibitorer eller syrebindande kemikalier har en 

ny undersökningsmetod för mätning av resistans hos ytfilmer (Contact electric resistance, 

CER) föreslagits. Mätningsmetoden har än så länge inte använts för dessa undersökningar, 

men VTT Tillverkningsteknik har beredskap för införande av även CER-mätningar i 

cirkula-tionsvattenutrustningen. Fördelarna med metoden är snabbheten och möjligheten att 

studera korrosionsföreteelser med samma metod både vid laboratorie- och fältförhållanden. 

Ett välskött fjärrvärmenät har lång livslängd även utan tillsatsmedel, men med hjälp av tillsatsmedel 

försöker man förbättra nätets driftsäkerhet och förhindra bildandet av fällningar. 

39

Litteraturförteckning 

Dean S W et al 1985. Electrochemical methods for evaluating corrosion inhibitors in strong 

acid systems. I verket: Haynes, G.S. & Baboian, II. (red) Laboratory Corrosion Tests and 

Standards. ASTM Technical Publication 866. S. 228 - 245. 

DIN 50930. 1980. Korrosionsverhalten von metallischen Werkstoffen gegeniiber Wasser. Teil 

2. Beurteilungsmassstäbe fur unlegierte und niedriglegierte Eisenwerkstoffe. 

Frolund, B. et al. 1998. Bakterier i fjernvarmesystemer. Fjernvarmen 2/98, s. 8 - 10. 

Heikkilä, P. & Kauppinen, T. 1991. AMsteet työssä 20. Hydratsiini. Työterveyslaitos/Työsuo- 

jelurahasto. 19 s. 

Isoaho, S. & Valve, M. 1986. Vesikemian perusteet 846. Otakustantamo. Kyriiri Oy, Helsing- 

fors. S. 108 - 111. 

Lämpölaitosyhdistys ry. 1988. Kaukolämmön kiertoveden käsittely. Rapport KK4. Helsing- 

fors. 46 s. 

Lämpölaitosyhdistys ry. 1989. VedenkäsittelykemikaaUn vaihto. Komittérapport KK2. 1 s. 

Procter, R. 1994. Effects of Metallurgical Structure on Corrosion. I verket: Shreir, L.L. et al. 

(red.) Corrosion. Vol. 1 Metal/Environment Reactions. S. 1:36-39. 

Rosendal, M. 1997. Kaukolämpöverkon materiaalit, elinikä ja kunnonvalvonta. Imatran 

Voi-ma Oy. 24 s. + bilagor. 

Schramm, E. 1996. Häpen diffuusio muoviputkissa. Suomen Korroosioyhdistys SKY ry:s 

seminarium "Korroosiokaukolämpöjärjestelmässä" 24.10.1996. 

Stockholm Energi. 1992. Övervakningssystem fjärrvärme, slutrapport. 7 s. + bilagor. 

Värmeverksföreningen. 1991. Vattenbehandling. Miljö. Handbok för små och medelstora 

värmeverk. Stockholm. 49 s. + bilagor 9 s. 

40

Cirkulationsutrustning Bilaga 1 

1. Vattentank 

3. Flödesmätare 

5, Temperaturreglerutrustning 

7. Cirkulationspump 

Rörprov 

1. Vatten ut 3. 

Flödesmätare 

Cirkulationsutrustning 

2. Rörprov 

4. Vatten in 

41 

2. Elektrokemisk mätutrustning 

4. Mätutrustning för viktförlust 

6. Reglerutrustntng för pumpen 

8, Syremätare

V 1U 

lciu Produkt 

II 

] 

_LIfl 

K __ ILUIL: 

------------------------------------- r 

Leverans till VTT Provtid __________ 

Tillverkare __________ 1 

InhexK-350A Drew Industrial Oy 

(tidigare Chemextra Oy) 

januari 1997 23.4.-7.5.1997 

RadiantKLV Tampereen 

Prosessi-insinööritOy 

Hydro-X 

RusteK200 

HyxoOy 

Korves Oy 

februari 1997 

___________ ------------ 

januari 1997 

[januari 1997 

13.5.-27.5.1997 

28.5.-11.6.1997 

13.6.-27.6.1997 

Levoxin Suomen Bayer Oy juli 1997 2.7.-16.7.1997 

Azamina8002RD Enerkem Oy maj 1997 31.7.-14.8.1997 

KK6080 Suomen KL-Lämpö Oy juli 1997 18.8.-1.9.1997 

Kaukolämpö Korrostop RRS-YhtiötOy mars 1997 12.9.-26.9.1997 

Dosering 

0,4 l/m 3 

15mgN2H4/l 

15 mg/kg 

0,08 l/m 3 

! 

I

RAPPORTFÖRTECKNING 

Samtliga rapporter kan beställas hos Energikontorets Förlagsservice. 

Telefon: 08 - 677 26 00, Telefax: 08 - 677 26 05 

Titel 

FORSKNING OCH UTVECKLING - RAPPORTER 

Författare Nr 

1 inventenngavskadorpåbefrntHgaskarvarmedCFC-blåstarespeköve 

HansTorstensson 

CFC-fria fogskum 

Bror-Arne Gustafson Lena Olsson 

Tryckväxlare - Status hösten 1995 

Bevakning av internationell fjärrvärmeforskning 

Cronholm Former och utvärdering 

Sture Andersson Gunnar Nilsson 

Jarl Nilsson 

Lena Råberger Håkan Walletun 

Isolation av montörer för montage 

av skarvhylsor och isolering 

Lars-Äke 

Direkt markförlagda bojar i fjärrvärmeledningar Medierör av plast i 

fjärrvärmesystem 

Metodutveckling för mätning av värmekonduktiviteten i 

kulvertisolering av polyuretanskum 

10 Dynamiska värmelaster från fiktiva värmebehov 

11 Torkning av tvätt i fastighetstvättstugor med fjärrvärme 

och underhåll av fjärrvärmenät. Insamlingsfasen 

13 Svensk statlig fjärrvärmeforskning 1981-1996 

14 Korrosionsrisker vid användning av stål- och plaströr i 

fjärrvärmesystem - en litteraturstudie 

15 Värme- och masstransport i mantelrör till ledningar for fjärrkyla och 

DanWEriksson 

fjärrvärme 

Utvärdering av fukdnträngning och gasdiffusion hos gamla kulvertrör Ulf 

Jarfelt 

"Hisings-Backa" 

Jan Molin Gunnar 

Kulvertförläggning med befintliga massor 

Bergström Stefan 

Nilsson 

18 Värmeåtervmning och produktion av frikyla - två sätt att 

öka 

marknaden för fjärrvärmedrivna absorptionskylmaskmer 

1999-06-09 

Epoxirelining av fjärrvärmerör 

Effektivisering av konventionella fjärrvärmecentraler 

(abonnentcentraler) 

Jan Molin Gunnar 

Bergström 

Håkan Wallerun 

Heimo Zinko 

Lars-Åke Cronholm 

Hans Torstens son 

Sven Werner 

H. 

Andersson J. 

Ahlgren 

Jan Molin Carmen 

Pletikos 

Mikael 

Henriksson Sven 

Werner 

Peeter Tarkpea 

Peter Margen 

Publicerad 

maj-96 

maj-96 

mars-97

Nr Titel 

19 Projekt och Resultat 1994-1997 

20 Analys av befintliga fjärrkylakunders kylbehov 

Statusrapport 

Trycklösa Hetvattenackumulatorer 

Round Robin 

test av isolerförmågan hos fjärrvärmerör 

Mätvärdesinsamling från inspektionsbrunnar i fjärrvärmesystem 

Fjärrvärmerörens isolertekniska långtidsegenskaper 

25 Termisk undersökning av koppling av köldbärarkretsar till 

fjärrkylanät 

26 Reparation utan uppgrävning av skarvar på fjärrvärmerör 

Effektivisering av fjärrvärmecentraler - metodik, nyckeltal och 

användning av driftövervakningssystem 

Fjärrkyla. Teknik och kunskapsläge 1998 Fj 

ärrkyla - systemstudie 

30 Nya material för fjärrvärmerör. Förstudie/litteraturstudie 

Optimalt val av värmemätarens flödesgivare 

Miljöanpassning/återanvändning av polyuretanisolerade fjärrvärmerör 

Övervakning av fjärrvärmenät med fiberoptik Undersökning av 

golvvärmesystem med PEX-rör Undersökning av funktionen hos tillsatser 

för fj ärrvärmevatten Kartläggning av utvecklingsläget för ultraljudsmätare 

Förbättring av fjärrvärmecentraler med sekundärnät 

99-06-09 

FORSKNING OCH UTVECKLING - ORIENTERING 

Författare Publicerad 

Anders Tvärne mars-98 

Stefan Aronsson 

Per-Erik Nilsson 

Mats Lindberg 

Leif Breitholtz 

mars-98 

maj-98 

UlfJarfelt n.aj-98 

Håkan Wallentun juni-98 

UlfJarfelt 

Olle Ramnäs 

juni-98 

Erik Jonson juni-98 

Jarl Nilsson Tommy 

Gudmundson 

juni-98 

Håkan Wallentun apr-99 

Paul Westin juli-98 

Martin Forsen 

Per-Åke Franck 

Mari Gustafsson 

Per-Erik Nilsson 

Jan Ahlgren Linda 

Berlin Morgan Fröling 

Magdalena Svanström 

Janusz Wollerstrand maj-99 

Morgan Fröling dec-98 

Marja Englund maj-99 

Lars Ehrlén apr-99 

Tuija Kaunisto 

Leena Carpén 

Jerker Delsing 

Lennart Eriksson 

Håkan Walletun 

Fj ärrkyla: Behov av forskning och utveckling Sven Werner 

Utvärdering av fjärrkyla i Västerås. Uppföljning av Värmeforsk rapport Lars Lindgren 

nr 534. Mätvärdesinsamling för perioden 23/5 - 30/9 1996. Conny Nikolaisen 

juni-99 

maj-99

Nr Titel 


3 Symposium om Fjärrvärmeforskning på Ullinge Wärdshus i Eksjö Lennart Thörnqvist jan-98 

kommun, 10-11 december 1996 

4 Utvärdenngavf^kylaiVäs.eräs.UppfoyningavV^forskrapport Conny Nikolaisen 

nr 534. Mätvärdesinsamling för period 2. 1/1 - 31/12 1W/. 

Förteckningö.er tidigare publicerade rapporter från Värmet 

beställas hos Energikontorets Förlagsservice. 


Nr Titel 

DISTRIBUTIONSTEKNIK 

540 Expansionskuddarfördkektförlagda^ärmelednmg.-mW ^itZr 

huvudinriktning på mineralullsprodukter J 

525 Rundgångars ekonomiska betydelse för fjärrvärmenäten Peter Herbert 

Investerings-, drift- och underhållskostnader 

463 Sänkt drifttemperatur i fjärrvännenät - fältmätningar och bestämningar JanMolm^ dec-92 

av fysikaliska egenskaper för cellbetong 

kulvertrör 

Del 2: Krypning vid radiell tryckbelastning 

445 Direktläggning av fjärrvarmeror Alf Lindmark 

Eva Pettersson 

Jan Fallsvik Jul-92 

Rert Oddvine maj-92 

429 =^ZSl%!=ZL^m HeimoZtnko 

1 A _ Heinz Thurner dec-91 

412 Läcksökning i fjärrvärmekulvertar 

364 Underhållsstrategi för distributionsnät. Förstudie ^ ^ 2 ^ ^ 

340 Corona-behandUngensbetydelseförmantekörmifjärrvärmele^^ Lars-EricJansson maj-89 

samt metod och krav för kvalitetskontroll 

335 Anvisning, för schaktning och andra .beten i närheten av g%— 

direktskkummande PUR-kulvertar 

318 Sänkt drmemperatur i fjärrvärmenät-konsekvenser i ^rmTNUsson 

distributionsnät Helge Bergström 

99-06-09

Nr Titel 

315 Skumkvalitet vid låga omgivningstemperaturer och 

varierande mediarörtemperaturer 

286 Larmsystem - Kompabilitet 

260 Skumkvalitet vid låga omgivningstemperaturer 

259 Kvalitetsprovning av PUR-skumisolering 

Lars Blomqvist 

John Lungqvist 

John Ljungqvist 

RolfWestin 

258 Spänningsanalys av fjärrvärmeledningar Del 3. 

Dimensionerings anvisningar och dimensioneringsprogram för 

T-stycken 

Sture Andersson 

Håkan Carlsson 

Jan Molin 

257 Skador på mantelrörskarvar 

256 Markförlagda fjärrvärmeledningars temperaturhöj ande effekt 

för intilliggande ledningar 

249 Metod för röntgenradiograferingav isolerskikt i kulvertrör för 

fj ärrvärmeledningar 

237 Underhallsplanering av fjärrvärmenät 

226 Skumutfyllnad i kulvertskarvar 

201 Friktionsfixerade fjärrvärmeledningar. Fältmätningar i Lund. Del 2 

FJÄRRVÄRMECENTRALTEKNIK 

556 VÄRMEVÄXLARRENOVERING - Materialpåverkan vid 

kemisk rengöring av värmeväxlare 

546 Försmutsningsförlopp i plattvärmeväxlare för fj 

ärrvärmeabonnentcentraler 

545 Funktions- och kvalitetsprovning av abonnentcentraler i 

fjärrvärmesystem 

505 Prestandabestämning och förbättring av abonnentcentraler < 50 

kW 

413 Skadinverntering, Abonnentcentraler 

411 Inverkan på returtemperaturen vid ackumulering av tappvarmvatten 

i abonnentcentraler 

99-06-09 


Johan Ljungqvist 

Christer Bodin 


Tor Rundström 

mar-87 

Stig Dahn 

mar-S7 


Bert Oddving 

RolfWestin 

Håkan Carlsson 

Jan Molin 

Thomas Asp 

Anders Eriksson 

Håkan Danielsson 

Stig Hård Bertil 

Wiktorén 

Lars Blomqvist 


mar-87 

mar-87 

mar-87 

Dan Olofsson 

Jan Molin 

Kurt Bergendorff 

Lars-Ake Cronholm dec-95 

Janusz Wollerstrand 

Svend Frederiksen 


Peter Gummérus 

Lena Råberger 

Peter Gummérus 


aUg-95 

aug-95 

ap, 94 

Bo Östlund dec-91 

Sture Sikström 

aug-86 

maj-86

Nr 

Titel 


365 Dynamisk provning av värmeväxlare med hjälp av processidentifiering Håkan 

Wallerun 

Bengt-Göran 

B 

e 

rJohan 

Winberg 

g 

dJoakim 

Marklund 

a 

hMichael 

Thiede 

l 

360 Laboratorieprovning av villaabonnentcentraler 

355 Fjärranalys av undercentraler 

321 Undercentralers reglering 

302 Diagnostikutrustning för 2-stegskopplade abonnentcentraler 

272 Avkylning av fjärrvärmevatten i befintliga abonnentcentraler 

Ulf Jansson 

B 

ert Oddving 

Annika Winberg 

Sven Werner 

267 Undercentraler - Litteraturstudie av tidigare arbeten Raija Leppänen 

255 Inkoppling av varmvattenberedare vid installation av värmepump Göran Dahlén 

MÄTTEKNIK 

547 Jämförelsemätningar av flödeshastighet mellan ultraljudsmätare 

av Clamp-On typ och debiteringsmätare i 

fjärrvärmeabonnentcentraler 

SYSTEMTEKNIK 

534 Utvärdering av fj ärrkyla i Västerås 

527 Friktionsnedsättande tillsatsers inverkan på miljön - Del 1 

512 Friktionsnedsättning i fjärrvärmenät genom tillsats av tensider-En 

teknisk och ekonomisk bedömning 

Jerker Delsing 

Bernt Svensson 

481 Tryckväxlare - en anordning för effektivisering av fjärrvärmesystem Bror-Arne 

Gustafson 

363 Leveranssäkerhet i fjärrvärmesystem 

320 Leveranssäkerhet vid värmedistribution 

298 Inventering av datorprogram för simulering och optimering 

av fj ärrvärmesystem 

Lars Lindgren 

Urban Eklund 

Henrik Bjurström 

Staffan Grönholm 

Bengt-Åka Nystrand 

Henrik Bjurström 

Lars-Åke Cronholm 

Sture Andersson 

Carl Mattsson 

Lennart Josefsson 

Hans Åkesson 

Hans Granseli 

Anders Östergren 

mar-90 

apr-88 

maj-87

99-06-09

Nr Titel 

RAPPORTER FRÅN ANDRA FORSKNINGS- 

GRUPPER 

483 Korrosion hos emaljerade ytor i varmvattensysem 

380 Korrosionsstudier av emalj erade varmvattenberedare 

343 Färgämne för läckageindikering i fjärrvärmesysem 

294 Ackumulatorsystem för driftutjämning 

221 Säkerhet vid elpannedrift 

99-06-09 

Författare 

Publicerad 

Britt-Marie Svensson 

Britt-Marie Svensson nov-90 

Torsten Bauer 

Björn Carlsson 

Folke Persson 

Bertil Köhler 

Bertil Köhler 

mar-88

Svenska Fjärrvärmeföreningens Service AB och Statens Energimyndighet 

bedriver forskningsprogram inom området fjärrvärme 

hetvattenteknik och fjärrkyla. 

SVENSKA FJARRVARMEFÖRENINGENS SERVICE AB 

101 53 STOCKHOLM 

Besöksadress: Olof Palmes gata 31, 6 tr 

Telefon 08 - 677 25 50, Telefax 08 - 677 25 55 

Förlagsservice, beställning av trycksaker: 

Telefon 08 - 677 26 00, Telefax 08 - 677 26 05

Undersökning av funktionen hos tillsatser för fjärrvärmevatten

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?