Not with a Bang but with a Whimper

4 13
Not with a Bang but with a Whimper
”Jag ponerar”, sa jag, men jag ponerande inte alls. Ponera är ett
ord vars själva substans ger mig klökningar. Jag klöktes.
”Vore det verkligen så farligt om allt din galenskap leder till är
en talande ekorre?” Han slog ut med sina små armar. ”Jag är
From both sides sprouted wings--arms, really--small arms with cutesy
fingers--stressy, really. *stressy IS not a word.
rätt bra.”
”Det vore nog farligt på något sätt”, sa jag. ”Och du är inte riktigt
verklig eller särskilt bra. Sluta tala och låt mig röka.”
Ekorren suckade. ”Jag är verkligen verklig och bra och du är
verkligen, verkligen mentalt eftersatt.” Han la betoning på orden,
förlängde dess givna gränser på ett irriterande sätt. ”Du röker
alldeles för mycket – puff, puff, choke.”
”Galna människor röker mycket”, sa jag, hostade och singlade iväg
den halvrökta cigaretten. På parkeringsplatsen nedanför brandtrappan
hade en hög fimpar samlats, ready-made-by-me. Kände jag en sorts
självskadande glädje och stolthet? Jag lutade mig över räcket och stirrade.
En duva svepte ned och stoppade en fimp i munnen, bearbetade
den mellan sina näbbar. Duvor är verkligen mentalt eftersatta,
tänkte jag. Jag vände mig mot ekorren.
”Och du dricker för mycket te”, sa jag.
”Det lugnar mina nerver.”